Djupdyk: Cirkulära gödselmedel minskar sårbarheten i svensk livsmedelsproduktion
Sårbarheten i det globala livsmedelssystemet har blivit tydlig med konflikten i Mellanöstern. Genom Hormuzsundet passerar stora mängder olja, flytande naturgas och viktiga gödselprodukter som urea och ammoniak. När transporterna störs påverkas både tillgången till mineralgödsel och kostnaden för att producera den, med risk för höjda matpriser som följd. Sveriges beroende av importerat mineralgödsel gör oss särskilt såbara i tider av osäkert geopolitiskt läge. Med satsningar på cirkulära gödselmedel minskar vi både sårbarheten i livsmedelssystemet och riskerna för näringsläckage till Östersjön.
Livsmedelsförsörjningen äventyras när Hormuzsundet stängs
Sverige har i princip ingen egen produktion av mineralgödsel för jordbruket. Vi är därför starkt importberoende, vilket gör oss särskilt sårbara när tillgången på insatsmedel till jordbruket störs. En betydande del av världens mineralgödsel passerar genom den strategiskt belägna farleden Hormuzsundet. Sundet är också en flaskhals för den flytande naturgasen (LNG) som används i produktionen av gödsel på olika håll i världen. Störningar i transporterna på grund av den pågående konflikten i Mellanöstern slår hårt mot världens matproduktion och riskerar högre matpriser för konsumenterna. Även en kort störning kan få konsekvenser eftersom jordbruket är säsongsbundet. I Asien är effekterna redan kännbara där exempelvis risproduktionen i Thailand påverkats av bristen på mineralgödsel.
Med målet att skapa lättnader i vardagsekonomin hos svenska folket sänktes matmomsen i april. Samtidigt riskerar matpriserna att bli dyrare då nödvändiga näringsämnen blir allt dyrare. Som importberoende land slår det geopolitiska omvärldsläget hårt mot svensk ekonomi. Enligt LRF har kostnaderna för svenskt lantbruk har ökat med 1,8 miljarder kronor på bara några veckor till följd av stigande diesel- och gödselpriser. Regeringen aviserade nyligen ett krispaket till jordbruket om 1,6 miljarder på grund av krisen i Mellanöstern. Med målet att säkra kommande skördar går ett arealbaserat stöd till växtodlingen. Stödet är välbehövligt för svenska lantbrukare, men det löser inte den grundläggande sårbarheten: att jordbruket är beroende av importerade insatsmedel vars pris och tillgång styrs av omvärldsläget. För att stå starkare i kommande kriser behöver Sverige därför ta till vara på den växtnäring som redan finns i landet, inte minst genom att förädla djurgödsel och andra organiska restflöden till cirkulära gödselmedel.
Förädling av djurgödsel optimerar användningen av växtnäring
Djurgödsel innehåller både kväve och fosfor – nödvändiga näringsämnen för svensk växtodling. I dag återförs en stor del av vår djurgödsel tillbaka till jordbruket men inte på ett optimalt sätt. När stora mängder gödsel läggs på åkrarna inom en begränsad areal kan det skapa problem med växtnäringsläckage till närliggande vattendrag och vårt innanhav, framför allt när det gäller fosfor. Samtidigt är fosfor en ändlig resurs. Genom att förädla och transportera fosforn till växtodlingsgårdar med underskott av näringsämnen kan Sverige använda näringen bättre, minska läckaget till vattendrag och Östersjön samt ersätta en del av den importerade mineralgödseln.
BalticWaters har tillsammans med SLU och Rise visat att fosfor kan nyttjas på ett smartare sätt i ett regionalt cirkulärt kretslopp. Med relativt enkel teknik går det att ta fram en fosforrik biogödsel som kan transporteras till växtodlingsgårdar med behov av fosfor. När biogödseln ersätter inköpt mineralgödsel blir separering och transport ekonomiskt försvarbart, och som grädde på moset minskar miljöbelastningen på Östersjön. Vidareförädling av biogödseln till pellets för långväga transport är dyrare – den kostnadsdrivande processen är torkning. Men när mineralgödsel blir dyrare, och värden som minskat importberoende, stärkt beredskap och minskat näringsläckage till vatten och hav vägs in, kan investeringen ändå vara samhällsekonomiskt motiverad. Ökad cirkularitet av näringsämnen skulle alltså kunna vara en viktig väg framåt för att minska vårt importberoende, något som även Livsmedelsverket och Jordbruksverket konstaterar i sin rapport om den svenska livsmedelsförsörjningen.
Biogasanläggningen More Biogas i Kalmar. Foto: Helene Limén
Mer biogas – mer rötrest – större möjligheter för cirkulära gödselprodukter
Den svenska biogasproduktionen ökade med 6 procent under 2024 och mängden djurgödsel som rötas ökade med 25 procent. En majoritet, eller 92 procent, av all rötrest användes som gödsel inom jordbruket, vilket motsvarar en ökning från med 18 procent jämfört med föregående år. Biogas ger alltså inte bara energi – den ger också mer rötrest som, om den vidareförädlas, kan användas på större arealer och ersätta en del av den importerade mineralgödseln. När biogasproduktionen byggs ut kommer därför också mängden rötrest att öka. Det gör det ännu viktigare att redan nu investera i teknik som kan förädla rötresten till transporterbara gödselprodukter. I regeringens budget för 2026 avsattes drygt en miljard kronor i stöd till utbyggd biogasproduktion. Medan biogassektorn gynnas av satsningarna på utbyggnad saknas fortfarande riktade styrmedel för att främja användningen av rötresten. En marknad för biogödsel kommer inte uppstå av sig själv utan kräver ytterligare insatser. En del av regeringens satsningar bör därför också riktas mot att ta till vara på rötresten som en resurs i jordbruket.
Vad krävs?
Det krävs investeringar i teknik och riktade stöd för att realisera mer cirkulära gödselmedel. Subventioner, skattelättnader och andra styrmedel som gör det lönsamt för lantbrukare att ställa om behöver komma upp på den politiska agendan. Internationella exempel visar att ekonomiska incitament kan påskynda införandet av teknik som både minskar klimatutsläpp och stärker jordbrukets konkurrenskraft. Genom att omfördela fosfor kan vi både öka robustheten i jordbruket, tjäna pengar och minska näringsbelastningen på Östersjön. När regeringen nu avsätter stöd för att öka biogasproduktionen borde en del av stödet kunna gå till förädlingen av rötresten till en transporterbar fosforrik gödselprodukt. Det skulle gå i linje med ambitionerna om ökad cirkularitet. Genom att satsa på mer cirkulära gödselmedel bygger vi samtidigt ett mer robust livsmedelssystem – något som är bra för Sverige ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. En mer optimerad användning av djurgödsel kan alltså bli en viktig pusselbit för svensk livsmedelsförsörjning i tider av geopolitisk instabilitet.
I vårt svenska miljömål ”ingen övergödning” omnämns att “stallgödsel i stadigt ökande grad tas tillvara på ett resurseffektivt sätt för att såväl förlusterna av kväve till luft och vatten som förlusterna av fosfor till vatten stadigt ska minska över tid.” Här behöver skrivningarna skärpas och detaljeras för att skapa tryck i arbetet, och för att möjliggöra uppföljning av framstegen. Växtnäringen ska hamna där den gör nytta inte skada. Att göra djurgödsel till en resurs är inte bara en miljöåtgärd – det är en investering i svensk beredskap, lönsamhet och framtida livsmedelstrygghet.
Policypunkter
1. Rikta delar av biogasstödet till förädling av rötrest
När staten satsar på mer biogas bör stödet också omfatta teknik som separerar, koncentrerar och förädlar rötresten till transporterbara gödselprodukter.
2. Skapa ekonomiska incitament för cirkulära gödselmedel
Inför investeringsstöd, skattelättnader eller andra styrmedel som gör det lönsamt för lantbrukare att ersätta importerad mineralgödsel med biogödsel.
3. Gör fosforomfördelning till en del av svensk livsmedelsberedskap
Sverige bör bygga upp system för att flytta fosfor från djurtäta områden till växtodlingsgårdar med underskott, med tydlig uppföljning av hur näringen tas tillvara och hur läckaget minskar.