Östersjöbrief: När vetenskapen inte räcker till

Under lång tid har BalticWaters stått bakom den vetenskapliga rådgivningen från ICES. Inte för att den är perfekt, utan därför att den är det bästa beslutsunderlag som finns tillgängligt. Det gäller fortfarande. Men årets process inför beslutet om fiskemöjligheterna för 2027 visar på begränsningar i dagens rådgivning. Inför årets beslut om fiskekvoterna är politiken mer försiktig än vetenskapen. Under decennier var förhållandet det motsatta.

En skillnad som inte kan avfärdas

För sill i centrala Östersjön ligger ICES fångstintervall för 2027 på 211 363 till 324 914 ton. Kommissionen föreslår 143 860 ton. För strömmingen i Bottniska viken ligger ICES intervall på 80 767 till 90 391 ton, medan kommissionen föreslår 57 308 ton. För skarpsill föreslår ICES kraftigt höjda fångster, vilket också väcker frågor. Uppgången drivs i hög grad av ett fåtal bättre årsklasser, medan flera osäkerheter kring fångstdata och beståndsuppskattningar kvarstår. För de östra och västra torskbestånden rekommenderar ICES fortsatt nollfångst.

Kommissionen motiverar sin försiktigare linje med beståndens svaga tillstånd, osäkerheten i prognoserna och behovet av långsiktig återuppbyggnad. Baserat på samma vetenskapliga underlag gör kommissionen en bredare riskbedömning än ICES.

Skillnaden aktualiserar en fråga som Sverige och flera andra Östersjöländer har försökt hantera under flera år: hur kan den vetenskapliga rådgivningen bättre väga in fiskbeståndens struktur och Östersjöns ekosystem som helhet, istället för att värdera ett bestånd, eller en population var för sig?

Sverige efterfrågade en bredare rådgivning redan 2022

Redan 2021 argumenterade BalticWaters för att ICES råd behövde utvecklas för att bättre spegla förändringarna i Östersjöns miljö och ekosystem. 2022 tog Sverige initiativ till att EU-kommissionen skulle beakta Östersjöns miljötillstånd och målet om god storleks- och åldersstruktur i fiskbestånden när kvotförslagen utarbetas.

Vid jordbruks- och fiskerådet i oktober 2022 stod EU-kommissionen, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige bakom ett gemensamt uttalande om den försämrade ålders- och storleksstrukturen hos strömmingen i centrala Östersjön och Bottniska viken.

Kommissionen åtog sig därefter att be ICES analysera bland annat:

• utvecklingen av beståndens storleks- och åldersstruktur,
• orsakerna till att stora och äldre individer blivit färre,
• hur olika nivåer av fisketryck påverkar biomassan, fiskarnas storlek och beståndens sammansättning,
• möjliga förvaltningsåtgärder,
• samt fiskets påverkan på biologisk mångfald, födovävar och havsmiljön.

Det var viktiga frågor. De handlade inte bara om hur mycket fisk som kan tas upp ur ett enskilt bestånd, utan om hur fisket påverkar beståndens struktur och det omgivande ekosystemet.

Fyra år senare saknas fortfarande svaren

När ICES redovisade sitt arbete i mars 2024 kunde de inte lämna ett konkret förslag. I stället presenterades en färdplan för fortsatt datainsamling, modellering och forskning. När BalticWaters i juni 2025 frågade EU-kommissionen hur arbetet fortskred kunde kommissionen inte ge någon tydlig bild av hur färdplanen följts upp.

Fyra år efter initiativet fattas därför fortfarande beslut om fiskekvoter utan den utvecklade rådgivning som Sverige och flera andra Östersjöländer efterfrågade.

Det betyder inte att ICES vetenskapliga rådgivning saknar värde. Tvärtom är den avgörande för fiskeriförvaltningen. Problemet är att rådgivningen huvudsakligen besvarar en alltför begränsad fråga: hur mycket kan fiskas ur ett enskilt bestånd inom ramen för den befintliga förvaltningsmodellen?

Östersjöns tillstånd kräver svar på bredare frågor:

• Hur stora behöver bestånden vara för att bli motståndskraftiga?
• Hur påverkar fisketrycket förekomsten av stora och äldre fiskar?
• Hur mycket sill och skarpsill behövs för att näringsväven ska fungera?
• Hur ska klimatförändringar vägas in när riskerna med fisket bedöms?

Från färdplan till faktiska råd

Vi kan inte nöja oss med att känna till kunskapsluckorna. De måste omsättas i utvecklad rådgivning och beslut som tar större hänsyn till hur hela Östersjöns ekosystem påverkas.

EU-kommissionen konstaterar själv att ett hållbart fiske i Östersjön förutsätter en välmående marin miljö och att långsiktiga mål behöver väga tungt i förvaltningen. Samma perspektiv bör också styra vilka frågor ICES får i uppdrag att besvara.

Frågan är dessutom aktuell redan nu. Den 26–27 oktober ska EU:s fiskeministrar fatta beslut om fiskemöjligheterna för 2027. Innan dess ska Sveriges position förankras i både miljö- och jordbruksutskottet samt EU-nämnden. Dessa instanser bör ge regeringen ett tydligt mandat att tillsammans med andra Östersjöländer säkerställa att initiativet från 2022 faktiskt leder till en utvecklad rådgivning.

Policyrekommendationer

• EU-kommissionen redovisar vad som hänt med ICES färdplan från 2024. Det behöver framgå vad som genomförts, vad som återstår, vem som ansvarar för arbetet och när resultaten införs.
• ICES får ett tydligt och tidsatt uppdrag att utveckla rådgivningen. Fiskarnas storlek och ålder, beståndens struktur, födovävar och ekosystemets återhämtningsbehov måste inkluderas i framtida råd.
• Försiktighet präglar besluten till dess att rådgivningen har utvecklats. Kunskapsbrist och osäkerhet får inte användas som argument för högre uttag. När konsekvenserna är osäkra ska förvaltningen ta höjd för risken.

Nu måste Sverige slutföra det som startade 2022

ICES rådgivning är fortfarande det bästa underlag som finns. Men Östersjön behöver svar på fler frågor än hur mycket som kan fiskas ur ett enskilt bestånd.

Sverige och flera andra Östersjöländer identifierade problemet redan 2022. Fyra år senare saknas fortfarande de svar som efterfrågades.

Om vi menar allvar med att återuppbygga Östersjön räcker det inte att förvalta arter var för sig. Då måste också rådgivningen börja svara på de frågor som avgör hur hela ekosystemet återhämtar sig.

Briefen i korthet

ICES vetenskapliga rådgivning är det viktigaste underlaget för beslut om fisket i Östersjön, men dagens rådgivning utgår fortfarande i hög grad från enskilda fiskbestånd.

Inför 2027 öppnar ICES rådgivning för kraftigt ökade fångster av bland annat strömming och skarpsill. EU-kommissionen föreslår samtidigt lägre uttag för flera bestånd och hänvisar bland annat till beståndens tillstånd, osäkerheter och behovet av långsiktig återuppbyggnad.

Sverige, Finland, Lettland, Litauen och Polen identifierade redan 2022 behovet av en utvecklad rådgivning som bättre tar hänsyn till bland annat fiskarnas storlek och ålder, fisketryckets effekter och påverkan på ekosystemet.

ICES presenterade 2024 en färdplan för fortsatt arbete. Fyra år efter initiativet har ännu inga konkreta steg tagits mot en breddning och utveckling av de vetenskapliga råden – men nya och riskfyllda kvoter fortsätter att sättas.