8 november 2022

Östersjöbrief: Riskfylld ”business as usual” när ministerna sätter kvoter

I mitten av oktober sattes 2023 års fiskekvoter för Östersjön. Beslutet blev en besvikelse för de som hade hoppats på en förbättring.

Fisket på sill borde sänkts med över 60 procent - ändå sattes kvoterna högt

I mitten av oktober sattes 2023 års fiskekvoter för Östersjön. Beslutet blev en besvikelse för de som hade hoppats på en förbättring för fiskbestånden och en vändning för den katastrofala situationen för sill och strömming i Östersjön. Positivt är den stora skillnaden i debatten som setts inför beslutet. Äntligen diskuteras rätt frågor – och nu finns hårda fakta kring hur förvaltningen måste förändras.

Foto: Tobias Dahlin/azotelibrary.com

Den senaste tiden har medierna rapporterat flitigt om riskerna med det intensiva industrifisket och behovet av sänkta kvoter. Effekterna på Östersjöns ekosystem och kustfiske har fått stort genomslag och kunskapen har ökat markant hos allmänhet, journalister och politiker. Från att kvoterna knappt har nämnts tidigare år, har rapporteringen inför årets beslut tydligt lyft fram bristerna i vetenskapliga underlag och avsaknaden av större och äldre individer i de olika sillpopulationerna.

I centrala Östersjön beslutade ministrarna om en kvothöjning på 32 procent för sill och strömming - trots den katastrofala situationen vi har sett längs hela Sveriges kust. Kvothöjningen baserades på uppskattningen av en enda stark årsklass – en uppskattning som Internationella Havsforskningsrådet (ICES) själva menar är osäker. Under 2020 såg årsklassen ut att vara stark, vilket inte var fallet i 2021 års analys. Trots risken för ekosystemeffekter, det lidande kustfisket och osäkra vetenskapliga underlag beslutade alltså ändå en enig ministerkår om en rejäl kvothöjning nästa år.

Graf: Historiskt har ministrarna ofta satt kvoterna över de vetenskapliga råden, och ibland över beståndets storlek. Ministrarnas beslut har legat nära ICES råd sedan mitten av 2000-talet, men trots det krisar beståndet. Utvecklingen har satt fokus på den politiska styrningen av de vetenskapliga råden, men också på osäkerheterna i de vetenskapliga underlagen. Ökningen i beståndet som syns 2023 baseras på data av en enda stark årsklass - en bedömning som ICES själva menar är osäker.

Vad borde kvoterna ligga på?

Nyligen har viktig kunskap från forskare framförts, med konkreta siffror på vad ett mer hållbart fiske skulle innebära. SLU Aqua har visat att fångsterna måste minska med åtminstone 60-80 procent i Bottniska viken under tiotals år för att bibehålla en god ålders- och storleksstruktur i strömmingsbeståndet. Underlaget levererades till Havs- och vattenmyndigheten en månad innan kvotbesluten togs, ändå beslutade ministrarna om ett fiske på 80 000 ton för 2023 - vilket är tio tusen ton mer än vad som fiskades i området förra året.

Ett minskat uttag av fisk, så kallat fisketryck, med 20 procent innebär enligt SLU Aqua en fortsatt stark nedgång för större strömming. Ett lägre fisketryck behövs för att få tillbaka den viktiga större strömmingen – illustrerat med de gröna linjerna i grafen nedan.

Graf: På bilden syns andelen större strömming (5 år och äldre) i Bottniska viken beroende på fisketryck. För 2023 är ett "normalt" fisketryck 100 000 ton, vilket innebär att det är i linje med den nuvarande vetenskapliga rådgivningen och vad politikerna brukar besluta om (FMSY).Fisketrycket borde enligt SLU Aqua maximalt ligga på 20 000 - 40 000 ton under 2023 (motsvarande -60 till -80 procent, gula och gröna linjer). Den streckade linjen i grafen är medelstorleken för perioden fram till nu.

Även om modellen inte gjorts för skarpsill eller sill och strömming i centrala Östersjön kan man anta ett snarlikt scenario där, eftersom beståndens struktur liknar den i Bottniska viken.

Den nya kunskapen verkar ha trängt igenom överallt, utom just där den spelar roll – hos de beslutande politikerna. I ett pressmeddelande hävdade den avgående regeringen att kvotbeslutet innebär att “kraftfulla åtgärder vidtas och försiktighetsansatsen tillämpas för att återhämta de bestånd som idag inte har en god beståndsstatus” – en slutsats som rimmar illa med kunskapsläget som forskarna presenterar.

Ändå gick den avgående regeringen till förhandlingsbordet med en förbättrad ståndpunkt efter att Sveriges position tagits upp i riksdagens EU-nämnd och Miljö- och jordbruksutskott. Medskicken från kunniga riksdagsledamöter ledde till att Sverige bad EU-kommissionen förbättra kunskapsläget vad gäller ålders- och storleksstruktur för sill och strömming. Det är avgörande kunskap inför framtida kvotbeslut och något som BalticWaters menar borde ingå ICES:s rådgivning för alla arter nästa år.

Det är mycket positivt att riksdagsledamöterna driver frågan och det är viktigt för sill och strömming att frågan drivs inför nästa års förhandlingar och beslut.

Nytt styre för fisken

Läget för Östersjön är akut. Sverige har tillsammans med de andra Östersjöländerna under lång tid prioriterat storskaligt fiske framför ekosystem och kustfiske, och därmed försämrat kustmiljön och försämrat möjligheterna att fiska för mat. I stället för att maximera uttaget av fisk (oavsett syfte med fångsterna), behöver länderna tänka mer långsiktigt och värna bestånden för att säkra förutsättningar för ett framtida fiske för livsmedel.

Nu är en ny regering på plats, som i regeringsförklaringen glädjande nog sagt att industrifisket ska flyttas ut från Sveriges kust. Exakt vad det innebär vet vi inte ännu, men en förutsättning för att det ska kunna göras är att det pågående vetenskapliga projektet för att flytta ut trålgränsen ändras till att trålgränsen flyttas ut längs hela kusten.

Vi vet inte om den nya regeringen kommer att göra det som krävs, men med den allmänna kunskapshöjningen hos såväl allmänhet som beslutsfattare, kommer det i alla fall vara svårare att fortsätta bedriva ett överfiske i Östersjön - under radarn.

Läs mer konkret vad regeringen behöver göra i vårt PM ”Nödvändiga åtgärder för fiskeripolitiken i Östersjön 2022-2026”.

Läs också vårt pressmeddelande ”Kvoterna ett hårt slag mot Östersjön”.

	Kvoter 2023	Kommissionens förslag	Kvoter 2022
Sill/Strömming
Centrala Östersjön	70 822 ton	61 051 ton	53 635 ton
Bottniska viken	80 074 ton	80 074 ton	111 345 ton
Västra Östersjön	788 ton*	788 ton*	788 ton*
Rigabukten	45 643 ton	45 643 ton	47 697 ton
Sill totalt	197 327 ton	187 556 ton	213 465 ton
Skarpsill	224 114 ton	201 554 ton	251 943 ton
Sill och skarpsill totalt	421 441 ton	389 110 ton	465 408 ton
Västra torskbeståndet	489 ton*	489 ton*	489 ton*
Östra torskbeståndet	595 ton*	595 ton*	595 ton*
Rödspätta	11 313 ton	11 313 ton	9 050 ton
Lax	63 811 st	63 811 st	63 811 st
Lax finska viken	9 455 st	9 455 st	9 455 st

Tabell: Kvotprocessen börjar med att Internationella Havsforskningsrådet ICES föreslår kvoter. Förslagen baseras på politiska ramar som forskarna behöver förhålla sig till. Därefter lägger kommissionen ett förslag som ministrarna sedan utgår från i sina förhandlingar. Läs mer om kommissionens förslag här.
* Inget riktat fiske tillåtet. Får endast fångas som bifångst i andra fisken.

Den nya ministern

Peter Kullgren (KD), landsbygdsminister och departementschef på Infrastrukturdepartementet, är den nya ministern som är ansvarig för fiskefrågor. Han är född 1981 och har fram tills nu varit Kristdemokraternas partisekreterare.

Tidigare har han varit kommunalråd och ordförande i Karlstads stadsbyggnadsnämnd. Vad vi har kunnat hitta har han aldrig uttalat sig om fiskefrågor.

Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Läs våra tidigare briefer här.