Risk för övergödningsproblem i norra Östersjön
Medan stora delar av Östersjön har varit kraftigt påverkade av övergödning har Bottenviken varit relativt förskonad. Men nu håller något på att hända – 30 års svenska och finska miljöövervakningsdata visar att näringsbalansen i Bottenhavet har förändrats vilket ökar risken för algblomningar och andra övergödningseffekter. Kommer problemen spridas ännu längre norrut till Bottenviken? Det är något forskare vid Umeå universitet undersöker med stöd av BalticWaters.
Växtplankton behöver både kväve och fosfor för sin tillväxt. Historiskt har fosfor varit det näringsämnet som har satt gränsen för algtillväxten i norra Östersjön. Men när mängden tillgänglig fosfor nu ökar förändras balansen. Det här gynnar särskilt cyanobakterier som har förmågan att hämta kväve direkt från luften och har därför har en fördel när det finns gott om fosfor men ont om kväve. Cyanobakterieblomningar är vanliga i Östersjöns södra bassänger där de under varma och lugna sommardagar kan orsaka kraftiga blomningar. När de sedan dör och sjunker ner till botten startar nedbrytningen – en process som orsakar syrebrist.
Näringsbalansen förändras norrut
I en ny studie konstaterar forskare att näringsbalansen i Bottenhavet har förändrats – tillgängligheten av fosfor har ökat vilket gynnar cyanobakterierna. Det är ännu inte klarlagt varifrån den ökande mängden fosfor kommer – en förklaringsmodell är att fosforrikt vatten transporteras norrut mellan Östersjöns olika bassänger. Utan de långa tidsserierna av data i norra Östersjön hade inte den här förändringen kunnat uppmärksammas i ett tidigt skede. Det understryker vikten av miljöövervakningen och en fortsatt allokering av medel till datainsamling för att upptäcka förändringar i havsmiljön.
Figur 1. Elva stationer i Kvarkenområdet har provtagits vid 5 tillfällen.
Kommer Bottenviken drabbas av övergödning?
Men kommer mängden fosfor öka även i Bottenviken? Det finns tecken på det. Därför undersöker nu professor Agneta Andersson och hennes team vid Umeå universitet, fosforns väg från Bottenhavet över Kvarkenområdet till Bottenviken och om/när Bottenviken kommer att drabbas av övergödningen. Undersökningarna i Kvarkenområdet startades i juni 2025 och planeras pågå till december 2026. För att få ett grepp om näringstransporten har forskargruppen mätt både vattenströmmar och närsalter över Kvarken (Fig. 1).
Att spåra vattnets väg norrut
Koncentrationen av näringsämnen i vattnet är som högst under vintern – då kan man både få en uppfattning om mängden som transporteras norrut och om vattnet kan klassas som övergött. Forskarna vet hur kvoten mellan kväve och fosfor ser ut i Bottenhavet – det blir en sorts markör för vattenmassan och gör att forskarna kan följa vattnets väg från Bottenhavet genom Kvarkenområdet och in i Bottenviken.
Figur 2: Närsalter och provtagning med CTD har genomförts i Kvarkenområdet vid 11 stationer och 5 tillfällen, jämnt fördelade under året. CTD är ett mätinstrument som används för att mäta vattnets fysikaliska egenskaper som salthalt, syre och temperatur. Foto: Marléne Johansson
Varför resultaten är viktiga
Nu pågår analyser av insamlade data och ett första resultat visar på stora skillnader i näringsstatus mellan vissa av stationerna i studien. Det innebär att transporten av näringsämnen över trösklarna i Norra Kvarken är avgörande för hur situationen i norra Östersjön kan komma att förändras i framtiden.
Det är viktigt att i ett tidigt skede uppmärksamma förändringar i näringsbalansen för att kunna sätta in åtgärder i tid. Förvaltningen av Bottenviken behöver anpassas till ett hav i förändring – där åtgärderna tar hänsyn till förhållandena mellan näringsämnena kväve och fosfor.
Slutredovisningen från projektet kommer under våren 2027 – då återkommer vi med en ny artikel om situationen i Bottenviken.