I all sin enkelhet är muddring en kamp mot naturliga förändringar. Landhöjningen gör att inloppet till viken blir för grunt för att fritidsbåtar ska kunna ta sig in och ut ur viken, organiskt material som ansamlas på botten gör att badplatsen blir grundare – genom att muddra kan vi återställa badplatsen och inloppet till viken. Men muddring har effekter som kan vara svåra att förutse, både på lokal och nationell nivå.
Levande vikar ser muddringens effekter
Inom projektet Levande vikar undersöker och utvärderar forskare metoder för att vända den negativa utvecklingen som sker i många grunda vikar längs Östersjöns kust till följd av övergödning, fysisk störning och ändrade näringsvävar. Under två års tid arbetade forskarna med att undersöka ett stort antal vikar längs kusten, för att sommaren 2022 välja ut fyra åtgärdsvikar att arbeta med de kommande åren. Gemensamt för vikarna är att de någon gång i tiden har muddrats, och forskarna har upptäckt att den muddring som har skett vid åtgärdsvikingarnas mynning påverkar vikarna än idag – många år senare. Och det är inte till det bättre.
Emil Rydin, docent i limnologi, ser fundersam ut när jag ifrågasätter varför vi över huvud taget muddrar i Östersjöns grunda havsvikar.
– Lösningen är inte är att utesluta människan från miljön, lösningen är att hitta sätt där människan kan njuta och nyttja vår kust med så liten negativ påverkan som möjligt, svarar Emil efter en stunds tystnad.
Och han har såklart rätt. Landhöjning och sedimentation gör att vikarnas öppenhet mot utanförliggande vatten minskar med tiden. Vikarna går från att vara öppna med en eller flera djupa mynningar till att bli mer och mer inneslutna och isolerade från havet utanför. Det är ofta här muddring kommer in i bilden. Genom att ta bort sediment, vegetation eller flytta stenar hålls vikens mynning öppen så att det fortsatt går att köra båt in och ur viken. Den grunda havsviken följer inte sin naturliga förändring att omvandlas till en avsnörd vik och till sist en våtmark, utan förblir en havsvik. Men vad har denna förändring för effekt på miljön? För att svara på det måste vi kika närmare på vad som gör en grund havsvik så speciell.
Ett myller av liv
De grunda havsvikarna är en av de biologiskt rikaste naturmiljöerna i Östersjöns kustområde. De består av ett grundområde som genom landhöjningen snörpts av via öar, uddar eller en grund tröskel i mynningen till utanförliggande vattenområde. Isoleringen gör att viken är skyddad från vågor och starka vattenrörelser och vattnet stannar kvar länge, från någon dag till över en månad. Det begränsade vattenutbytet med havsområdet utanför, i kombination med att viken är relativt grund, ofta med ett medeldjup på mindre än 3 meter, gör att vattnet värms upp snabbare under vår och sommar än utanförliggande vatten. Att vattnet är så stilla leder till sedimentering och ansamling av näringsrikt, organiskt material på botten. Detta gör vikarna väldigt produktiva med många olika arter av djur, alger och växter. Ljuset når normalt ned till vikens botten vilket möjliggör att det kan växa rikligt med vegetation. Frisk vegetation i vikarna binder de mjuka bottensedimenten, tar upp näring från vattnet, minskar uppgrumling och ger klarare vatten. Men de bidrar också med mer organiskt material till botten när de bryts ned.
Muddringssår kan läcka näring och grumla
– Idag är det svårt att hitta grunda vikar längs Svealandskusten som har sin naturliga tröskel kvar, säger Emil, som inom Levande vikar forskar på sedimentets roll i hur vikarna mår. Och sedimenten spelar verkligen en stor roll för miljön i viken när tröskeln muddrats.
När tröskeln sänks, och vattendjupet ökar, flödar mer vatten över tröskeln och vattenströmmarna får då erosionskrafter som grumlar upp vattnet som strömmar in i viken. Uppgrumlingen gör dels att ljuset inte når ned till bottenvegetationen, dels förhindrar partiklarna som ansamlas på vegetationen att växten kan fotosyntetisera. Effekten är intressant eftersom muddring genom tiderna har använts som metod för att öppna upp vikar i syfte att öka vattenomsättningen för att få klarare vatten – men det kan alltså få motsatt effekt.
– I en av åtgärdsvikarna, Högklykeviken, ser vi pågående erosion på satellitbilder 10 år efter muddringen. Innan muddringen fanns ett rikt växt- och djurliv i viken, idag är vattnet grumligt med lite växtlighet och fisk, säger Emil.
En annan effekt av muddring är att näring, i form av fosfor, kan frigöras från sedimenten.
– I grunda vikar längs Svealandskusten finns generellt mycket lättillgänglig fosfor en bit ned i sedimentlagret. Vid muddring kan detta sedimentlager friläggas och fosforn tas upp i vattenmassan och driva på tillväxten av växtplankton, säger Emil.
Olika vikar – olika effekter av muddring
Joakim Hansen, miljöanalytiker med fokus på bottenlevande växter och djur på Stockholms universitets Östersjöcentrum, poängterar att effekten av muddring varierar mellan olika vikar.
– Vi behöver öka medvetenheten om muddring och hur det påverkar vikarna beroende på deras egenskaper. I en vik med grovt sediment kommer exempelvis en muddring inte grumla eller frigöra lika mycket fosfor som i en vik med gyttjigt, näringsrikt sediment. Det behövs ny kunskap så att rekommendationer för olika miljöer kan tas fram, säger Joakim.
Det går dock inte att undkomma att muddring av vikens tröskel får konsekvenser.
– När tröskeln sänks ökar vattenutbytet med utanförliggande vatten, vattenrörelserna i viken ökar och temperaturen sänks. Den lugna, varma viken har inte längre samma förutsättningar att fungera som barnkammare för djur- och fiskarter på vår och sommar, säger Joakim.
Samtidigt finns det stora muddringsprojekt som har varit framgångsrika poängterar Joakim. Men det måste vara väl planerade och väl genomförda projekt där muddringen görs så att det inte läcker partiklar och näring varken från muddringsområdet eller muddermassorna.
– Det vi ser inom Levande vikar är dock det motsatta – det är små muddringsingrepp som fått stora negativa konsekvenser lokalt. Genomförs små ingrepp på många ställen längs kusten kommer problemen inte längre enbart vara lokala, säger Joakim.
Oscar Törnqvist arbetar på Sveriges geologiska undersökningar (SGU) med kartläggning av havsmiljön gällande bland annat fysisk störning längs hela Sveriges kust. Oscar poängterar att påverkan från en muddring beror helt på naturmiljön.
– I skärgårdsmiljöer, där havsbotten och strandkanten består av lera, uppstår mycket stora problem med grumling som ofta sprider sig lång väg och som kan återkomma i flera år, vilket påverkar bottenvegetation och djurliv negativt. I mer grusiga kuster, som dominerar i Bottenhavet, Bottenviken och söder om Västervik, uppstår inte problemen med grumling på samma sätt. Här är problemet främst förlust av de grunda bottnarna vilket får stora konsekvenser för makrovegetation och kustlekande fisk så som sik, säger Oscar.
Vad är då lösningen? Hur kan vi bibehålla de naturliga miljöerna i de grunda vikarna, samtidigt som människan ska kunna nyttja och leva vid kusten?
Effekterna av muddring i ett större perspektiv är inte särskilt beforskat, men Oscar menar att satellitbildsstudier ger en tydlig bild av att antropogen grumling dominerar i skyddade skärgårdsmiljöer där leror i havsbotten och strandkanten är vanligt.
– Tillstånd, tillsyn och åtgärder bör ta hänsyn till lokala förhållanden, framhåller Oscar.
SGU arbetar just nu tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten (HaV) med att ta fram en riskkarta för grumlingsproblem som del av arbete med den nationella strategin mot fysisk påverkan och Åtgärdsprogram för havsmiljön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen.
Just i fallen med åtgärdsvikarna kommer Joakim, Emil och deras forskarkollegor att undersöka lösningar som möjliggör att viken har en passande tröskel, samtidigt som båtar lätt kan passera in och ut ur viken. På så sätt skulle vikens naturliga miljö skyddas, samtidigt som boende skulle kunna nyttja viken precis som idag. Det är steg i rätt riktning för att ta fram ny kunskap både om muddring och dess effekter, men också om åtgärder för att minska de negativa effekterna. Mycket arbete kvarstår dock. En sak är tydlig, förändrar vi förutsättningarna i våra grunda vikar, så förändras de på sätt vi har svårt att förutspå.
Vad gäller för att få muddra?
Reglerna för muddring är långt ifrån heltäckande. Stora muddringar kräver tillstånd medan mindre enbart behöver anmälas.
Från Hav 2018:19 Muddring och hantering av muddermassor:
Sid 71: I rinnande vattendrag gäller anmälningsplikt för muddring där bottenytan omfattar högst 500 kvadratmeter. I annat vattenområde än vattendrag gäller anmälningsplikt så länge som den bottenyta som verksamheten omfattar uppgår till högst 3 000 kvadratmeter. Om muddringen omfattar ett större område krävs tillstånd.
