Kusten är viktig för Östersjöns havsmiljö men även för oss människor. Muddring är en åtgärd som bland annat utförs för att öka framkomligheten för båtar eller med förhoppningen att förbättra vattenkvalitén i grunda havsvikar. Men vilken effekt har muddring på vattenmiljö och kustekosystem? Och vad gäller för att få muddra? Vi har undersökt muddringens påverkan på havsmiljön och granskat befintliga anmälningsprocesser. Resultaten presenteras i vår nya rapport tillsammans med rekommendationer för att hantera de utmaningar som är förknippade med muddring. Den fullständiga rapporten, Muddringens effekter på grunda havsvikar, finns tillgänglig för läsning i sin helhet här.
Muddring kan orsaka problem för växt- och djurliv – men även för oss människor
Muddring förändrar miljön. Effekterna beror på platsens specifika förhållanden men trösklade havsvikar med lösa sediment är särskilt känsliga. När växtlighet och sediment rivs upp försvinner viktiga habitat och ekosystemets förmåga att binda koldioxid minskar. Näringsämnen och partiklar frisätts vilket kan leda till ökad uppgrumling och övergödning med negativ påverkan på djur och växtlighet. Effekterna på havsmiljön kan också försämra våra möjligheter till rekreation – för vem vill vistas i en övergödd och grumlig vik?
Vad innebär muddring?
Muddring är en process där sediment från havsbotten schaktas bort i syfte att öka vattendjupet. Det finns flera anledningar till att man vill muddra. Landhöjningen och ansamling av organiskt material gör att många grunda havsvikar blir allt grundare. Många vill muddra för att underhålla eller vidga farleder för båtar, förbättra tillgängligheten till småbåtshamnar och bryggor, skapa eller återställa stränder. Ibland muddras det för att öka vattenflödet till viken men det kan i vissa fall förvärra övergödningsproblemen.
Vill du läsa mer om hur muddring kan påverka havsmiljön? Läs mer i artikeln Muddring med oanade konsekvenser.
Bristande kunskap och oanmäld muddring är vanligt förekommande
Den som vill muddra är ansvarig för att inhämta nödvändig kunskap och göra det som krävs för att minimera miljöpåverkan. Trots detta är kunskapsläget hos de som vill muddra lågt. I flera fall anger de som anmäler att muddringen inte kommer ha någon negativ effekt alls och ibland vill man muddra i tron om att uppgrumlingen ska minska – trots att resultatet riskerar att bli det motsatta. Dessutom muddrar många utan att anmäla och mörkertalet av oanmälda muddringar tros vara stort
Tillämpningen skiljer sig mellan handläggare och tillsynsmyndigheter
Beslut om muddring fattas av ansvarig tillsynsmyndighet (Länsstyrelse eller kommun) baserat på uppgifter från sökande tillsammans med egen inhämtad miljöinformation. Bedömningarna av muddringens effekter skiljer sig dock åt mellan tillsynsmyndigheterna. Brist på enhetlighet i bedömningar kan bero på otillräckliga kunskapsunderlag och svag samordning, till exempel finns inget nationellt register för vattenverksamheter vilket försvårar hanteringen och uppföljningen av muddringsprojekt.
Rekommendationer
För att minimera miljörisker kring muddring förslår vi ett antal åtgärder. Det krävs bättre förståelse om muddringens effekter, och det måste säkerställas att verksamhetsutövare är insatta i rådande muddringskrav och muddringens miljöpåverkan. En förstärkning av tillsynen över muddringsverksamheter är också nödvändig för att säkerställa att regler och försiktighetsmått följs. Tillsyn skulle också kunna initieras för att hitta oanmälda muddringar. Slutligen är det viktigt att regler och riktlinjer för muddring tillämpas enhetligt och konsekvent längs hela Östersjökusten för att undvika ojämlikheter och bristande efterlevnad.
Föreslagna åtgärder kan utgöra viktiga delar i arbetet för att säkerställa en kustmiljö med god miljöstatus – där vi och kommande generationer vill vara.
