Östersjöbrief: Hur mycket osäkerhet tål Östersjön?
EU-kommissionen presenterade förra veckan sitt förslag till fiskekvoter i Östersjön för 2027. Förslaget innebär höjda kvoter för bland annat strömming och skarpsill. Samtidigt föreslår kommissionen betydligt lägre fångstnivåer för flera bestånd än vad ICES vetenskapliga råd medger. Skillnaden sätter fingret på en central fråga inför höstens förhandlingar: ska positiva signaler för enskilda bestånd snabbt omsättas i högre kvoter, eller behövs större säkerhetsmarginaler tills återhämtningen är tydligare och osäkerheterna mindre?
ICES öppnar för högre fångster - kommissionen drar i handbromsen
Den 24 augusti presenterade EU-kommissionen sitt förslag till fiskekvoter i Östersjön för 2027. Förslaget bygger på ICES vetenskapliga rådgivning och EU:s fleråriga förvaltningsplan, men är inte en direkt översättning av ICES råd till faktiska kvoter. ICES tar fram det vetenskapliga underlaget, medan kommissionen formulerar det förslag som medlemsländerna därefter ska förhandla.
Jämfört med 2026 föreslår kommissionen höjningar för vissa bestånd. Kvoten för strömming i centrala Östersjön föreslås öka med 49 procent, till 143 860 ton, och kvoten för skarpsill med 44 procent, till 291 590 ton. För strömmingen i Bottniska viken föreslås en ökning med 3 procent, till 57 308 ton, och i Rigabukten med 11 procent (se tabell).
Men jämförelsen med föregående års kvoter ger bara en del av bilden. För strömming i centrala Östersjön angav ICES ett fångstintervall på 211 363 till 324 914 ton för 2027. Kommissionens förslag på 143 860 ton ligger alltså betydligt under den lägsta nivån i intervallet. Även för strömmingen i Bottniska viken ligger kommissionens förslag på 57 308 ton under ICES intervall på 80 767 till 90 391 ton. För skarpsill är bilden annorlunda: kommissionens förslag på 291 590 ton ligger inom ICES intervall på 253 819 till 332 885 ton.
För torsken finns inga positiva signaler. Bestånden är fortsatt mycket svaga och kommissionen vill även under 2027 begränsa fisket till oundvikliga bifångster.
Tabell: Beslutade fiskekvoter 2026 jämfört med ICES råd och EU-kommisionens förslag till fiskekvoter 2027.
| Fiskekvot 2026 | ICES råd 2027 | Kommissionens förslag 2027 | |
|---|---|---|---|
| Sill/strömming, centrala Östersjön | 96 463 ton | 211 363–324 914 ton | 143 860 ton (+49 %) |
| Skarpsill | 201 975 ton | 253 819–332 885 ton | 291 590 ton (+44 %) |
| Sill/strömming, Bottniska viken | 55 869 ton | 80 767–90 391 ton | 57 308 ton (+3 %) |
| Östra torsken | 430 ton, endast bifångst | 0 ton | 211 ton (–51 %) endast bifångst |
| Västra torsken | 266 ton, endast bifångst | 0 ton | 31 ton (–88 %) endast bifångst |
Höstens konflikt: högre fångster eller långsiktig återhämtning?
När vetenskapliga rådgivningen ska omsättas i konkreta kvotförslag måste försiktighet och Östersjöns samlade tillstånd vägas in. Kommissionen beskriver Östersjöns ekosystem som i mycket dåligt skick. Övergödning, klimatförändringar, föroreningar och förlust av biologisk mångfald fortsätter att påverka havet och dess fiskbestånd. Kommissionen lyfter även historiskt, och sannolikt pågående, dolt överfiske som ett problem. Positiva signaler i beståndsuppskattningarna kan användas som argument för högre fångster.
Osäkerheterna är dock fortfarande stora, flera bestånd befinner sig fortfarande på låga nivåer och Östersjöns ekosystem är fortsatt hårt belastat. Den avgörande frågan blir därför inte bara hur mycket fisk som modellerna anser kan fångas under ett enskilt år, utan hur stora säkerhetsmarginaler som behövs för att bestånden ska kunna återhämta sig långsiktigt.
Kommissionens förslag är inte ett beslut. Under hösten ska medlemsländerna förhandla om nivåerna innan EU:s fiskeministrar enas om fiskemöjligheterna för 2027. Förhandlingarna avgör hur stor säkerhetsmarginal medlemsländerna är beredda att lämna för beståndens återhämtning.
Bred politisk enighet om att ICES rådgivning behöver utvecklas
ICES råd från maj öppnade för betydligt större fångster av bland annat strömming och skarpsill. BalticWaters har tidigare pekat på osäkerheter kring bland annat rekrytering, fångstdata och beståndsuppskattningar och betonat att möjligheten till höjda kvoter inte ska likställas med att bestånden har återhämtat sig.
Diskussionen om hur ICES råd ska tolkas och utvecklas förs inte bara av forskare och miljöorganisationer. Här finns också en ovanligt bred politisk samsyn i Sverige.
Inför valet har BalticWaters och Sportfiskarna frågat samtliga åtta riksdagspartier om deras syn på förvaltningen av Östersjöns fiskbestånd.
Alla åtta partier svarar nej på frågan om ICES vetenskapliga råd är tillräckliga för att uppnå livskraftiga fiskpopulationer i Östersjön. Samtliga svarar också att de vill verka för att rådgivningen bättre ska ta hänsyn till fiskbestånden och Östersjöns dåliga status.
Partiernas konkreta förslag skiljer sig åt, men flera teman återkommer: större hänsyn till ekosystemet, fiskbeståndens storleks- och åldersstruktur, försiktighetsprincipen och osäkerheten i beståndsuppskattningarna. Det finns därmed en ovanligt bred politisk grund för Sverige att driva på för en utvecklad vetenskaplig rådgivning och en mer långsiktig förvaltning av Östersjöns fiskbestånd.
Nu krävs ett tydligt svenskt mandat
Höstens kvotförhandlingar kommer vid en ovanlig tidpunkt. Sverige går till val innan EU:s fiskeministrar möts i oktober. Oavsett om Sverige då företräds av en nytillträdd regering eller en övergångsregering behöver den ansvariga ministern ett tydligt mandat från riksdagens EU-nämnd.
Sverige bör fortsatt driva en försiktig och långsiktig linje där återuppbyggnaden av fiskbestånden är viktigare än att maximera enskilda års kvoter.
Sverige bör samtidigt driva på för att utveckla ICES vetenskapliga rådgivning, både avseende hur råden tas fram, vilka faktorer som vägs in och hur rådgivningen tar hänsyn till Östersjöns ekosystem, beståndens struktur och den betydande osäkerheten i flera bedömningar. Här finns ett brett politiskt stöd bland riksdagspartierna.
Sverige behöver också söka allianser med andra Östersjöländer, inte minst Finland. Sverige och Finland delar samma hav och fiskbestånd, men har återkommande haft olika utgångspunkter i kvotförhandlingarna. En närmare svensk-finsk dialog om behovet av långsiktig återhämtning skulle kunna förändra dynamiken i EU:s förhandlingar.
Målet måste vara större än enskilda års kvoter: att återuppbygga livskraftiga fiskbestånd som på sikt kan bära ett hållbart och lönsamt fiske, där en större del av fångsten blir mat för människor.
Fyra prioriteringar för nästa regering:
- Driva en försiktig linje i höstens förhandlingar om fiskekvoterna
- Verka för en utvecklad ICES-rådgivning som bättre tar hänsyn till ekosystemet, beståndens struktur och den vetenskapliga osäkerheten
- Söka närmare samarbete med Finland och andra Östersjöländer för en mer långsiktig förvaltning
- Sätta återuppbyggnaden av fiskbestånden främst, med målet om ett långsiktigt livskraftigt fiske och en större andel fångst för humankonsumtion.
Briefen i korthet
EU-kommissionen föreslår höjda kvoter för bland annat strömming och skarpsill jämfört med 2026. Samtidigt ligger förslagen för flera bestånd långt under de fångstnivåer som ICES vetenskapliga råd öppnar för.
Skillnaden synliggör en central fråga inför höstens förhandlingar: ska förbättrade beståndsuppskattningar användas för att snabbt öka fisket, eller behövs större säkerhetsmarginaler för att säkra en långsiktig återhämtning av Östersjöns fiskbestånd?
Samtidigt råder ovanligt bred politisk enighet i Sverige om att ICES rådgivning behöver utvecklas. Samtliga åtta riksdagspartier anser att dagens rådgivning inte är tillräcklig för att uppnå livskraftiga fiskpopulationer och vill att den ska ta större hänsyn till fiskbestånden och Östersjöns dåliga status.
I oktober förhandlar EU:s fiskeministrar om 2027 års fiskemöjligheter. Sverige behöver då ett tydligt mandat att driva en försiktig och långsiktig linje där återuppbyggnaden av Östersjöns fiskbestånd står i centrum.