För att skydda Östersjöns hotade sillbestånd krävs en djupare förståelse för fiskens mångfald. Viktiga skillnader mellan olika sillpopulationer är i dag till stor del okända – men det kan snart ändras. Med fokus på Stockholms skärgård driver Monika Winder ett spännande projekt som kan ge svar på några av sillens olösta gåtor.
Under de senaste åren har sillbeståndet i Östersjön minskat i en alarmerande takt. Den främsta orsaken är det intensiva fisket. Samtidigt har strömmingsyngel svårt att överleva – sannolikt på grund av att deras föda inte är tillgänglig vid rätt tidpunkt.
– Industrin hävdade länge att det var omöjligt att fiska ner bestånden eftersom sillen producerar stora mängder ägg. Men det har bevisats att endast 1–2 procent av äggen överlever förbi larvstadiet, förklarar Monika Winder, professor i marin ekologi vid Stockholms universitet.
I Östersjön finns olika sillpopulationer, var och en med unika anpassningar till sin livsmiljö, födobeteenden och tillväxtmönster. Att förstå dessa skillnader är avgörande för att skapa förutsättningar för sillens återhämtning.
– Trots det vet vi fortfarande förvånansvärt lite om sillens mångfald, särskilt vid dess tidiga livsstadier, säger Monika.
Men det har Monika och hennes forskargrupp på Stockholms universitet för avsikt att ändra på. I ett pågående forskningsprojekt finansierat av BalticWaters undersöker de skillnaderna mellan olika sillpopulationer i Stockholms skärgård, med fokus på ynglens tillväxt och anpassning till olika miljöförhållanden.
Skillnader i skärgårdssillens beteende och anpassning
I projektets första del ska forskarna ta reda på vad sillen äter under sina tidiga livsstadier och hur tillgången på plankton påverkar deras tillväxt och överlevnad.
– Man har tidigare antagit att sillarver äter djurplankton, så som hoppkräftor, men det går inte riktigt ihop. Sillarver finns främst under vår och höst medan djurplankton är vanligare under sommaren, förklarar Monika.
Det finns en hypotes om att sillen kan livnära sig på något som inte syns vid analys av maginnehållet i mikroskop – den metod som tidigare använts för att studera sillens föda.
En sillarv fotograferad i mikroskop. Foto: Lauren Aylward.
– I mikroskop går det endast att se arter med hård struktur, medan de med mjuk kropp bryts ner och blir omöjliga att identifiera, säger hon.
Men nu används DNA-teknik, vilket gör det möjligt att spåra exakt vilken föda som är viktigast för sillen vid olika tider på året. De kommer även analysera djurplanktonsammansättningen i vattnet för att se hur sillen är anpassad till planktonets säsongsvariationer. Undersökningen ger viktiga insikter om hur födotillgång och miljöförändringar påverkar sillen.
Projektet ska också kartlägga genetiska skillnader mellan olika sillpopulationer, bland annat den höst- och vårlekande populationen. Genom att studera sillens DNA kan forskarna identifiera hur populationerna är uppdelade och anpassade till sina lokala miljöer – miljöer som kan skilja sig åt med hänsyn till mattillgång, salinitet, temperatur och ljus.
Precis som lax återvänder till sin födelseplats för att leka, tror forskarna att även sillen kan ha ett så kallat ”homing behaviour”.
– Fiskens migrationsmönster har tidigare undersökts i större skala, men aldrig regionalt och aldrig med larver, berättar Monika.
Projektets sista del handlar om att förstå hur sillpopulationer anpassar sig till Östersjön och vilka livsstrategier som är mest framgångsrika. Genom att koppla samman data om sillens diet, tillväxt, kondition och genetiska struktur hoppas forskargruppen kunna avgöra vilka populationer som är bäst rustade för att överleva i Östersjön.
Provtagning av sillarver i Stockholms södra skärgård. Foto: Sara Söderström
Kunskap för att skydda och stärka sillen
Varför är det så viktigt att öka vår kunskap om sillens mångfald? Enligt Monika Winder finns det flera viktiga skäl. Hon betonar att förståelsen för hur olika populationer skiljer sig åt i beteende och genetik är avgörande för att effektivt kunna skydda de hotade bestånden.
– I dagens fiskeriförvaltning tar man inte hänsyn till de olika sillpopulationerna när kvoterna sätts, och det är ett stort problem. Genom att lyfta fram de viktiga skillnaderna mellan populationerna visar vi också på behovet av att bevara den mångfald som fortfarande finns, förklarar hon.
Avslutningsvis hoppas Monika på att projektets resultat ska leda till konkreta rekommendationer om vilka kustekosystem och sillpopulationer som är särskilt viktiga att skydda för att stödja sillens återhämtning.
– Insikterna från vår forskning kan bidra till att utforma effektiva åtgärder som bromsar den negativa trenden för sillen, vilket skulle gynna både kustekosystemen och de som är beroende av fisket, säger hon.
Vilka åtgärder kan det handla om?
– Det kan exempelvis innebära att skydda viktiga lekplatser eller att införa säsongsanpassade fiskebegränsningar, avslutar Monika.
Om projektet
Projektet Sillen i Stockholms skärgård genomförs av Stockholms universitet. Via BalticWaters program för forskningsprojekt och förstudier har projektet beviljats anslag om 999 862 kronor. De fem andra projekten som anslagits medel går att läsa mer om i artikeln Sex nya forskningsprojekt för en levande Östersjö.
Mer forskning om Östersjösillens mångfald
Projektet, som planeras avslutas under 2025, inte nått sitt slut riktigt än. Projektgruppen har beviljats ytterligare medel genom BalticWaters program för forskningsprojekt och förstudier för att fortsätta bygga kunskap och sillens mångfald.
Det nya projektet Var och när leker strömmingen i Stockholm skärgård? kommer bygga vidare på resultaten från den pågående studien och undersöka närmre hur sillbeståndet i Stockholms skärgård är strukturerat. Håll utkik efter mer information framöver!
