Levande foder avgör fisklarvers överlevnad
Att det finns fisk på BalticWaters Fish Laboratory känner nog de flesta till. Men inne på laboratoriet finns också något annat, något betydligt mindre i storlek. I matlaboratoriet odlas plankton, små organismer som utgör basen i havets näringskedja och som är helt avgörande för att fisklarver ska kunna överleva och utvecklas. Laboratoriets egen planktonproduktion har sakta men säkert byggts upp för att säkerställa att forskningsprojekten alltid har tillgång till rätt föda i rätt tid.
Starten i livet - rätt föda i rätt tid
I det allra första livsstadiet efter kläckning lever de flesta fisklarver på sin gulesäck, som ger dem näring under de första dagarna efter kläckning. När gulesäcken är förbrukad måste larverna börja jaga och äta själva. I naturen äter fisklarverna olika typer av plankton, och födan förändras snabbt under de första dagarna och veckorna i livet.
– En torsklarv byter föda flera gånger under sin första tid i livet. Larverna börjar äta mycket små organismer och går successivt över till större plankton i takt med att de växer, säger Vincent Néron, projektledare för ReCod.
Det innebär höga krav på precision i labbet, både när det gäller vilka planktonarter som odlas och när de ges till larverna.
En koncentration av växtplankton. Foto: Frida Tornberg
Växt- och djurplankton
För att möta fisklarvernas behov av levande föda odlas olika arter av både djurplankton och växtplankton i matlaboratoriet.
Djurplankton utgör huvudfödan för fisklarverna. Här ingår bland annat hoppkräftor (copepoder), rotiferer och artemia.
– Sillarverna inom projektet CLUPEA matar jag med djurplankton, främst hoppkräftor och rotiferer, säger Hiba Jasmin, forskningsassistent inom CLUPEA, som nu förbereder sig inför höstens kläckning av sillarver.
Rotiferer är mikroskopiska hjuldjur som blir cirka 1 mm.
Växtplankton – som Nannochloropsis, Tisochrysis och Tetraselmis – fungerar bland annat som foder till de djurplankton som odlas.
Utöver att vara föda spelar växtplankton också en viktig roll för miljön i bassängerna. Växtplankton bidrar till det som ofta kallas “grönt vatten” – en miljö som kan förbättra larvernas möjlighet att hitta mat, minska stress och stabilisera vattenkvaliteten. Samtidigt utgör de grunden i näringskedjan genom att först ätas av djurplankton, som i sin tur blir föda för fisklarverna.
Återupplivat plankton som levande foder
Förutom att odla egna plankton har laboratoriet även tillgång till något som kallas CryoPlankton, en produkt från det norska företaget Planktonic. Det är kryokonserverade planktonlarver som tinas upp och revitaliseras i havsvatten, vilket gör att planktonlarverna vaknar till liv och börjar simma igen. Därefter kan de användas direkt som levande föda till fisklarverna, utan den annars tidskrävande odlingsprocessen.
Tankar med kryofrysta havstulpanslarver. Foto: Frida Tornberg
Kryofryst foder tinas innan det ges till fisklarverna. Foto: Frida Tornberg
Upptinat foder, redo att ges till larverna. Foto: Frida Tornberg
Matlaboratoriet har utvecklats till att bli en central del av verksamheten. Genom att odla och anpassa levande foder efter fiskens utvecklingsstadium kan forskarna skapa mer naturtrogna förhållanden och därmed bättre förstå vad som krävs för att larver ska överleva, växa och klara förändringar i miljön.
Det är en förutsättning både för forskning och för arbetet med att stärka svaga fiskbestånd i Östersjön.