Östersjöbrief: Höjda fiskekvoter 2027 - trots behov av återhämtning
Under måndagskvällen kom beskedet från EU om 2027 års fiskekvoter i Östersjön. Det ser ungefär ut som det brukar göra: för höga kvoter och en del felriktade åtgärder. Den enda nyheten är att Sverige släpper förra årets modiga ställningstagande att säga nej till ministerrådets kvotbeslut.
De finns de som anser att svenska regeringar inte imponerar vid EU:s förhandlingsbord. Tidigare EU-kommissionären Ylva Johansson menar till och med att Sveriges inflytande i EU är uselt. Det verkar även gälla fiskeripolitiken. När 2024 års kvoter förhandlades ska Finland ha övertygat ett passivt Sverige att gå emot utgångsrekommendationen. Enligt uppgifter till BalticWaters försökte Sverige trycka ned kvoterna innan ministerrådsmötet, men gav sedan efter när beslutet fattades. Kanske var det så det gick till även i år, för resultatet av förhandlingarna är inte imponerande.
Osäkerheter förordar lägre kvoter
Kvotbeslutet innebär att fisket på sill och strömming i centrala Östersjön tillåts öka med 71 procent under 2027, jämfört med i år. I Bottniska viken ökar sill- och strömmingsfisket med 12 procent. Fisket på skarpsill ökar med 44 procent, medan bifångstfisket på lax och torsk ligger kvar på 2026 års nivåer. Det är dystra besked. Ett minimum borde varit att inte acceptera högre kvoter än EU-kommissionens förslag. Särskilt dystra är bifångstkvoterna för de båda torskbestånden. EU-kommissionen hade föreslagit kraftiga sänkningar som dessvärre uteblev.
Regeringen meddelar att kvoterna för sill och strömming innebär en återväxt på 13,5 procent i centrala Östersjön och över 1 procent i Bottniska viken. Men regeringen glömmer faktumet att bestånden fortfarande är på ohållbara nivåer och att det finns betydande osäkerheter, vad gäller exempelvis klimatförändringarnas påverkan, som gör tillväxtprognoserna osäkra. Med lägre kvoter hade möjligheten till återhämtning varit större.
Tabell. Fiskekvoter i Östersjön.
| Kvot 2026 | ICES råd för 2027 | EU-kommissionens förslag (förändring jfr kvot 2026) | Ministerrådets kvotbeslut för 2027 (förändring jfr kvot 2026) | |
|---|---|---|---|---|
| Sill/strömming Centrala Östersjön | 96 463 t | 211 363–324 914 t | 143 860 t (+49 %) | 165 228 t (+71%) |
| Sill/strömming Bottniska viken | 55 869 t | 80 767–90 391 t | 57 308 t (+3 %) | 62 500 t (+12%) |
| Skarpsill | 201 975 t | 253 819–332 885 t | 291 590 t (+44 %) | 291 590 (+44%) |
| Östra torskbeståndet | 430 t (bifångst) | 0 | 211 t (bifångst) (–51 %) | 430 t (bifångst) (0%) |
| Västra torskbeståndet | 266 t (bifångst) | 0 | 31 (bifångst) (–88 %) | 266 t (bifångst) (0%) |
| Lax Centrala Östersjön | 25 537 st (bifångst) | 30 000 st (i fiskezon 29N-31 mellan 1 maj och 31 aug) | 25 537 st (bifångst) (0%) | 25 537 st (bifångst) (0%) |
Vetenskapliga råd bör beakta behovet av återuppbyggnad
Kvotbeslutet klingar särskilt illa i ljuset av förra årets uttalande från ministerrådet, inklusive Sverige, att återuppbygga fiskbestånden med hjälp av ny rådgivning från Internationella havsforskningsrådet ICES. ICES har redan ramverk för att ge råd om återuppbyggnad, det enda som krävs för att sätta det i verket är en tydlig beställning från EU-kommissionen. Hittills verkar dock inget betydande ha åstadkommits i den frågan eftersom återuppbyggnadsråd fortfarande saknas. Här bör regeringen lyssna till en enig riksdag, som anser att dagens rådgivning är otillräcklig, och vara pådrivande för ambitiösa återuppbyggnadsmål.
Spelreglerna måste ändras
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) menar att Sverige återigen drev den mest restriktiva linjen av alla länder och att kvoterna hade blivit markant högre om Sverige inte varit aktiv i hela förhandlingen. Med andra ord: Hade Sverige sagt nej till kvotbeslutet så hade kvoterna varit ännu högre. Hur väl det stämmer eller inte är svårt att veta. Oavsett har regeringen misslyckats med att skydda Östersjön och tillmötesgå den svenska opinionen. Och dessutom valt att släppa förra årets modiga linje att säga nej till kvotbeslutet.
Som salt i såret har ministerrådet, inklusive Sverige, kommit överens om att behålla verkningslösa lektidsstängningar (fiskeförbud när fisken leker) för sill och strömming under sommaren. För att ha någon som helst chans att skydda bestånden behöver de i stället placeras under vintern/tidigare på året när fisken ansamlas utanför kusten inför lek.
Landsbygdsministern har rätt i att Sverige inte ensamt bestämmer över fiskekvoterna i Östersjön. Men det borde inte hindra honom och regeringen från att driva på för en politik som i grunden förändrar spelreglerna. För det är just det som krävs om vi vill ha ett friskt och levande hav. Kanske skulle det även vara en fjäder i hatten för regeringen att stärka Sveriges inflytande i EU.
Det här behöver regeringen göra nu:
- Vara pådrivande för att ICES rådgivning inkluderar råd för återuppbyggnad av fiskbestånden.
- Driva på för att EU verkställer ändamålsenliga fiskeförbud som infaller tidigare på året när sillen/strömmingen ansamlas inför lek.
- Instruera Havs- och vattenmyndigheten att fördela den svenska kvoten ansvarsfullt, i linje med Havsmiljöpropositionen och Havsmiljödirektivet.
- Utveckla samarbetet med Finland och andra Östersjöländer för en mer långsiktig förvaltning.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) under ministerrådets möte. Foto: Europeiska unionen.
Ministerrådet sammanträdde 26-27 oktober i Luxemburg. Foto: Europeiska unionen.
Briefen i korthet
Fiskekvoterna i Östersjön 2027 är beslutade. Fisket tillåts öka på flera bestånd trots att de är i behov av återhämtning. I ljuset av förra årets uttalande från ministerrådet, där Sverige och flera andra länder efterfrågade återuppbyggnadsråd från Internationella havsforskningsrådet ICES, klingar kvotbeslutet särskilt illa. Sverige borde driva på för en politik som i grunden förändrar spelreglerna och stärker det svenska inflytandet i EU:s fiskeripolitik.
