Ett år av genombrott och lärdomar för projektet ReCod

Att kläcka torskrom till larver är en sak. Att få de små larverna att växa till livskraftiga yngel är betydligt mer komplicerat. Under 2026 tog projektet ReCod för första gången steget att föda upp torsken vidare från nykläckt larv till yngel vid BalticWaters Fish Laboratory. Säsongen gav ny kunskap om vad som krävs för att fler av de känsliga småtorskarna ska överleva och så småningom kunna sättas ut i Östersjön, i syfte att stärka den hotade arten.
En miljon romkorn
Tidigt i mars flyttade vildfångade torskar in på det nya fiskforskningslaboratoriet vid Studsvik. Efter en period av återhämtning efter resan från Bornholmsdjupet började de 126 fiskarna uppvisa tecken på lek. I slutet av maj var leken i full gång och fortsatte fram till början av augusti. Under den perioden samlades omkring en miljon romkorn in.
Efter knappt två veckor började de befruktade romkornen kläckas, och under säsongen kläcktes ungefär en tredjedel av rommen till små torsklarver. Att komma så här långt i uppfödningsprocessen är välbekant för ReCod. Sedan projektet startade 2020 har vuxna torskar hållits för lek och nykläckta larver satts ut i havet medan de fortfarande haft sin gulesäck kvar, som ger dem näring under livets första dagar.

Torskens livscykel.
Nytt för 2026 var att låta larverna stanna kvar i laboratoriet och föda upp dem vidare till yngel. Därmed började också en ny och betydligt mer utmanande fas: att få de små larverna att överleva, börja jaga efter föda och växa sig större. Trots att det saknades etablerade metoder för att föda upp Östersjötorsk lyckades projektteamet ta sig hela vägen från rom till yngel. Det var en viktig milstolpe för ReCod och gav samtidigt helt nya erfarenheter att bygga vidare på.
Nya lärdomar för högre överlevnad
Att föda upp torsk från rom till yngel innebär många känsliga steg. Erfarenheterna från 2026 har gett projektet en tydligare bild av var de största utmaningarna finns.
En viktig lärdom gäller de första veckorna efter kläckningen. Under säsongen syntes två perioder med förhöjd dödlighet: under larvernas allra första dagar och när de var omkring 10 till 20 dagar gamla.
Någon enskild förklaring finns inte än. Larvernas kvalitet, att vissa larver inte fick i sig tillräckligt med mat och tekniska problem som påverkade vattentemperaturen är några av de faktorer som kan ha bidragit.
Erfarenheterna visar hur känsliga larverna är och hur viktigt det är med stabila förhållanden under den tidiga utvecklingen. Att larverna är så känsliga även under kontrollerade laboratoriemiljöer visar hur krävande den här delen av torskens liv är. I havet måste den lilla larven dessutom själv hitta rätt föda för att överleva och växa.

En gulesäckslarv. Foto: Vincent Néron

Ett uppmatat torskyngel, ca 60 dagar efter kläckning. Foto: Madeleine Kullenbo
En annan viktig pusselbit är maten. Nykläckta torsklarver behöver pyttesmå levande djurplankton att äta, och deras behov förändras snabbt när de växer. Erfarenheterna från 2026 visar att både foder och utfodringsmetoder är områden som behöver utvecklas vidare. Under nästa säsong planeras därför fortsatta försök för att bättre förstå hur larverna kan få rätt föda vid rätt tidpunkt för att växa och bli till starka fiskar.

En hoppkräfta, ett mikroskopiskt djurplankton som utgör en viktig näringskälla för torsklarver.
Från laboratoriet ut i Östersjön
Trots utmaningarna nådde projektet en viktig och unik milstolpe: torsklarver föddes upp hela vägen till yngelstadiet. Under augusti, september och oktober genomfördes tre mindre utsättningar av märkta torskyngel i Östersjön. Även själva utsättningen var en del av lärandet. Ynglen sattes ut på olika djup och med olika metoder för transport och överföring till havet. På så sätt kunde projektet samla erfarenheter av hur framtida utsättningar kan genomföras så skonsamt som möjligt.
2026 visade att det går att föda upp den unika Östersjötorsken från rom till yngel vid BalticWaters Fish Laboratory, men också hur känslig vägen dit är. Varje steg ger ny kunskap om vad larverna behöver för att överleva och växa. Erfarenheterna från den första säsongen blir nu grunden för nästa: att förfina metoderna och steg för steg skapa bättre förutsättningar för fler unga torskar att kunna sättas ut i Östersjön.

Vincent Néron, projekltedare, och Johnnie Stjernberg, djurskötare, vid säsongens första utsättning av torskyngel. Foto: Frida Tornberg