Östersjöbrief 66: Årets råd förbryllar – tillåt återhämtning av sillen före ökad fiskemöjlighet

Nya analyser från Internationella havsforskningsrådet (ICES) visar fortsatt oroväckande utveckling för flera av Östersjöns kommersiella fiskbestånd. Skarpsillen har aldrig tidigare haft så låg rekrytering som under de senaste tre åren, torsken visar inga tecken på återhämtning, samtidigt som rådet för sillen i centrala Östersjön förbryllar. I år vilar ett stort ansvar på våra politiker – deras beslut kan bidra till att återuppbygga Östersjöfisken, eller knäcka den för gott.

Förra året beslutade EU:s fiskeministrar om ett fortsatt riktat sill/strömmingsfiske i strid med gällande lagstiftning, trots ICES råd och EU-kommissionens förslag om ett fiskestopp. BalticWaters, och många med oss, kommer arbeta hårt för att förra årets politiska övertramp inte ska upprepas. Det är särskilt angeläget givet ICES nya råd för sillen i centrala Östersjön som, jämfört med förra året, höjs med anmärkningsvärda 139 procent.

Det är minst sagt oroande vad rådet kan innebära för fiskbestånden och Östersjöns framtid. Så kraftiga svängningar i rådet från ett år till ett annat tyder på stora osäkerheter i forskarnas analyser. Det är viktigt att komma ihåg att situationen inte är ny. Vi har sett det tidigare – en stark årsklass blir plötsligt fiskbar och kvoter höjs, bara för att året efter sänkas dramatiskt eller att fisket fått stoppas helt. Förvaltningen saknar en långsiktig stabilitet där hänsyn tas till fiskbeståndens utveckling över tid.

Så, vad bör Sverige och våra politiker göra för att vända utvecklingen? BalticWaters pekar ut fyra åtgärder att agera på.

ICES råd för 2025

Art/Område	Total fångst 2023 (ton)	Kvot 2024	ICES råd 2025	Kommentar
Torsk
Västra beståndet Område 22–24	403	340*	24**	Bifångst av torsk i fisket efter plattfisk måste minska. En minskning av bifångsten kan bidra till att torskbestånden återhämtar sig.
Östra beståndet Område 24–32	1 065	595*	0	Beståndet har ännu inte återhämtat sig, trots fem år av fiskestopp. Bifångst av torsk i fisket efter plattfisk måste minska och mängden bifångst av torsk i det pelagiska fisket måste undersökas.
Sill/strömming
Centrala Östersjön Område 25–29 & 32	98 696	40 368	95 340 – 125 344	Bättre rekrytering senaste tre åren än vad forskarna tidigare bedömt. Beståndet utvecklas fortsatt svagt även om det finns positiva signaler. Sillen är långt ifrån nivåer där vi vet att återväxten är god (Btrigger). Se ICES färdplan för möjliga bevarandeåtgärder.
Bottniska viken Område 30–31	–	55 000	Råd presenteras i september.	Råd uppskjutet till september 2024. Referensvärden för beståndet ska revideras först. Se ICES färdplan för möjliga bevarandeåtgärder.
Rigabukten Område 28.1	42 800	37 959	30 394 – 45 235	Rigabuktsströmmingen är ett bestånd i något bättre skick än övriga bestånd i Östersjön, mycket beroende på miljöfaktorer och andra fiskeregler.
Skarpsill
Östersjön Område 22–32	265 900	201 000	130 195 – 169 131	Mycket låg beståndsrekrytering tre år i rad. Felrapportering förekommer, men dessa effekter har inte tagits med i rådet. Felrapportering undergräver datakvaliteten och medför en osäkerhet i rådgivningen (se ICES).
Lax
Östersjön, exkl. Finska viken Område 22–31	409 ton	53 967 st	0 – 40 000 st	Svag beståndsutveckling.***
Finska viken Område 32	39 ton	10 144  st	9 440 st	Svag beståndsutveckling.***

Hur ska Sverige och våra politiker agera?

1. Beslutsamt verka för mycket låga kvoter på sill

Det är viktigt att inte överreagera på de nya höga råden för sillen i centrala Östersjön. Trots att beståndet utvecklas positivt så betyder det inte att det befinner sig på en hållbar nivå. Politikerna som beslutar om nästa års fiskekvoter bör noggrant studera och fundera på de omfattande konsekvenserna som kan följa av att genast höja kvoterna, speciellt så anmärkningsvärt mycket som ICES föreslår.

Anledningen till den kraftiga ökningen av ICES råd är att rekryteringen (tillväxten av lekmogna ungfiskar till beståndet) och lekbiomassan (antalet lekmogna fiskar) bedöms ha ökat. Men lekbiomassan är fortfarande på mycket låga nivåer. Forskarnas analys visar tydligt att lekbiomassan ligger under Btrigger, en varningssignal och gräns som om den understigs riskerar en beståndskollaps. Det är viktigt att förstå att sillen i centrala Östersjön just nu befinner sig under denna gräns.

Dessutom informerar ICES om det pågående problemet med felrapporteringar i sill- och skarpsillsfisket där sill är en vanlig bifångst i fisket efter skarpsill. Effekterna av felrapporteringarna har inte tagits med i ICES bedömningar och råd. Dessa felrapporteringar undergräver råden, något ICES själva är tydliga att informera om.

För att beståndet ska ha en chans att återhämta sig till hållbara nivåer krävs avsevärt lägre kvoter än de som presenterats av ICES. ICES säger själva att deras resultat är osäkra vilket bör tas på allvar. Om beräkningarna visar sig vara felaktiga riskerar ett omfattande fiske under 2025 att leda till kollaps. Sillen kan mycket väl gå samma öde till mötes som torsken gjorde 2019 – kollaps. Det västra torskbeståndet kollapsade efter att man kraftigt höjt kvoten baserat på en stark årsklass. Låt oss lära av tidigare misstag och säkerställa att det inte upprepas.

Under årets kvotförhandlingar måste EU:s fiskeministrar hålla hårt i handbromsen, och vara mycket försiktiga när de sätter nästa års sillkvot.

2. Följa lagar och regler

Förra året var återväxten av sill så dålig att fisket borde ha stoppats. Trots det valde ministerrådet att tillåta ett riktat fiske på drygt 40 000 ton i centrala Östersjön. Sannolikt bröt beslutet mot gällande lagstiftning. Ska vi få en återhämtning av fisken i Östersjön måste politiker åtminstone följa lagen och sätta in kraftfulla åtgärder när ett bestånd är på väg att försvinna. Det är ett fundamentalt första steg i rätt riktning.

Det föreligger en överhängande risk att sillbeståndet i centrala Östersjön kollapsar inom de närmsta åren om sillkvoten sätts på de föreslagna nivåerna. Samtidigt ser skarpsillen ut att gå samma öde till mötes då rekryteringen är illavarslande låg. Om sillen och skarpsillen kollapsar finns ingen mat kvar till stora rovfiskarna som lax och torsk, och då kan dessa arter försvinna permanent.

Oavsett vad som sker under årets EU-förhandlingar kommer BalticWaters följa processen noga. Ett politiskt och juridiskt övertramp likt förra året kan inte accepteras.

3. Prioritera samarbete med Finland och inför fiskestopp när det har betydelse

En gemensam ståndpunkt mellan Sverige och våra grannländer i kommande förhandlingar kan vara effektivt för att minska fisketrycket i Östersjön. Det gäller särskilt Finland och Sverige som, av samtliga länder runt Östersjön, har längst kust och tar en stor del av den tillgängliga sill- och skarpsillskvoten. Regeringen bör därför arbeta för stärkt samarbete med Finland, och etablera samsyn för att värna fisken och havsmiljön.

Under förra årets ministerråd slöts en överenskommelse mellan Sverige och Finland om att införa ett tillfälligt stopp för trålfiske i delar av Bottenhavet mellan 25 maj och 30 juni i år. Men stoppet är för kort och för sent, i praktiken fullkomligt verkningslöst. Sillen har i princip redan fiskats upp av de stora industritrålarna när stoppet träder i kraft. Det är bra att svenska och finska regeringen försöker samarbeta för att skydda Östersjön och fisken, men det är viktigt att åtgärder som genomförs faktiskt gör nytta.

Sveriges och Finlands fiskeministrar bör verka för att hålla igen kvoterna på sill och skarpsill, och skyndsamt besluta om fiskestopp tidigare under våren. För att ge effekt behöver ett fiskestopp infalla då fisken samlas för att vila och senare leka, nämligen under vinter och tidig vår. Det skulle kunna skydda såväl sillen som det småskaliga fisket längs våra kuster.  

4. Flytta ut trålgränsen och utöka fiskefria områden

Det storskaliga fisket efter djurfoder i Östersjön är den främsta orsaken till överfisket. Ett förbud mot storskaligt foderfiske efter sill och skarpsill är därför ett viktigt första steg för att åtgärda situationen. De senaste åren har flera initiativ tagits till att begränsa fiskets effekter, men svenska politiker kan fortfarande göra mycket mer. Initiativen är lovvärda, men ofta otillräckliga.

BalticWaters har under lång tid arbetat för att trålgränsen ska flyttas ut permanent längs med hela ostkusten. Igår (4 juni) presenterade regeringen äntligen en proposition där detta nu ser ut att bli verklighet. Det är ett viktigt och positivt steg för att skydda fisken och havsmiljön. Nu återstår att visa handling.

En annan åtgärd som regeringen snarast bör införa är fler fiskefria områden – en åtgärd som visat sig vara mycket effektiv för att snabbt stärka försvagade bestånd. Det kan rädda både torsken, sillen och skarpsillen genom att förhindra kollaps och motverka utfiskning av större individer (som är viktiga för beståndens reproduktionsförmåga). Om sillen och skarpsillen tillåts växa till sig och inte fiskas ur havet kan de i stället gå till föda för större rovfiskar som torsk och lax. Torskens dåliga tillväxt tycks bero på att det helt enkelt inte finns tillräckligt med mat i havet, det kan enkelt åtgärdas med fiskefria områden skyddade från trålning.  

Regeringen kan stärka skyddet för sillen genom att utöka fiskefria områden, dels utanför Gävle där sillen leker under vintern, dels söder om Blekinge där de få torskar som finns kvar lider stor brist på föda (sill och skarpsill). Enligt siffror från 2023 är endast 0,8 procent av Östersjön strikt skyddat från fiske, samtidigt som flera av Östersjöns fiskbestånd är nära kollaps.

Hur mår fisken i Östersjön?

BalticWaters har sammanfattat läget för sill, skarpsill och torsk i Östersjön i de utfällbara flikarna nedan. Sammanfattningarna baseras på ICES råd för 2025.

Sill

Centrala Östersjön
ICES råd om fiskemöjligheter för sill i centrala Östersjön 2025 är 139 procent högre jämfört med föregående år. Anledningen bakom den högre satta kvoten beror på en kombination av anledningar, bland annat att beståndsrekryteringen har varit bättre de senaste åren än vad forskarna tidigare trodde. Därför höjs rådet från 41 706 – 52 549 ton 2024, till 95 340 – 125 344 ton 2025 i centrala Östersjön. Forskarna understryker att de underlag som använts i årets analyser är osäkra. Dessutom ger inte ICES ramverk för råden utrymme för ett bestånd att återhämta sig från fiske efter att det varit på en kritisk låg nivå. Trots att rekryteringen för det centrala sillbeståndet ser något bättre ut i år kan det alltså inte garanteras att beståndet faktiskt återhämtar sig. ICES analyser visar tydligt att antalet stora individer fortsätter minska och att beståndet fortfarande befinner sig under Btrigger.

Läs ICES råd för centrala sillbeståndet i sin helhet här.

Bottniska viken
Rådet för sillen i Bottniska viken har blivit framskjutet och förväntas komma i september 2024. Anledningen är att ICES ska revidera referensvärdena som används för att bedöma beståndets status. Det är bra att värden uppdateras utifrån nuvarande situation och kunskap om beståndet, men BalticWaters ser också en risk med att senarelägga rådet. I september fastställs Sveriges position i fiskekvotförhandlingarna som sker i oktober. Att råden presenteras i september innebär mindre tid för analys och diskussion. Risken är att såväl Sveriges position som det faktiska kvotbeslutet i ministerrådet blir förhastat och ogenomtänkt. BalticWaters förutsätter att rådet trots allt kommer ses över noggrant av politiker och tjänstemän med tanke på beståndets utveckling. 

Skarpsill

Rådet om skarpsillsfångster för 2025 är 32 procent lägre än det för 2024. Anledningen till det lägre rådet är nedgången i lekbiomassan (mängden lekmogen fisk, SSB) på grund av att de senaste årskullarna är bland de svagaste som observerats. De senaste tre åren (2021–2023) har haft rekordlåg rekrytering av skarpsill, något som aldrig tidigare bevittnats sedan ICES först fick sitt uppdrag att informera EU om fiskbeståndens status.

Prognosen för rekrytering under 2026 ser något bättre ut enligt ICES, vilket i så fall kommer resultera i en förväntad ökning av biomassan. ICES påpekar dock att skarpsillsbeståndet riskerar att minska om den dåliga rekryteringen fortsätter – vilket är möjligt. Det skulle även innebära lägre fångstmöjligheter.

Skarpsill är torskens huvudsakliga föda. Med tanke på skarpsillens dåliga rekrytering finns därför en uppenbar risk att torskens återkomst i Östersjön uteblir. Om det inte finns skarpsill i havet finns ingen mat till torsken. När torsk får tillräckligt med mat i kontrollerade miljöer så växer de mycket bra och kan föröka sig framgångsrikt. Att Östersjötorsken inte lyckats återhämta sig ännu tycks delvis bero på just att skarpsillen är i så pass dålig kondition.

Läs ICES råd för skarpsillen i sin helhet här.

Torsk

Det östra torskbeståndet visar fortfarande inga tecken på återhämtning, därav ger ICES råd om ett fortsatt fiskestopp under 2025. Även om inget fiske bedrivs på torsken beräknas beståndet på sikt ligga kvar under den kritiska gränsen Blim, vilket sannolikt innebär att beståndet inte längre kan återhämta sig, givet de förutsättningar som råder i havet idag.

ICES skriver att åtgärder som kan stötta torskens återhämtning bland annat är återställning av livsmiljöer. Fokus bör enligt ICES ligga på att förbättra syrehalten i bottnarna och minska bifångsterna av torsk i fisket efter plattfisk. En ny skrivelse i rådet är att bifångsterna av torsk i det pelagiska fisket är okänt, något som visar på rådets osäkerheter och de överlappande riskerna med fisket efter andra arter.

Ytterligare en åtgärd skulle kunna vara att öka tillgången på föda för torsk (dvs. sill och skarpsill). I en studie som nyligen genomförs inom ramen för projektet ReCod visades att det inte finns någon uppenbar näringsbrist i den mat som torsken har att tillgå i Östersjön, jämfört med mat från tex. Atlanten. Studien antyder därför att födobrist kan, tillsammans med brist på fungerande lekplatser, vara de främsta orsakerna till att torsken inte återhämtar sig.

Läs ICES råd för östra torskbeståndet i sin helhet här.