Förra årets beslut om fiskekvoter för 2024 har fått mycket uppmärksamhet av såväl miljöorganisationer, media, allmänhet och politiker. Beslutet, som medgav ett fortsatt riktat fiske efter sill/strömming i Östersjön, gick tvärt emot Internationella Havsforskningsrådet (ICES) rekommendationer och EU-kommissionens ursprungliga förslag.
– Förra årets kvotprocess var på många sätt unik – det såg till en början ut att kunna landa i Östersjöns miljö och fiskbeståndens fördel men vände tvärt när ministerrådet samlades i oktober förra året. Sillens utveckling är alarmerande och ligger på kritiska nivåer. Skulle den kollapsa, likt torsken, kan vi stå inför en av de största miljökatastroferna i havets historia, säger Frida Tornberg, skribent och innehållsproducent vid BalticWaters.
För att analysera hur ministerrådet kunde fatta beslut om fortsatt fiske på bestånd som står på randen till kollaps, bad BalticWaters David Langlet, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, att granska de rättskällor som omgärdar EU:s fiskeripolitik och göra en bedömning om ministerrådet hade laglig rätt att fatta det beslut de gjorde. Bedömningen tyder på att ministerrådet inte har agerat inom ramen för sina befogenheter och att ekonomisk vinst för några få aktörer prioriterats framför fiskpopulationer, Östersjöns miljö – och nu även lagen.
– Det här visar att politiker inte tar situationen på allvar, havet räddas inte genom att beslutsfattare tar bort eller skriver om lagar som finns för att skydda våra gemensamma naturresurser, naturvärden och den marina miljön, säger Konrad Stralka, VD BalticWaters.
I rapporten Bryter EU:s fiskeministrar mot lagen? – en juridisk genomgång av politiska beslut kring fisket i Östersjön får du ta del av de lagar och regler som omgärdar EU:s fiskeripolitik och en analys av hur ministerrådets beslut går emot flera lagar som enligt EU-rätten ska vara styrande för förvaltningen av fisket i Östersjön.
