I början av juni lade regeringen fram ett förslag att permanent flytta ut trålgränsen med 12 sjömil längs hela ostkusten för att skydda kustlekande sill och strömming. Samtidigt påstås att åtgärden är komplicerad att genomföra. Det är bara delvis rätt. Sverige kan se till att varken svenska eller utländska fartyg får trålfiska innanför den föreslagna trålgränsen. Det som krävs är politisk vilja.
Bakgrund
En utflytt av trålgränsen har varit på gång sedan riksdagens miljö- och jordbruksutskott presenterade förslaget i ett utskottsinitiativ 2021. Initiativet ledde till att Havs- och vattenmyndigheten fick i uppdrag att flytta ut trålgränsen på prov inom ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt. BalticWaters är kritiska till utformningen av uppdraget och har upprepade gånger påpekat att trålgränsen bör flyttas ut permanent längs hela ostkusten. Den 4 juni presenterade regeringen en proposition för havsmiljön (Prop. 2023/24:156) där ett av förslagen avser en permanent utflytt av trålgränsen.
Sverige har bilaterala avtal med Danmark och Finland som ger ländernas båtar rätt att fiska i svenskt territorialhav, ut till 12 sjömil från baslinjen. Avtalen slöts 1932 respektive 1975. Enligt Landsbygdsminister Kullgren förestår en komplicerad process där det även går att läsa in att dessa avtal eventuellt kan hindra en utflyttning av trålgränsen. Det styrks av bland annat Havs- och vattenmyndigheten som hävdar att utflyttningen kräver överenskommelser med Finland och Danmark.
EU-kommissionen, som ansvarar för EU:s fiskeripolitik, uppger dock att andra länder fiskar i svenskt territorialhav enligt Sveriges bestämmelser. De bilaterala avtalen ger alltså Sverige rådighet att införa restriktioner i det egna territorialhavet – som exempelvis en utflyttning av trålgränsen till 12 sjömil.
Dessutom framkommer i en ny studie som undersökt Sveriges möjligheter att flytta ut trålgränsen att åtgärder i enlighet med EU-rätten – som en utflytt av trålgränsen – är överordnade bilaterala avtal mellan EU:s medlemsländer. När Sverige slöt avtalen med Finland och Danmark var ingendera medlemmar i EU, idag är samtliga medlemmar. Det betyder att EU-rätten är styrande.
Följaktligen har Sverige möjlighet att på egen hand flytta ut trålgränsen för svenska och utländska fartyg, oavsett om man ser till de bilaterala avtalen eller EU-rätten. Det finns med andra ord inget som hindrar regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren att skyndsamt skrida till verket och vidta åtgärder. Det krävs bara politisk vilja.
Trålgränsen
Trålgränsen anger den del av ett lands kustområde där trålfiske generellt är förbjudet. Dagens trålgräns går vid fyra sjömil (7,4 km). Förslaget från regeringen i den nya propositionen för havsmiljön (Prop. 2023/24:156) innebär en utflytt av gränsen till 12 sjömil (22,2 km). 12 sjömil från kusten markerar Sveriges så kallade territorialhav. Inom trålgränsen kan fiske fortsatt bedrivas med passiva fiskeredskap så som garn/nät, krok och ryssja.
Upp till Sverige att argumentera för sin sak
Det Sverige behöver göra för att flytta ut trålgränsen är att initiera samråd mellan EU-kommissionen, de berörda länderna och de berörda rådgivande nämnderna. Det arbetet har redan påbörjats. Om en ny överenskommelse inte kan nås kan avtalen sägas upp, och om Finland och Danmark väljer att inte delta i samrådet kan Sverige ändå flytta ut trålgränsen för samtliga länders fartyg. Det finns också möjlighet att få saken prövad av EU-domstolen.
Efter samrådet återstår för Sverige att motivera varför åtgärden behövs och att den är förenlig med EU:s gemensamma fiskeripolitik. Dessutom måste Sverige kunna argumentera för att utflytten av trålgränsen inte är diskriminerande, att den gäller alla länders fiskefartyg, inklusive svenska.
Föråldrade avtal bortser från moderna förutsättningar
En viktig aspekt att beakta är att Sveriges avtal med Danmark och Finland är mycket gamla, från 1932 respektive 1975. Under denna tid bedrevs fisket med helt andra förutsättningar än idag. De gamla avtalen är inte formulerade i enlighet med, eller anpassade till, dagens fiske med större fartyg och effektivare redskap och teknologi. Det är dessutom färre fiskar i havet idag än vid tiden då avtalen slöts. Därför är det fullt rimligt att avtalen sägs upp.
Hållbar fiskeriförvaltning bör styra
Självfallet är det viktigt att Sverige värnar sina relationer till Finland och Danmark. Men inget land gynnas av kollapsande fiskbestånd. I förlängningen måste en hållbar förvaltning av vår gemensamma fiskeresurs vara styrande. Om populationer av sill och skarpsill försvagas ytterligare och kollapsar finns ingen vinning, varken för enskilda länder eller fiskare.
Landsbygdsministerns intresse att agera
Det ligger i landsbygdsminister Peter Kullgrens intresse och ansvar att få till stånd en permanent utflyttning av trålgränsen till 12 sjömil längs hela ostkusten. Opinionen för att skydda sillen i Östersjön är stark.
Landsbygdsministern tar ett riktigt och viktigt steg när han nu tillkallat ansvariga fiskeministrar kring Östersjön för att diskutera fisket och Sveriges position. Om ministern på allvar menar att regeringen värnar om sillen och Östersjön måste han se till att trålgränsen flyttas ut. Till sitt förfogande har han både svenska myndigheter och sin stab.
Proposition: Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske
Den 4 juli 2024 presenterade regeringen en proposition för havsmiljön (Prop. 2023/24:156) vilken bland annat omfattar ett förslag att flytta ut trålgränsen till 12 sjömil längs Sveriges ostkust. Området omfattar kusten från Skanör till Haparanda, inklusive Öland och Gotland. Åtgärden ska bidra till Sveriges arbete med att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.
Propositionen har mötts av kritik från till exempel miljöorganisationer och den politiska oppositionen. Bland annat menar WWF att den saknar konkreta åtgärder för att uppnå de mål som sätts.
Briefen i korthet
För att skydda kustlekande bestånd av sill och strömming har regeringen föreslagit en utflyttning av trålgränsen från 4 sjömil (7,4 km) till 12 sjömil (22,2 km). Regeringsföreträdare menar att det är en komplicerad process och Havs- och vattenmyndigheten hävdar att föråldrade bilaterala avtal som Sverige har med Finland och Danmark kan utgöra potentiella hinder för utflytten av trålgränsen. Det är bara delvis rätt. Sverige har möjlighet att omförhandla eller säga upp avtalen, och trålgränsen kan flyttas ut även om överenskommelser inte kan nås. Dessutom, oavsett om man ser till de bilaterala avtalen eller EU-rätten så har Sverige rådighet att flytta ut trålgränsen.
Läs mer:
Politiskt PM: Sillen behöver en permanent utflyttad trålgräns utmed hela ostkusten
Östersjöbrief 31: Sverige kan flytta ut trålgränsen, men politisk vilja saknas
