Fosfor är ett avgörande näringsämne för att odla grödor som blir mat på våra tallrikar. Utan fosfor fungerar inte dagens jordbruk. Samtidigt går stora mängder fosfor förlorade när den inte tas upp av grödorna eller spolas bort från åkrar, vilket bidrar till övergödning av sjöar och hav. Med modern teknik kan det inhemska fosforutnyttjandet öka från dagens 54 procent till 100 procent, vilket minskar importberoendet och stärker Sveriges självförsörjningsgrad.
Ett dubbelproblem: importberoende och övergödning
Sverige är i dag starkt beroende av importerad mineralgödsel, vars pris i hög grad styrs av energi- och bränslepriser samt geopolitisk utveckling. Det står i vägen för två viktiga samhällsmål:
- stärkt livsmedelsberedskap
- minskad övergödning i sjöar och hav, inte minst i Östersjön.
Regeringen konstaterar [1] att fosfortillförseln till Östersjön måste minska kraftigt till 2030 samtidigt som den nationella livsmedelsproduktionen [2] och självförsörjningen ska öka. Miljökvalitetsmålen pekar ut jordbruket som en nyckelsektor för att minska näringsförlusterna.
Cirkulära flöden ger både miljö- och beredskapsnytta
Återcirkulering av växtnäring skulle göra det möjligt att både minska läckaget av näringsämnen och stärka svensk livsmedelsproduktion. Det är en systemfråga med stora samhällsnyttor: beredskap, miljö och klimat.
Men kostnaderna för att investera i teknik och hantera återcirkulerad gödsel ofta faller på enskilda aktörer, som lantbrukare.
I dag saknas en fungerande marknad för cirkulära gödselprodukter. Med det menas en marknad där produkterna kan framställas, standardiseras och säljas i större skala till villkor och priser som gör dem konkurrenskraftiga. Att utveckla fungerande kretslopp för växtnäring är inte bara en fråga för enskilda lantbrukare, utan en samhällsfråga.
Tekniken finns, men marknaden saknas
Resultaten från det femåriga demonstrationsprojektet Cirkulär NP – Bättre kretslopp för djurgödsel genomfört av BalticWaters, SLU och RISE, visar att:
- teknik för återcirkulering av växtnäring kan fungera i praktiken, från stallgödsel till färdig gödselprodukt, och är möjlig att skala upp
- med användning av tekniken kan fosforutnyttjandet öka från 54 till nästan 100 procent
- det skulle minska behovet av importerad mineralfosfor, vilket stärker Sveriges försörjningsberedskap
- efterfrågan på cirkulära gödselprodukter är stor bland lantbrukare
Den avgörande flaskhalsen är ekonomi och marknad. Produktionskostnaderna för återcirkulerad gödsel är höga, medan importerad mineralgödsel historiskt varit billig. Det gör att cirkulära produkter har svårt att konkurrera, trots att de skapar stora samhällsnyttor.
För att samhällsnyttorna ska realiseras och en fungerande marknad etableras krävs därför flera riktade åtgärder, exempelvis:
- Ett nationellt mål för ökad återcirkulation av fosfor (och kväve) i jordbruket, med årlig uppföljning och koppling till relevanta stöd och program.
- Breddade biogasstöd som även omfattar näringsåtervinning och biogödsel. Om staten investerar i biogas som klimatåtgärd bör rötrestens värde tas tillvara.
- Skapa en fungerande marknad för återcirkulerad växtnäring genom gemensamma nationella standarder och genom att öka efterfrågan, exempelvis via offentlig upphandling eller ersättningar som speglar den miljönytta som produkterna ger.
Sverige behöver en plan
Tekniken finns. Efterfrågan finns. Samhällsnyttan är stor – för beredskapen, för Östersjön och för klimatet. Trots detta står utvecklingen still för att marknaden saknar de standarder, logistiklösningar och styrmedel som krävs för att cirkulära produkter ska bli konkurrenskraftiga.
Sverige behöver ett nationellt mål och en plan för att etablera en fungerande marknad för återcirkulerad växtnäring. Att inte göra något är fel. Det förlänger importberoendet och ökar övergödningen. Det är dags att gå från forskningsprojekt till systemskifte.
Mineralgödsel
Mineralgödsel eller konstgödsel som det också kallas framställs på kemisk väg och är en energikrävande process. Fördelarna med mineralgödsel är förutsägbarheten i näringsinnehållet och det förhållandevis billiga priset. Nackdelarna är de miljömässiga problemen som omgärdar framställning och användning av mineralgödsel; det skapar växthusgasutsläpp som spär på klimatförändringarna, det övergöder våra vatten och hav, det försämrar markhälsan. I ett naturligt system recirkulerar all näring, med mineralgödsel tillför vi massor av ny näring vilket skapar ett näringsöverskott i många områden. Genom att återcirkulera näringsämnen från djurgödsel minskar vi beroendet av mineralgödsel. Det är bra för Sveriges beredskap, våra marker och vårt hav.
En strategisk investering som minskar sårbarheten
En omställning mot ett mer cirkulärt jordbruk är viktig av flera skäl:
– Beredskap: minskat importberoende och bättre motståndskraft i en osäker omvärld.
– Resurseffektivitet: näringsämnen tas tillvara i stället för att läcka ut i miljön.
– Cirkulär ekonomi: restströmmar blir insatsvaror och skapar nya värdekedjor
– Miljö och klimat: minskad klimat- och miljöbelastning, och en viktig åtgärd för Östersjön.
Briefen i korthet
Sverige kan både minska övergödningen och stärka sin livsmedelsberedskap genom att återcirkulera växtnäring – tekniken finns och efterfrågan är stor. Men marknaden saknas: cirkulära produkter kan inte konkurrera med billig importerad mineralgödsel, trots betydande samhällsnytta. För att lösa dubbelproblemet med övergödning och importberoende krävs ett nationellt mål, standarder och styrmedel som skapar en fungerande marknad och gör återcirkulering till en självklar del av framtidens jordbruk.
[1] I budgetpropositionen, dvs regeringens förslag till statsbudgeten för 2026, tas fosforfrågan upp i Utgiftsområde 20 – Klimat, miljö och natur.
[2] Livsmedelsstrategin 2.0 innehåller mål och en tydlig plan för hur vi ska öka den inhemska livsmedelsproduktionen och stärka beredskapen.
