Analys av bestånds­strukturen hos sill och skarpsill

Sill, eller strömming som den kallas norr om Kalmarsund, visar en betydande anpassning till lokala förhållanden och kan delas upp i många bestånd med tydliga genetiska skillnader. Det finns dock kunskapsluckor om hur många bestånd det finns i Östersjön och hur stabila de är över tid. Skarpsillens beståndsstruktur är betydligt mindre känd, här saknas kunskap om det finns få eller många bestånd i innanhavet.

I Östersjön bedrivs storskaligt fiske. Cirka 90 procent av den fisk som fiskas i svenska vatten är sill och skarpsill. Endast 10 procent av fångsten går till livsmedel, resten används för att producera fiskmjöl till djurfoder. Utan kunskap om beståndsstrukturen hos arterna riskerar det storskaliga foderfisket att fiska upp hela bestånd.

För att bidra med kunskap som möjliggör en mer hållbar förvaltning av sill och skarpsill ska projektet Analys av beståndsstrukturen hos sill och skarpsill göra följande:

• Kartlägga beståndstruktur hos sillen i Östersjön med en högupplösande genetisk kartläggning av prover insamlade under leken längs hela den svenska Östersjökusten. Projektet kommer även genomföra en detaljerad studie av två områden som har särskild betydelse för sill- och strömmingsfisket – Hanöbukten och Gävlebukten.

• Genetisk kartläggning av skarpsillbestånden i Östersjön baserad på cirka 5 000 särskilt utvalda genetiska markörer samt i viss utsträckning genom att kartlägga hela arvsmassan hos de insamlade fiskarna.

Projektets huvudfinansiär är BalticWaters och genomförs av Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, SLU Aqua och Marint centrum i Simrishamn.