Det brukar pratas om att stora delar av Östersjön är död. Det man hänvisar till då är att det finns utbredda områden, specifikt bottnar, som är syrefria eller har låg syrehalt. Historiskt har det periodvis funnits syrefria områden i Östersjön så långt tillbaka som 9 000 år. Östersjön har nämligen en tendens att bli syrefattigt på grund av att det är så pass inneslutet. Innanhavet är beroende av inflöden av syrerikt vatten från Atlanten, men de enda förbindelsen med världshaven går över de danska sunden och Västerhavet.
Varför är det ett så omtalat problem med syrefria områden? Jo, på grund av att områdena har spridit ut sig till följd av mänskliga aktiviteter som bidrar till utflödet av näringsämnen till havet samtidigt som syrebristen letar sig allt längre upp i vattenmassan. I åratal har omfattningen av de syrefria bottnarna i Östersjön beräknats vara lika stora som Danmark, men nu har områdena spridit sig och utgör en yta ungefär storleken av Irland och zonen fortsätter växa.
Konsekvenserna av syrefria, eller syrefattiga, områden är att marint liv flyttar eller dör. Men sanningen är att bottnarna inte är helt döda. Där kan finnas bakterier och svampar – och nya studier visar att det även kan finnas fler organismer.
Källa är Oceanografiska enheten, SMHI. Data från 2022.
– Det finns potentiellt lite större djur, upp till en och två millimeter stora, säger Elias Broman vid Stockholms universitet, som tillsammans med kollegor hittat bland annat rundmaskar i de ”döda bottnarna”.
– Rundmaskarna kan vara väldigt resistenta mot låga syreförhållanden. Om det blir extremt låga syrehalter kan de gå ner i en metabolisk dvala, men vi hittade också ungar i sedimentet så det verkar ske någon form av reproduktion, fortsätter Elias.
Dessa maskar äter bakterier och rör om partiklar i sediment vilket kan hjälpa till med syresättning och transporten av näringsämnen i sedimentet.
Forskarna har också upptäckt ägg från djurplankton i de syrefria havsbottnarna. Något som inger hopp. Äggen sjunker nämligen ned till botten och kläcks om syreförhållandena blir bättre. Och de kan ligga där begravda i flera år, upp till så länge som 15 år enligt vissa studier, utan att dö.
– Om bottnarna fick bättre syreförhållanden, så är det troligt att stor del av äggen kommer kläckas. Det är ett ganska intressant fenomen. De kan fungera som potentiella källor för föda och tillsammans med rundmaskarna hjälpa till med återhämtningen av bottenlivet, säger Elias.
Varför kallar man de här områdena och bottnarna för döda?
– Det är vanligt förekommande, också på engelska brukar man prata om ”dead zones”. Man menar att syrehalten är för låg för att djur ska kunna överleva.
Men liv finns det. Och antagligen mer än vad vi vet nu.
– Troligtvis finns det mycket mer att upptäcka, avslutar Elias.
Slutsats
När man pratar om att delar av Östersjön är död så handlar det alltså om att områden och bottnar i vårt hav är syrefria eller har låg syrehalt. Det gör det svårt eller omöjligt för högre former av marint liv att klara sig, men det finns liv i sedimentet, och mer livsformer kommer säkert upptäckas.
Det finns hopp för förbättring i de syrefattiga och syrefria områden om övergödningssituationen i Östersjön förbättras, vilket kan ske både naturligt och på mekanisk väg. Om områdena blir syresatta igen finns det alltså en grogrund till liv med föda för bland annat fiskar och andra havslevande djur.
Hoppas vattnen nu känns lite klarare!
