Det händer att främmande arter tar sig in i Östersjön – ofta helt obemärkt till att börja med. Vissa lyckas etablera sig och sprida sig snabbt, med stora följder för livet under ytan. Vad betyder det egentligen att en art är främmande, och när blir den invasiv? BalticWaters reder ut skillnaden och förklarar hur nya arter kan påverka vårt unika och sårbara innanhav i dag och i framtiden.
När en art beskrivs som främmande innebär det att den, ofta med människans hjälp, har spridit sig utanför sitt naturliga utbredningsområde. Vattenlevande organismer sprids ofta via fartygstrafiken, bland annat genom så kallat barlastvatten, som tas in för att stabilisera skeppet och sedan släpps ut på annan plats. Arter kan också växa på ett fartygsskrov och på så vis ta sig in i nya vatten. Även vattenbruk (akvakultur) är en möjlig spridningsväg för främmande arter.
Främmande arter kan ibland orsaka förändringar i miljön, men långt ifrån alla gör skada. Så vad är det som gör att en art klassas som invasiv? Leon Green, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, förklarar:
– Det är först när en främmande art har en negativ påverkan som den kallas invasiv. Det kan handla om effekter på ekosystemet, men också om påverkan på till exempel ekonomi, människors hälsa eller välbefinnande.
Det avgörande är alltså inte hur många individer som finns, utan vilken effekt arten har – även om de två ofta hänger ihop.
– Många invasiva arter blir snabbt talrika, och ju fler individer som finns, desto större blir deras påverkan, tillägger Leon.
Att förutse vilka arter som kommer att bli invasiva inom är svårt. Men de har ofta vissa gemensamma drag, så som en hög reproduktionsförmåga, stor anpassningsbarhet och avsaknad av naturliga fiender i den nya miljön.
Östersjön är särskilt känsligt för främmande arter
Nya arter är inte alltid skadligt för ett ekosystem, utan kan även medföra positiva effekter. Men när de blir invasiva kan de orsaka stora problem. I värsta fall kan hela ekosystem slås ut, vilket får stora negativa konsekvenser för både samhälle och ekonomi. Utbredning av invasiva arter kan till exempel påverka fiske, vattenbruk och turism negativt, orsaka skador på infrastruktur och vattenanläggningar samt innebära stora kostnader för bekämpningsåtgärder.
Östersjön är dessutom extra sårbart för invasiva arter. Ekosystemet är artfattigt, och för att klara livet här måste organismer kunna hantera både söt- och saltvatten – en fysiologisk utmaning som få arter klarar av.
– Att Östersjön har relativt få arter innebär att konkurrensen om utrymme och resurser är låg. Det finns lediga nischer som nya arter snabbt kan fylla, och när de väl etablerar sig kan de bli mycket talrika, förklarar Leon Green.
Men betyder inte den låga salthalten att färre arter klarar att leva här?
– Faktum är att många hamnar, där fartyg tar in barlastvatten, ligger i brackvattenmiljöer. Det gör att de arter som följer med fartygstrafiken ofta redan är anpassade till en blandning av söt- och saltvatten och lättare kan etablera sig i Östersjön, säger Leon Green.
Den svartmunnade smörbulten
Den svartmunnade smörbulten är en invasiv art i Östersjön och på västkusten. Arter kommer ursprungligen från Svarta havet och Kaspiska havet och upptäcktes för första gången i Östersjön i mitten av 1990-talet, troligen efter att ha följt med fartygens barlastvatten. Sedan dess har den spridit sig snabbt längs kusterna och blivit en av Östersjöns mest etablerade främmande arter. Den konkurrerar med inhemska fiskar om föda och livsutrymme, men har samtidigt blivit ett viktigt byte för rovfiskar som torsk och abborre – vilket visar hur komplexa effekterna av invasiva arter kan vara.
Källa: SLU
Främmande arter i Östersjön blir fler när fartygstrafiken ökar
Att nya arter dyker upp i Östersjön är dock inget nytt fenomen. Främmande arter, som exempelvis Östersjömusslan, tros ha nått Östersjön med vikingaskepp redan för över tusen år sedan. Problemet i dag är snarare att antalet främmande arter i Östersjön har ökat kraftigt – en utveckling som tog fart under 1900-talets senare hälft och som ännu inte visar några tecken på att avta. Med den snabbt växande sjöfartstrafiken förväntas antalet dessutom fortsätta öka i framtiden.
En studie visar att antalet nya främmande arter i Nordsjön har ökat från ca 3 per år innan 2000, till 7 per år 2022. Prognoser baserade på framtida sjöfartstrafik pekar dessutom på att mellan 20 och 40 nya arter per år kan introduceras i norra Europa år 2050. Även om antalet nya främmande arter är lägre i Östersjön än i Nordsjön, är utvecklingen oroande. Arter som först etablerar sig i Nordsjön riskerar att sprida sig vidare till Östersjön och slå hårt mot innanhavets artfattiga ekosystem.
Klimatförändringar ökar risken för invasiva arter i Östersjön
Utöver en ökad sjöfart påverkar även klimatförändringarna spridningen av invasiva arter i Östersjön. Havets unika ekosystem gör det särskilt sårbart och små förändringar i temperatur och salthalt kan få stora konsekvenser för livet under ytan. Även om det är svårt att förutse exakt hur utvecklingen blir, står det klart att förändringar kommer att ske.
Enligt SMHI kommer klimatförändringarna sannolikt att leda till varmare vatten, mindre isutbredning och lägre salthalt i delar av Östersjön. Det kan slå hårt mot inhemska kallvattensarter, samtidigt som nya arter från varmare hav får möjlighet att etablera sig. När miljön förändras kan även redan etablerade främmande arter gynnas. Arter som tidigare inte haft någon större påverkan riskerar att bli invasiva när de får bättre förutsättningar att reproducera och sprida sig.
Nya utmaningar för förvaltningen av främmande invasiva arter
Ökade risker från både klimatförändringar och ökande fartygstrafik ställer högre krav på förvaltningen av främmande arter. Huvudansvaret för förvaltningen av invasiva arter i havet ligger hos Havs- och vattenmyndigheten, medan länsstyrelser har det praktiska ansvaret för kontroll och bekämpning på regional nivå.
Anna Dimming, som samordnar arbetet med främmande invasiva akvatiska arter på Länsstyrelsen Västra Götaland, pekar på behovet av förebyggande åtgärder.
– Det går att förhindra spridningen av en art om man hittar den i tidigt etableringsstadie och man agerar snabbt. Men så fort en art etablerat sig det är ofta praktiskt omöjligt, säger Anna.
Trots det saknas i dag ett riktat övervakningsprogram för främmande arter och deras effekter på ekosystemet. Det finns visserligen ett nationellt övervakningsprogram, men det omfattar endast ett fåtal hamnar och provtagning sker var sjätte år. Arter som sprids på andra sätt, till exempel via havsströmmar, fångas inte upp.
För att möta framtidens utmaningar behövs långsiktig finansiering som gör det möjligt att bekämpa invasiva främmande arter. Anslagen till länsstyrelsernas arbete med främmande arter i havs- och vattenmiljöer har under det senaste året minskat kraftigt, något som enligt Anna riskerar att rasera tidigare framgångar.
– Tyvärr är finansieringen en begränsande faktor. Utan resurser för både ett förebyggande arbete samt kontinuerliga bekämpningsåtgärder riskerar kostnaderna att bli betydligt högre när spridningen av arterna ökar, säger Anna.
Samtidigt ger nya metoder inom miljö-DNA hopp om effektivare övervakning i framtiden, en metod som redan nu testas på flera håll. Genom att analysera genetiska spår i vattnet kan forskare och myndigheter snabbare upptäcka främmande arter innan de hinner sprida sig i större skala.
BalticWaters kommentar:
Främmande invasiva arter är ett hot mot Östersjöns biologiska mångfald. Spridning av nya arter är inte alltid negativ, men kan orsaka stor skada – inte bara för livet under ytan, utan också för samhälle och ekonomi.
För möta ökade risker kopplat till den växande fartygstrafiken och ett förändrat klimat är det avgörande att stärka det förebyggande arbetet – för när en art väl har etablerat sig är det i princip omöjligt att utrota den. Samtidigt kommer nya arter oundvikligen ta sig in i Östersjön. Därför behöver vi utveckla effektiva metoder för att begränsa deras spridning och anpassa förvaltningen till en föränderlig verklighet.
Ett friskt ekosystem är mer motståndskraftigt mot nya arter. Genom att minska övergödningen, begränsa miljögifter och stärka fiskbestånden kan vi öka Östersjöns naturliga motståndskraft och ge havet bättre förutsättningar att stå emot framtidens utmaningar.
Vill du veta mer om hur klimatförändringarna förväntas påverka Östersjöns miljöförhållanden?
Läs artikeln ”Inflödena som formar Östersjön” där vi djupdyker i Östersjöns inflödesdynamik och förklarar hur förändrade vattenflöden kan komma att påverka innanhavets sårbara ekosystem.
