Solen skiner på väg till Stockholm Universitets Östersjöcentrum där vi ska träffa Åsa Nilsson Austin. Vi ska prata om vass – något som en del söker sig till för att öka chansen att fånga gädda, medan andra för en årlig kamp emot för att det inte ska växa igen längs badbryggan. Åsa däremot kommer aldrig uttrycka vass som någonting positivt eller negativt – med doktorsexamen i marin ekologi – är vass en del av den kustnära miljön.
Åsa har precis påbörjat en tvåårig postdoktortjänst där hon kommer studera effekterna av vasskörd på ekosystemen i grunda havsvikar. Hennes projekt är en av flera fallstudier som genomförs inom projektet Levande vikar vars syfte är att undersöka och utvärdera åtgärder för att restaurera ekosystem i grunda havsvikar.
– Östersjön har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi får ofta höra att innanhavet är övergött och dött, men det finns otroligt fina miljöer fulla av liv om man tittar ned under ytan, speciellt i de grunda havsvikarna, säger Åsa.
Varför är vass så spännande?
– Vass är vanligt förekommande där land möter hav runt Östersjön, vilket gör att den har en stor påverkan på miljön i grunda vikar. Samtidigt finns det ett stort intresse för att ta bort vass, vassen är inte alltid förenlig med hur vi människor vill nyttja kustlinjen. I mitt postdok-projekt ska jag undersöka påverkan på ekosystemet av att ta bort vass och vilka metoder och tillvägagångssätt som är mer eller mindre lämpliga för miljön, säger Åsa.
Idag finns det delvis reglering runt att ta bort vass. Viss vasskörd som genomförs privat ska anmälas till länsstyrelsen. Det verkar därför finnas en föreställning om att vasskörd i stor skala kan förändra Östersjöns kustekosystem, men exakt hur är inte beforskat.
– Vass har viktiga funktioner. Den binder sedimentet, tar upp näring och minskar grumlighet i vattnet, fångar upp koldioxid och utgör viktiga habitat för fågel, fisk och smådjur. Men vassens utbredning har också ökat explosionsartat till följd av övergödning och att vår djurhållning ställts om. Idag betar inte lika mycket boskap utmed stränderna som förr, vilket tidigare höll nere vassens utbredning, säger Åsa.
Åsa under inventering av fiskyngel och undervattensvegetation i vikar längs Gävleborgs kust förra sommaren. Foto: Henrik Schreiber
Trots att det saknas en del forskning om vassen, dess funktion i Östersjön och effekter av skörd, är Åsa inte ensam om att undersöka området. Sveriges Lantbruksuniversitet har nyligen startat ett forskningsprojekt – Reed as Feed – som bland annat kommer undersöka möjligheten att använda vass som foder för hästar och kor. Här finns möjlighet till synergier mellan Åsas projekt och Reed as Feed. Bland annat när på året vass kan och bör skördas, både för ekosystemet och vassens näringsvärdes skull.
– Vass har haft en betydlig större roll historiskt. Den har använts för att bland annat att bygga tak och som mat till boskap. Idag ses den inte som en resurs, men kanske kan projekten bidra till ny kunskap om vassens betydelse för miljön och användningsområden för oss människor, säger Åsa.
Vad ser du mest fram emot med ditt projekt?
– Jag älskar att vara ute i fält, analysera data och söka svar. Att få göra det inom projektet Levande vikar, där metoder för restaurering testas och utvärderas för en bättre miljö, gör projektet än mer spännande, avslutar Åsa.
Vad är vass?
Vass är Sveriges största gräs. Det finns flera arter av vass, men den vanligaste är Phragmites australis och kallas kort och gott för vass. Den föredrar näringsrika miljöer, men är inte särskilt kräsen och återfinns utmed kusten i hela Östersjön. Vass är snabbväxande och dess explosiva spridning trycker undan andra växtarter vilket minskar biodiversiteten. Samtidigt kan vass vara viktiga habitat för fåglar, fisk och smådjur, det binder koldioxid och sediment så att grumligheten i vattnet minskar.
Mer om projektet Levande vikar
Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att förbättra miljön i grunda havsvikar och ta fram kunskap om hur det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt. Dels kommer projektet arbeta med att testa och utvärdera åtgärder var och en för sig i ett antal fallstudier, dels ska fullskalig restaurering i några grunda havsvikar längs Svealandskusten genomföras. Levande vikar pågår fram till och med 2027 och genomförs och finansieras av BalticWaters i nära samarbete, och med finansiellt stöd från, Stockholms universitet och länsstyrelsen i Stockholm. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillskjutit medel till Stockholms universitet för genomförandet av provtagning och uppföljning i projektvikarna. Totalt satsas drygt 45 miljoner kronor på projektet.
