I vilka typer av vikar trivs djurplankton bäst? Det har Amanda Jansson, som precis tagit kandidatexamen inom mikrobiologi vid Uppsala universitet, tittat närmare på i sitt examensarbete som hen har genomfört inom ramen för projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön. Amanda hoppas att hens arbete ska bidra med information om var det är mest optimalt att släppa ut exempelvis torsklarver.
– Att titta in mikroskopet är lite som att titta in i annan värld. Det är otroligt fascinerande, säger Amanda som hoppas forska vidare kring djurplankton som är en viktig del i den marina näringsväven.
De vikar Amanda inkluderat i sin forskning är Baggensfjärden i Stockholms inre skärgård, Tvären vid Södermanlands kust och Kappelshamnsvik på nordvästra Gotland – samma vikar som projektet ReCod sätter ut torsklarver i.
– Det känns relevant att veta vilka vatten man placerar ut larver i. Vikar och kustområden är också platser där många fiskar har sina lek- och äggläggningsområden. Hur vikarna ser ut och hur vattnet i viken är påverkar fiskarna mycket, säger Amanda.
Amanda Jansson tycker det är fascinerande att undersöka plankton. Foto: Privat.
Syftet med Amandas examensarbete var att ta reda på hur de tre vikarna skiljer sig gällande djurplanktonsammansättning.
”Kuststräckor är områden med hög variation av inflöde, avrinning, djup och vindpåverkan. Detta leder till att två platser nära varandra, kan ha stora strukturella skillnader. Trots detta undersöks kuststräckor inte närmare, utan homogenitet i planktonsammansättning antas, trots att det kanske inte stämmer”, skriver Amanda i sin populärvetenskapliga sammanfattning.
Varför antar man att det finns en homogenitet i planktonsammansättningen och i olika vikar?
– Dels tror jag att inom den storskaliga planktonforskningen så är man inte superintresserad av vad som försiggår i varje vik. Man är mer intresserad av den stora helheten, men det riskerar att bli missvisande. Dels tror jag att den här forskningen, och Östersjöforskning över lag, inte är så populär och det saknas pengar – man kan inte springa runt och ta prover överallt.
Varför intresserade du dig för djurplankton?
– Jag har alltid tyckt att havet är intressant och i takt med att jag har studerat biologi och marinbiologi så har rollen som djurplankton och växtplankton spelar blivit tydligare och allt större för mig. Jag har insett hur avgörande de är.
Amandas resultat visar att det är tydlig skillnad i plankton mängd och sammansättning mellan de tre vikarna. Det finns också mindre skillnader mellan individuella prover från samma vik. Tvären och Baggensfjärden dominerades av hjuldjur (rotifera) medan Kappelshamnsviken dominerades av hoppkräftor (Copepoda).
– Baggensfjärden och Tvären är lite mer lika varandra.
Den mest gynnsamma viken för djurplanktonliv är Kappelhamnsviken.
– De gillar djupa, saltare vatten vatten. Helst ska det inte heller vara mycket övergödning, säger Amanda.
Kappelshamnsviken har den mest marina miljön av de undersökta vikarna. Den har också störst variationerna i djup, temperatur och har rikligt med djurplankton vilket gynnar flera olika arter.
– Det pågår ett slags skifte i struktur från stora mängder djurplankton till mer cyanobakterier i Östersjön. Cyanobakterierna, och hjuldjur som äter cyanobakterier, dominerar. Det beskrivs ofta som ett problem, djurplankton äter det som finns och det som de kan få tag i, men de kan skada sina mundelar om de äter cyanobakterier.
Amanda använde sig av prover tagna förra året på Gotland och prover från i somras från de andra två vikarna. Proverna är tagna som ”whole column drag”, vilket betyder att man tar ett prov från havsbotten till vattenytan så att hela vattenpelaren representeras. Proverna analyseras sedan.
– I en månad försökte jag att inte få nackspärr när jag tittade på de små djuren i mikroskop, skrattar Amanda.
Analys av prover är tidskrävande, noggrant arbete.
– Att analysera ett prov tar ungefär 8–10 timmar. Det är mycket plankton i ett prov. Då tittar jag endast på tusendelar av prov men jag kan ändå ha hundra stycken djurplankton i en liten skål. Dessa ska sedan räknas, art- och åldersbestämma och helst också könsbestämmas.
Hur representativ är ditt examensarbete för vikar i Östersjön?
– Det är representativt för de här tre vikarna under den här perioden. Plankton, liksom mycket annat i naturen, finns i större eller mindre mängder beroende på säsong och hur året varit. Men mina resultat borde vara en liten fingervisning hur det ser ut i vikar på sommaren.
Framförallt kommer Amandas arbete ha stor relevans för utsättning av torsklarver inom projektet ReCod där det är viktigt att säkerställa att det finns mat för torsklarverna i de vikar man gör utsättningar i.
– Torsklarver har en gulesäck fylld med näring vid magen när de kläcks ur sitt ägg. Larven lever sina första dagar av näringen från gulesäcken då larven ännu inte har en fullt utvecklad käke och en begränsad simförmåga. 4-6 dagar efter att larven har kläcks har den en fungerande käke och kan röra sig bättre i vattnet – larven är redo för att börja jaga och äta plankton. Det är precis då vi släpper ut larven i viken så den får inta sin första måltid i Östersjön, säger Johanna Fröjd, projektledare för ReCod.
Torskens levnadsstadier. Illustration: Sofie Handberg
För att vetenskapligt kunna utvärdera projektet ReCod är det också viktigt att förstå vad som händer med larven efter utsättningen.
– Vi utvärderar projektet med hjälp av provfisken och om vi till exempel inte lyckas återfånga några småtorskar som kan härledas till projektet måste vi kunna förstå varför. Med hjälp av Amandas undersökning kan vi veta om det funnits mat att tillgå för larverna under tiden vi gjorde utsättningar och vilken sorts mat det var, det vill säga, var miljön i viken är tillräckligt bra för att larven skulle kunna överleva och bli en fisk, säger Johanna.
Amanda Jansson, vad borde göras för framtida forskning?
– Jag hade personligen tyckt det var väldigt intressant att testa och se vad som händer om man gör samma i norra Sverige, i Finland och i Estland. Får man liknande resultat? Det skulle också vara spännande att kolla närmare på interaktionerna mellan cyanobakterier och djurplankton.
Vad har fascinerat dig under ditt arbete?
– Hur svårt det kan vara att lista ut vilken art det är – det kan vara jättesvårt. Det finns individuell variation också inom arterna. De har lite olika färgteckning, olika mönster, säger Amanda.
Amanda har nu påbörjat en masterexamen i akvatisk ekologi vid Uppsala universitet.
– Det känns superroligt att få djupdyka ännu mer in i detta och gotta ner mig i allt det här, avslutar Amanda.
Om ReCod
Projektet genomför på forskningsstationen Ar på Gotland – mitt i Östersjön. Målet med ReCod är att genomföra försök med utsättningar av 4 – 6 dagar gamla torsklarver på några platser utmed ostkusten där vi undersöker om larverna överlever och klarar att etablera sig. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, något som ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet. ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters och Uppsala universitet. Därutöver finns ett antal partners som på olika sätt bidrar till projektet: Leader Gute, Region Gotland, Sveriges Lantbruksuniversitet och Ulla och Curt Nicolins stiftelse. Totalt satsas drygt 50 miljoner kronor på projektet.
Vill du veta mer? Kika in på projektet hemsida.
