Om fisk och fiske

I Östersjön finns många arter som har anpassat sig till innanhavets speciella bräckta vatten. Där finns ett åttiotal fiskarter, hundratals vattenväxter och tusentals planktonarter som påverkar varandra på olika sätt. Trots det räknas Östersjön som ett artfattigt hav. Det är få arter som klarar av att leva i en blandning av söt- och saltvatten. Försvinner en art finns kanske ingen annan som kan fylla samma funktion i ekosystemet. Det gör vårt innanhav extra känsligt.

Ett artfattigt hav

Många arter har anpassat sig under tusentals år för att klara av den unika miljön i Östersjön. Som exempel har olika torskbestånd och populationer av sill och strömming anpassat sig till olika salthalt, vattentemperatur och ljusförhållanden, och leker på olika tider under året. Den genetiska variationen är viktig för att arter ska klara av olika miljöförändringar, som ett varmare klimat, då vissa individer kan vara bättre rustade för förändringarna är andra.

Fisken i Östersjön påverkas av fisket, men också av övergödning, klimatförändringar, tillgång till lek- och uppväxtområden och exploatering av boendemiljöerna. I det artfattiga hav som Östersjön utgör blir nyckelarter, som torsken och sillen, extra viktiga. Om dessa arter skulle försvinna kan hela Östersjöns ekosystem förändras i grunden.

Hur mår arterna?

När Sveriges miljömål utvärderas uppskattas också andelen hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd i Östersjön. 2021 uppskattades 52 procent av bestånden vara hållbart nyttjade vilket är en ökning med 12% i förhållande till 2019. Förbättringen kan delvis förklaras med att två nya bestånd ingår i bedömningen, braxen i Egentliga Östersjön respektive i Bottniska viken, vilka båda bedömts som ”hållbart nyttjande” under 2021. En annan förklaring är att sillbeståndet i Bottniska viken har gått från ”bedömning ej möjlig” till ”hållbart nyttjade”. Bedömningen bygger på en ny modell för att uppskatta storleken på sillbeståndet – den har dock kritiserats av forskare för att vara för lågupplöst eftersom man bortser från uppdelningen i lokala sillbestånd. Den stora ökningen av industrifisket i Bottniska viken går dessutom stick i stäv med kustfiskarnas larm om minskande fångster. Läget är också fortsatt allvarligt för det kollapsade torskbeståndet, och Internationella Havsforskningsrådet ICES rekommenderar ett fortsatt fiskestopp för arten.

Av sju analyserade kommersiella fiskbestånd i Östersjön hade fem för hög fiskeridödlighet 2019, och fyra av dem ansågs vara utanför säkra biologiska gränser. Här kan du läsa mer om bestånden som regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP) och de bestånd som förvaltas nationellt.

Förvaltningen

EU bestämmer fiskekvoterna för många av bestånden, där fångstmängder fördelas mellan EU-länder genom nationella kvoter. Grunden är EU:s Gemensamma fiskeripolitik som syftar till att fastställa regler och kvoter för att uppnå ett hållbart fiske, som inte skadar havsmiljön. De tillåtna fångstmängderna och de svenska kvoterna beslutas i kvotförordningar, och länderna är ansvariga för att kvoterna inte överskrids. Innan de årliga besluten tas ger Internationella Havsforskningsrådet (ICES) rekommendationer för varje bestånd.

Så här fattas besluten av de inom EU gemensamt förvaltade arterna:

  1. ICES är ett globalt nätverk som består av över 5000 forskare. De arbetar varje år med att ta fram råd och rekommendationer som beställts av EU-kommissionen.
  2. EU-kommissionen tar fram ett förslag till kvoter baserat på ICES råd och synpunkter från regionala organ såsom BSRAC (där fiskenäringen med enstaka miljöorganisationer är representerade) samt BALTFISH (där medlemsländernas tjänstemän diskuterar kvoter).
  3. Fiskerådet (jordbruks- och fiskeministrarna) inom EU fattar därefter besluten om fiskekvoterna. Besluten fattas vanligtvis i december året innan fiskekvoterna eller TAC:erna (Total Accepted Catch) börjar gälla.
  4. TAC:erna fördelas till medlemsstaterna enligt principen om relativ stabilitet (andelar för varje medlemsstat). Medlemsstaterna fördelar sedan ut kvoter till sin egen fiskeflotta.

Medlemsländerna inom EU bestämmer generellt sett själva över de fiskbestånd som EU inte råder över. Nationellt kan Sverige besluta om förvaltningen av vissa fisk- och skaldjursbestånd, som hummer, krabba och siklöja. Havs- och Vattenmyndigheten ansvarar för att reglera fisket på dessa bestånd och gör detta genom att exempelvis reglera tid och plats för fisket, maskstorlekar på garn och fällor, storlek på fisken och antal som man får lov att ta upp.

Fiskstim.

För mer info om fiske i Östersjön, klicka på respektive art:

Abborre
Gädda
Lax
Sill och strömming
Siklöja
Skarpsill
Torsk
Ål

Du kan läsa om uppskattningar av fler arter i SLU Aquas rapport om ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020

Vad gör BalticWaters för fisken?

BalticWaters driver de storskaliga demonstrationsprojekten ReCod och Levande vikar. Projektet ”ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön” kommer att genomföra försök med utsättningar av torsklarver för att öka antalet småtorskar i havet. Östersjöns syrefattiga bottnar och låga salthalt gör att äggen sjunker till botten och dör. Idag finns det endast en plats kvar i södra Östersjön med de förutsättningar som behövs för att torsken ska lyckas fortplantning sig. ReCod ska undersöka om utsatta larver överlever, klarar att etablera sig och vad det kostar att göra. Om åtgärden är framgångsrik kommer den kunna utgöra mall för framtida stödutsättningar.

Projektet ”Levande vikar” vill visa att det är möjligt att restaurera ekosystem i Östersjöns grunda vikar. Det senaste halvseklet har Östersjöns ekosystem tagit allvarlig skada till följd av övergödning, överfiske, spridning av miljögifter och främmande arter. Särskilt tydlig är förändringen i de grunda havsvikar som med rätta brukar kallas Östersjöns barnkammare. Här har klara, fiskrika vatten med ängar av undervattensväxter och ett myller av smådjur och fiskyngel på många håll förvandlats till en grumlig algsoppa med avsaknad av rovfisk och sjöfågel. Levande vikar vill visa att det är möjligt att restaurera ekosystem i dessa vikar, beskriva vilka åtgärder som lämpar sig, hur effektiva de är och vad restaurering kostar.

Dessutom fokuserar vårt opinionsbildande arbete just nu på att lyfta sillens och strömmingens situation i Östersjön. Att Östersjöns fiskbestånd mår bra är viktigt för yrkes- och fritidsfiske, och är av fundamental vikt för hela Östersjöns ekosystem och miljö. De senaste tio åren har vi sett stora minskningar i flera kommersiella fiskbestånd där kulmen blev Östersjötorskens kollaps 2019. Idag, två år senare, syns tydliga tecken på att sill och strömming i Östersjön uppvisar en liknande nedåtgående trend som den hos torsken med ständigt minskande kvoter, magrare fiskar och fisk som leker vid allt yngre åldrar (ett år i stället för tre år).

Med ditt stöd kan vi arbeta långsiktigt och målmedvetet för att rädda Östersjön