Mindre och magrare fiskar i Östersjön
Sill och strömming i Östersjön minskar, samtidigt som individerna blir magrare och växer långsammare. Det hårda fisketrycket har minskat beståndet till en historiskt låg nivå, samtidigt som individerna blir allt mindre och könsmogna tidigare.
Grafik och faktablad för nedladdning
Använd gärna bilder och diagram för att sprida informationen vidare. Materialet är fritt att ladda ned och använda i icke-kommersiella syften.
Redan i början av 1980-talet började Östersjösillens medelvikt minska. De senaste decennierna har individerna blivit allt magrare samtidigt som andelen stor strömming, över 18 centimeter, har minskat kraftigt.
Ett högt fisketryck på de största individerna gör att utvecklingen mot allt mindre och tidigare könsmogna fiskar går snabbt. När alltmer energi behöver läggas på förökning blir lite energi kvar för att växa till sig.
Som art brukar sillen bli könsmogen vid ca tre ålder, men det kraftiga fisketrycket har påverkat sillens utveckling och förmåga att reproducera sig. Generellt gäller att avkomman från unga lekande fiskar har högre dödlighet än äldre och större lekande fiskar. Att fisken blir könsmogen vid tidig ålder är därför negativt för artens förmåga till reproduktion.
Under 1980-talet var ca 20 procent av de tvååriga sillarna könsmogna, den siffran är idag ca 80 procent. Samtidigt visar grafen att fler och fler sillar blir könsmogna redan vid ett års ålder. Det är klassiska varningstecken hos arter innan de kollapsar, som kunde ses hos torskbestånden i både Östersjön och utanför New Foundland.
Torsken i Östersjön
I decennier fiskades i genomsnitt 150 till 200 tusen ton torsk per år i Östersjön. Nu återstår endast små och långsamväxande torskar, som är mindre motståndskraftiga för utmaningar och svängningar i livsmiljön – som syrebrist, vattentemperatur, parasiter eller andra predatorer. I dag är den fiskbara kvoten i Östersjön noll, och kommer enligt de senaste forskningsrönen att förbli så under många år.
