Bottenviken har varit förskonad från övergödning som länge påverkat södra Östersjön. Men nu finns det tecken på att något håller på att förändras i norra delarna av vårt innanhav. Finns det en risk för att Bottenviken också drabbas av övergödning – och vad är i så fall orsakerna till det? Det här ska undersökas i ett forskningsprojekt vid Umeå universitet, finansierat av BalticWaters.
Övergödning är ett av Östersjöns största miljöproblem, med algblomning, syrebrist, och förändrade ekosystem som följd. Men i Bottenviken, Östersjöns nordligaste vattenområde, har förhållandena sett annorlunda ut.
– Vattenmiljön här har hittills varit relativt opåverkad, vilket kanske har lett till antagandet att Bottenviken är förskonad från mänsklig påverkan, men det stämmer inte, säger Agneta Andersson, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Agneta har följt utvecklingen i samband med den årliga miljöövervakningen där hon sett hur fosforhalterna ökar – både i Bottenviken och Bottenhavet. En oroande utveckling som har väckt nya frågor.
– Om trenden fortsätter riskerar även Bottenviken att drabbas av samma övergödningsproblem som vi ser längre söderut. Vi vet ännu inte exakt vad som orsakar ökningen, säger hon.
I ett nytt forskningsprojekt, finansierat av BalticWaters, ska Agneta tillsammans med kollegor undersöka hur fosfor transporteras till Bottenviken – och om eller när Bottenviken kan drabbas av övergödning.
Näringens väg genom Norra Kvarken
För att förstå hur näringsämnen transporteras riktas forskarnas uppmärksamhet mot Norra Kvarken – den smala havspassage som förbinder Bottenhavet med Bottenviken. Här strömmar vattenmassor genom två kanaler, en på vardera sidan om Holmöarna. Det är genom dessa fåror som forskarna misstänker att näringen tar sig in.
– Vi vet att ökningen av fosfor i Bottenviken inte beror på tillflöden från älvarna. Mycket pekar i stället på att den kommer söderifrån, från Bottenhavet där fosfornivåerna är högre, berättar Agneta.
Vattenprover tas längs flera stationer i kanalerna på var sida om Holmöarna, för att fastställa halterna av fosfor och kväve. Samtidigt mäts vattenströmmarna med hjälp av utplacerade strömmätare för att förstå hur näringen rör sig genom området. Utsatta sensorer registrerar även temperatur, salthalt, syrgashalt och andra grundläggande parametrar.
– Genom att kombinera mätningar av näringshalterna med data om vattenströmmarna kan vi få en tydlig bild av hur mycket fosfor som faktiskt transporteras genom Norra Kvarken till Bottenviken, säger Agneta.
Vattenprovtagning ombord på Umeå marina forskningscentrums fartyg. Foto: Marléne Johansson
Framtida risker för övergödning modelleras
Att kartlägga inflödena av fosfor till Bottenviken är bara början. I projektets andra del förvandlas mätdata till förståelse – och till möjliga framtidsscenarier. Med hjälp av oceanografiska modeller kommer forskarna att simulera hur fosfor rör sig genom Norra Kvarken och vidare in i Bottenviken, både mellan vattenlager och längs havsbotten.
– Modellerna kommer hjälpa oss att förstå inte bara hur det ser ut just nu, utan också vad som kan hända om förhållandena förändras, berättar Agneta.
Genom att kombinera färska fältdata med historiska mätserier kan forskarna se både mönster och trender – och testa olika framtidsscenarier baserat på hur klimat och miljöförhållanden förväntas förändras framöver. Vad händer om vattentemperaturen stiger? Om salthalten sjunker? Eller om fosfornivåerna i Bottenhavet fortsätter att öka?
– Vi vill förstå vad som ligger bakom förändringarna och kunna bedöma om, och i så fall när, Bottenviken riskerar att drabbas av övergödning. Den kunskapen är avgörande för att kunna påverka utvecklingen i rätt riktning, säger Agneta.
Underlag för framtida beslut om avloppsrening
Med bättre kunskap om näringsflödena genom Norra Kvarken och hur framtiden kan utvecklas får vi inte bara en tydligare bild av Bottenvikens nuvarande tillstånd – utan också ett vetenskapligt underlag för att fatta rätt beslut i tid.
– Det är avgörande att vi förstår näringsinflödena och ser riskerna i förväg, så att vi kan agera innan övergödningen blir ett faktum, säger Agneta.
Projektets resultat har bland annat direkt bäring på EU:s nya avloppsdirektiv som trädde i kraft den 1 januari 2025. Direktivet ställer skarpare krav på minskade utsläpp av näringsämnen till vattnet, men omfattar i dagsläget inte Bottniska viken eftersom området inte ansetts kvävebegränsat – det vill säga att det inte är kvävebrist som styr hur mycket växtplankton som växer, utan fosfor.
– Om resultaten visar att det släpps in fosfor genom Norra Kvarken så kommer Bottenviken att bli kvävekänsligt inom överskådlig framtid. Den vetskapen skulle få direkt bäring på implementeringen av avloppsdirektivet och innebära skärpta krav på rening av kväve i avloppsvatten, förklarar Agneta.
Om projektet
Projektet När kommer övergödningsproblem drabba Bottenviken? genomförs av Umeå universitet. Via BalticWaters program för forskningsprojekt och förstudier har projektet beviljats anslag om 912 480 kronor. De andra tre projekten som anslagits medel går att läsa mer om i artikeln Nya projekt för ett levande hav.
