Det sägs på flera håll att fisket drar upp kväve och fosfor ur havet och på så vis hjälper till att bekämpa övergödningen i Östersjön. Det är argument som ofta används av fiskeindustrin, men som också återfinns på exempelvis finländska Naturresursinstutets hemsida. Det var även en av de saker som lyftes fram när det svenska storskaliga strömmingsfisket i Östersjön blev MSC-märkt 2020 (certifieringen drogs in ett år senare på grund av den försämrade beståndsstatusen).
Vi på BalticWaters har tittat närmare på frågan för att se om argumentet håller. En första granskning, gjord av Östersjöcentrums Henrik Hamrén 2021 visar på att övergödningsuttag genom fiske är en marginell insats i förhållande till förekomsten av näringsämnen i Östersjön. Hans beräkningar visade då att enligt de kvoter som gällde 2021 så skulle Östersjöfisket av strömming och sill maximalt kunna ta upp cirka 6,4 procent av den fosfor och 1,2 procent av det kväve som årligen tillförs havet. Hamrén utgick från Helcoms siffror från 2017 om mängden näringsämnen som tillförs Östersjön på årlig basis.
Om man tillämpar samma beräkningar på Helcoms uppdaterade siffror från 2019, vilket BalticWaters gjort, så skulle de totala kvoterna för 2024 innebära ett maximalt uttag på 1440 ton fosfor och 8042 ton kväve, motsvarande 5,4 procent respektive 0,9 procent av den fosfor och kväve som tillförs varje år till Östersjön.
Om man tittar till Sveriges kvoter skulle det betyda att det svenska fisket maximalt tar ut 266 ton fosfor och 1485 ton kväve, alltså 1 procent respektive 0,2 procent av den årliga tillförseln av fosfor- och kväve till Östersjön.
Mängden näringsämnen i sill- och skarpsill enligt denna forskning.
*Baserat på den mängd sill och skarpsill Sverige maximalt kan ta upp 2024
Om man tittar på den mängd näringsämnen som totalt beräknas finnas i Östersjön, cirka 700 000 ton fosfor och 6 miljoner ton kväve, så tar Östersjöländernas totala fiske ut marginellt med fosfor (0,2) och kväve (0,1 procent).
De forskare BalticWaters pratat med avfärdar resonemanget om fiske som en övergödningsminimerare som betydelselöst och irrelevant.
– Grejen är att om hela näringsväven är kraftigt stört av storskaligt fiske så har det en större miljöbetydelse än en liten, liten förändring i mängden övergödning, säger Bo Gustafsson som forskar på bland annat övergödning vid Stockholms Universitets Östersjöcentrum.
Vad han menar är alltså att även om det sker ett litet uttag av näringsämnen genom fiske så har storskaligt fiske en stor miljöpåverkan och att det blir skevt att försvara det ena med det andra. Han påpekar också att fosfor och kväve i ett naturligt kretslopp, såsom i en fiskkropp, inte är problematiskt i sig.
– Det blir lätt fokus på näringsämnena i sig själva. Men det handlar om effekterna av för mycket näring som tillförs.
Mänsklig tillförsel av näringsämnen till Östersjön har minskat, som kan utläsas ur Helcoms senaste rapport, men tillförseln av kväve och fosfor överskrider fortfarande den tillåtna maxgränsen i flera delar av havet. När det kommer till övergödningen har man inte kunnat se en förbättring under 2016-2021 jämfört med den tidigare analysperioden. Helcom nämner i sin rapport att en del av näringsämnena tas ur systemet ”genom aktiviteter såsom fiske”, men belyser samtidigt hur stor andel som tas upp av växter och alger som också kan lagra dem i bottnarna. Växtbaserad bindning av näringsämnen uppskattas vara värt 10,5 miljarder euro per år i inbesparade kostnader för länderna runt Östersjön.
Även om trenden gällande utsläppsminskningar är positiv så påpekar Bo Gustafsson att vi kommer få tampas med de gamla synderna under en lång tid framöver. Med tanke på hur människan orsakat, och fortsätter orsaka, övergödning i Östersjön genom kontinuerliga utsläpp av näringsämnen tycker Gustafsson det är en konstig argumentation att försvara fisket som en miljöåtgärd.
– Det känns som greenwashing för att kunna upprätthålla ett stort fisketryck.
Han påpekar också att man inte vet tillräckligt om fiskens betydelse för näringsomsättningen i Östersjön och att man inte ska stirra sig blind på den mängd fosfor och kväve som ingår i fisken som tas upp.
– Det kan faktiskt finnas positiva effekter på kväve- och fosforsänkorna i Östersjön från att behålla fisken i havet.
Slutsats
Att utvinna biomassa, i form av fisk, från Östersjön har minimal påverkan på övergödningen i havet. Det finns till och med indikationer på att det kan vara mer fördelaktigt för havsmiljön om fisken får förbli i sitt naturliga habitat. Att hävda att ett ökat fisketryck utgör en miljöåtgärd framstår som ett grumligt argument.
Hoppas vattnet känns lite klarare!
