Ett fiskbestånd eller population definieras av fiskar som leker och förökar sig tillsammans. De fiskar som föds inom en population kommer dela genpool. Men frågan är hur det kommer sig att vissa individer bildar ett bestånd? Vilka är mekanismerna som gör att en population avgränsas från andra av samma art? Frågan är vetenskapligt intressant, men den är också viktig för en hållbar fiskeriförvaltning.
Det finns två huvudlinjer för hur fiskbestånd hålls separerade. Den ena teorin grundar sig på att ägg- och fisklarver transporteras iväg med strömmar och sprids inom olika havsområden. Var de slutligen hamnar kommer avgöra vilka bestånd fisken så småningom kommer att ingå i. Har fisken möjlighet att leka flera gånger kan den vara trogen sitt förstagångsval av lekplats.
Den andra teorin menar att fisken har förmåga att hitta tillbaka till sin hemort, även om den som ung förs iväg med havsströmmar – fisken är hemortstrogen, dvs. återvänder inför lek till föräldrafiskens lekplatsområden. I detta fall är det beteendet, att återvända till sin hemort för lek, som definierar populationen.
Många marina fiskarter, inte minst kommersiellt viktiga arter som sill och torsk, sprids tidigt i livsstadiet i vattenmassan. Trots det kan dessa arter ofta bestå av många små lokala fiskbestånd. Dessa småbestånd är “produktionsenheterna” för fiskbeståndet som helhet. Ofta uppvisar fisk som sill och torsk en viss hemortstrohet. Hur homogena bestånden är och hur hemortstrogna de är kan undersökas genom bland annat otolitkemiska metoder. Otoliten är fiskens hörselsten och innehåller detaljerad information om fiskens fysiologiska status och dess fysikaliska omgivning från äggstadiet och framåt.
Projektet Hemortstrohet hos strömmingsbestånd vid ostkusten syftar till att analysera hemortstrohet hos strömmingsbestånd längs Svealandskusten. Projektet ska samla in material för otolitkemiska studier från olika lekansamlingar av strömming från fyra lekområden längs Svealandskusten. De olika lekansamlingarna ska inte ha några populationsgenetiska skillnader, men kan ha beteendemässiga skillnader.
Hemortstrohet hos strömmingsbestånd vid ostkusten genomförs av BalticWaters i nära samarbete med Stockholms universitet. Projektet finansieras av stiftelsen Thuréus Forskarhem och Naturminne.
