Gäddan tillbringar en stor del av sin livstid i vikar bland vass och undervattensvegetation. Där kan den både få skydd och hitta mycket bytesdjur. Samtidigt som vassområden är viktiga livsmiljöer för många fiskarter, kan vassen lätt ta över ett område. Det finns farhågor om att vassbältena kan bli för omfattande så att fiskens livsmiljöer försämras. Vassklippning har därför föreslagits som en fiskevårdsåtgärd för att gynna gäddan vid kusten. I en nyligen publicerad studie har forskare tittat närmare på hur mängden vass påverkar gäddan. Inom Levande vikar kommer frågeställningarna undersökas vidare i projektets fallstudier.
På senare år har gäddan minskat i både antal och storlek i Östersjön. Det beror troligen på flera faktorer såsom övergödning, överfiske samt minskande, försämrade och isolerade livsmiljöer. I andra delar av världen har snabbväxande vegetation som vass visat sig påverka fiskbestånd negativt. Vassen kan dessutom trycka undan annan vegetation, vilket minskar den biologiska mångfalden. Även om gäddan trivs i vassen, har det visats att alltför täta och ensidiga vassområden kan begränsa tillväxten hos vuxna gäddor.
– Alltför stor andel vass har på andra håll visat sig minska mångfalden av bytesdjur som är viktiga för gäddan, både när den är ett litet yngel och när den växt upp. Därför bestämde vi oss för att undersöka hur det ser ut längs Svealandskusten, säger limnologen Niklas Niemi, som är huvudförfattare till studien.
Lekande gäddor trivs i riklig vegetation
I 22 vikar i Stockholms skärgård fångades gäddor under leksäsongen för att kartlägga antal, storlek och var de befann sig. I varje vik mätte forskarna även vassbältenas utbredning och form, samt hur mycket undervattensvegetation som täckte bottnen.
Resultaten visade att gäddfångsterna ökade ju större vassbälten som fanns i vikarna. Dessutom ökade fångsterna ju mer undervattensvegetation som täckte vikarnas bottnar. Det hittades inget tydligt samband mellan mängden vass och mängden undervattensvegetation – därför dras slutsatsen att det är viktigt att vikar har tillräckliga mängder av både vass och undervattensvegetation för att upprätthålla stora gäddpopulationer. Mängden vass påverkade dock inte storleken på de fångade gäddorna. Istället var storleken relaterad till vikens läge i skärgården, där större gäddor fångades i vikar med högre vågexponering.
Under de senaste åren har det varit stort fokus på att restaurera kustnära våtmarker för att gynna den biologiska mångfalden inklusive gäddbestånd.
– Restaurering av kustnära våtmarker för att gynna lek och yngeltillväxt kan vara effektiva för att stärka gäddbestånden. Men det är en begränsad åtgärd eftersom det endast förbättrar lekmiljöer för vissa bestånd av kustens gäddor. Restaureringsåtgärder i vikar som ger en rik och varierad miljö med mycket vattenvegetation kan vara ytterligare en åtgärd för att förbättra situationen. Det är i denna miljö de flesta Östersjögäddor tillbringar den mesta av sin tid, säger Joakim Hansen vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Pågående forskning om Östersjöns vikar
Fortsatt forskning och förslag på lämpliga åtgärder är nödvändigt för att kunna restaurera vikar och förbättra gäddans livsmiljö. Inom forskningsprojektet Levande vikar undersöks flera olika åtgärder för att kunna ta reda på vad som fungerar för att restaurera vikarnas miljöer. Bland annat görs en fallstudie som undersöker vassens komplexa roll i Östersjöns kustekosystem, hur den påverkar vattenkvalitet, fungerar som en kolsänka samt fungerar som livsmiljö för olika arter, såsom gäddan.
– Genom att utveckla olika typer av åtgärder för att förbättra livsmiljön kan vi antagligen stärka gäddbestånden längs östkusten. Den studie vi just publicerat pekar mot att vassklippning som fiskevårdsåtgärd längs kusten inte säkert gynnar fisk som exempelvis gädda. I de grunda vikar vi studerade var det snarare var tvärtom, fler gäddor fångades i vikar med mer vass, avslutar Joakim Hansen.
Läs den vetenskapliga artikeln i Fisheries Research: Influence of reed beds (Phragmites australis) and submerged vegetation on pike (Esox lucius)
Vassens roll
Övergödning och minskat bete har lett till större utbredning av vass längs Östersjöns kust, samtidigt som sammansättningen av undervattensvegetation har förändrats. Landhöjningen gör också att kustens strandlinje hela tiden förändras och vassutbredningen naturligt förskjuts. Vassen har en viktig roll i kustekosystem då den bland annat skyddar kustlinjer från vågerosion, fungerar som en kolsänka, tar upp näringsämnen och är ett viktigt uppväxtområde för många fiskarter, smådjur och häckningsområde för fåglar. Däremot kan vassens snabba tillväxt vara besvärlig för annan vegetation i omgivningen som trycks undan och konkurreras ut.
Läs mer om Levande vikars fallstudie om vass här.
Fakta om studien
Studien är ett resultat av ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Stockholms universitet, Länsstyrelsen i Stockholm och University of Groningen i Nederländerna. Örjan Östman vid SLU har lett studien och provtagningen skedde inom ramen för Länsstyrelsens projekt ReFisk, som tagit fram underlag för en revidering av fiskereglerna längs ostkusten. Läs mer om projektet ReFisk från rapporten Svealandskusten 2018
Text: Nadja Halltin Nijm
