Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man pratar om Östersjön. En vanlig fallgrop är att prata om att få till en Östersjö ”i balans”, en beskrivning flera forskare faktiskt starkt avråder ifrån att använda. Men varför det? Vad är det för fel på att vilja ha en Östersjö, och andra miljöer, i balans?
Jo, för att ekosystem inte är balanserade – de är komplexa och dynamiska. Att tro att det finns en naturlig balans tenderar att förenkla naturliga skeenden och gör alltså inte miljön rättvisa. Det är ett synsätt som är statiskt, som förbiser att allt på denna jord är i ständig förändring. Att sträva efter balans innefattar ofta en tro på att ekosystem kan återgå till status quo om människan slutar med sina ingrepp – att det finns någon slags naturlig pendel som svingar tillbaka till mitten där harmoni råder. Kritiker av begreppet menar att synsättet i värsta fall kan göra oss passiva i vårt miljö- och klimatarbete, när den riktiga frågan i stället är vilken typ av mänskliga ingrepp som bör främjas och vilka som bör undvikas.
Idén om en naturlig balans är del av en djuprotad västerländsk ideologi och uppfattning om världen omkring oss. Det var länge en metafor även många ekologer och forskare (bland annat Charles Darwin) använde för att beskriva naturen och dess processer. Till följd av forskning och nya insikter så har beskrivningen idag till stor del övergivits av den professionella vetenskapliga sfären, men den återfinns fortfarande ofta i media, populärkultur och i folkmun. Den är så pass inbiten att den håller sig kvar även efter att folk exponerats för fakta som motbevisar myten om naturlig balans.
”De är nästan inte kapabla till att resonera logiskt om miljöproblem eftersom de fortsätter stöta på det här kulturella konceptet”, säger psykologen Corinne Zimmerman till tidningen Pacific Standard efter att ha genomfört en studie där de undersökt studenters inställning till begreppet.
Foto: Nicklas Wijkmark/azotelibrary.com
När det kommer till miljöarbete kring Östersjön verkar en strävan efter balans vara en väldigt populär framtidsvision. En sökning på ”Balans Östersjön” ger totalt 164 000 resultat. Den återfinns bland annat på Havs- och vattenmyndighetens hemsida, hos Naturvårdsverket och bland Sveriges miljömål. Linda Kumblad, systemekolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och projektledare för BalticWaters projekt Levande vikar, stöter ofta på begreppet.
– I vårt arbete med att restaurera grunda, inneslutna havsvikar strävar vi efter att vikarna ska återfå en bra vattenkvalitet och ett mer naturligt ekosystem; inte att återfå en ”vik i balans”. Vikarna är i ständig förändring, inte bara till följd av mänsklig påverkan, utan även naturligt. Exempelvis bidrar landhöjning och tillförseln av organiskt material från omgivande land till en naturlig succession som gör att ekosystemen förändras långsamt. Vattenutbytet minskar, vilket gör vattnet lugnare och varmare, nya arter flyttar in och andra lämnar. Förändringen går långsamt, men pågår hela tiden, säger Linda.
Slutsats
Ett hav i balans är varken realistiskt eller önskvärt att sträva efter. Världen och naturen är för komplex för att summeras till något så linjärt och oorganiskt. Människan har påverkat och fortsätter påverka naturen hela tiden på olika sätt och det är därför bättre att utreda vilka ingrepp och åtgärder som är bättre ur ett hållbarhetsperspektiv än andra – istället för att sträva till en falsk orörd balans.
Hoppas vattnen nu känns lite klarare!
