Kustfiskare och förvaltare har länge hävdat att industritrålarnas stora uttag av strömming i Östersjön kan tvinga arter som gråsäl och storskarv att söka sig närmare kusten i jakt på föda. Trots det har frågan inte undersökts vetenskapligt. Men nu ska Agnes Olin, i ett projekt finansierat av BalticWaters, undersöka sambandet mellan det storskaliga fisket och gråsälens jaktbeteende och hur det i nästa led påverkar Östersjöns kustekosystem.
De senaste åren har yrkesfiskare vittnat om att alltmer gråsäl och storskarv rört sig längre in i skärgården. Berättelserna om fiskenät som blivit rensade av säl är många och utvecklingen har väckt stor förtvivlan hos kustnära fiskare. Om säl och skarv äter mer av kustens rovfiskar riskerar hela kustekosystemet påverkas – bland annat kan mängden trådalger öka, vilket förstärker övergödningssymptomen.
Kustfiskare, förvaltare och forskare har länge hävdat att det är den storskaliga industritrålningen efter strömming som drivit säl, och kanske även skarv, längre in i skärgården. Strömming är en viktig föda särskilt för sälen och det finns inte längre tillräckligt med storvuxen sill och strömming i utsjön. Trots frågans aktualitet har kopplingen ännu inte undersökts vetenskapligt.
– Mycket av det vi vet baseras på anekdotiska observationer längs kusten. Även om dessa observationer är otroligt värdefulla, är det viktigt att även undersöka frågan vetenskapligt, berättar Agnes Olin, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet.
Agnes leder ett projekt finansierat av BalticWaters som undersöker om gråsälen och storskarvens ökade närvaro i innerskärgården beror på bristen på stor strömming – men även hur kustekosystemet påverkas av en sådan eventuell förändring.
Storskaligt strömmingsfiske kan ha långgående effekter på kustekosystem
Projektets första del handlar om att kartlägga gråsälens och storskarvens rörelsemönster, för att därefter undersöka om de kan kopplas ihop med förändringar i strömmingsbeståndet, eller om andra faktorer såsom jakt skulle kunna ligga bakom skiftet in mot kusten.
– Det kommer vara svårt att komma fram till ett definitivt svar, men vi kommer kunna se vilka förklaringsmodeller som har stöd i data och möjligtvis utesluta vissa förklaringar, förklarar Agnes.
I nästa steg kommer Agnes att undersöka hur dessa förändringar påverkar ekosystemen och havsmiljön längs kusten. Projektets hypotes är att det storskaliga trålfisket efter strömming triggar en så kallad trofisk kaskad – en ekologisk kedjeeffekt som uppstår när förändringar på en nivå i näringsväven orsakar förändringar på andra nivåer, vilket innebär att det hårda strömmingsfisket ute till havs skulle kunna ha långgående effekter på hela kustekosystemet.
– Vi misstänker att bristen på stor strömming leder till att kustnära rovfiskar så som abborre och gädda minskar i antal när de blir föda för säl och skarv. Det i sin tur leder till att rovfiskarnas bytesdjur, framförallt storspigg, ökar i antal, vilket resulterar i en minskning av deras bytesdjur – små betare så som märlkräftor, förklarar Agnes.
Betarna spelar en viktig roll i kustekosystemet genom att hålla nere mängden trådalger som annars försämrar habitat- och vattenkvaliteten och bidrar till att förstärka symptomen av övergödning.
Illustration av projektets hypoteser om vilka effekter storskaligt respektive hållbart trålfiske efter strömming har på Östersjöns ekosystem. Heldragna linjer visar uttag eller konsumtion, medan streckade linjer visar migration. Ju tjockare linjen är, desto större är omfattningen.
– Det finns forskning som visar på en sådan trofisk kaskad i Östersjöns kustekosystem, men ingen har tidigare kopplat ihop hela kedjan och undersökt sambandet med trålfisket, berättar Agnes.
Med samma logik antas att ett hållbart trålfiske efter strömming ha motsatt effekt. Mer strömming i Östersjöns utsjö skulle innebära att toppredatorer som har strömming som huvudföda inte behöver söka sig till kustnära områden. Ett minskat tryck på kustnära rovfisk leder i förlängningen till att bestånd av storspigg och trådalger kan hållas nere.
Ett bredare perspektiv kan bana väg för nya förvaltningsåtgärder
Tidigare forskning har i första hand tittat på hur gråsäl och storskarv påverkar fisket och dess inkomster. Det här projektet vänder på det och tittar i stället på hur fisket påverkar Östersjöns ekosystem. Genom att sätta in sälen och skarven i ett större ekosystemperspektiv hoppas Agnes att studien kan bidra till att vidga synen på vilka typer av förvaltningsåtgärder som krävs.
– Det finns redan många som tänker i de banorna, men debatten är ofta alltför smal och man missar hela orsakskedjan. Sälen och skarven är ett reellt problem för många kustnära fiskare, men risken är att det blir någonting som är lätt att skylla på, menar Agnes.
Att kustnära yrkesfiskare upplever stora problem med säl och skarv har gjort förvaltningen av dessa arter till ett ämne för intensiv och ofta känsloladdad debatt. Att ämnet väcker starka reaktioner tror Agnes skulle kunna vara en anledning till att frågeställningarna inte studerats tidigare och gjort att vissa forskare undvikit frågan.
Gråsäl och storskarv.
– Jag tror risken är att man uppfattas som att man tonar ned sälens och skarvens påverkan på kustfisket när man lyfter fram andra orsaker. Det är ett missförstånd, eftersom det man gör snarare är att försöka förstå de grundläggande orsakerna, säger hon.
För att förvaltningsåtgärder ska ge önskad effekt är det avgörande att de baseras på vetenskaplig grund – här fyller studien en viktig lucka.
Projektet förväntas kunna bidra med värdefull information om hur förvaltningen av strömmingsfisket i Östersjön bör utformas för att minimera negativa konsekvenser inte bara på strömmingsbeståndet utan även på resten av ekosystemet, inklusive övergödningssymptomen i kustzonen.
– Resultaten kan bland annat komma att ge vägledning kring hur mycket som kan fiskas, var det kan fiskas och vilka storleksregleringar som krävs, förklarar Agnes.
Mer om projektet
Projektet ”Industritrålarnas effekt på kustekosystem” kommer genomföras vid Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet och pågår till och med år 2026. Via BalticWaters program för mindre forskningsprojekt och förstudier har projektet beviljats anslag om 974 899 kronor som stöd för genomförandet av den vetenskapliga studien. De fem andra projekten som anslagits medel går att läsa mer om i artikeln Sex nya forskningsprojekt för en levande Östersjö.
