Vetenskap är den bästa kunskap vi har – men vad händer när underlaget är osäkert och verkligheten mer komplex än siffrorna antyder? Internationella havsforskningsrådets vetenskapliga råd ger politikerna en skakig grund att stå på inför beslutet om nästa års fiskekvoter, med överhängande risk för att vi upprepar tidigare misstag – en höjning av kvoten resulterar i nya larm och kriser.
I dagarna publicerades Internationella havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga råd för fisket i Östersjön 2026. Underlagen ska ange hur mycket som kan fiskas av varje bestånd utan att äventyra återväxten av ungfiskar, och utgör beslutsstöd för politikerna inför fastställandet av nästa års kvoter.
Årets råd visar på en generell nedåtgående trend för flera fiskbestånd. Samtliga sill- och strömmingsbestånd i Östersjön, förutom i Rigabukten, ligger under gränsen (Btrigger*) där försiktighetsåtgärder ska vidtas för att undvika kraftigt försämrad reproduktion och återväxt.
Sill och strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken ligger under gränsen Btrigger*. Fisket måste därför hållas på låga nivåer och åtgärder vidtas för att säkerställa att bestånden återgår till långsiktigt hållbara nivåer.
Trots att sill och strömming i centrala Östersjön befinner sig under Btrigger skriver ICES att fisket kan öka med 26 procent jämfört med rådet för 2025, med hänvisning till en ökad mängd ungfisk. Det är ett misstag vi har gjort flera gånger tidigare – ena året ökade fisket för att det skulle finnas mer fisk (starka årsklasser) i ett visst bestånd, nästa år kollapsade allt för att fisken var borta. I Bottniska viken bör fisket enligt ICES dock minska med 16 procent då beståndet har krympt och återväxten av ungfisk varit låg. För skarpsill kan fisket höjas med 36 procent.
Vid en första anblick kan siffrorna i ICES headline advice, sammanfattningen av rådet som finns på underlagets första sida, ge intrycket att det går bra öka fisket. Men verkligheten är mer komplex. Underlagen är osäkra och ger en snäv verklighetsbild – slutsatser riskerar att vila på bristfälliga data, medan väsentliga detaljer förbises. Resultatet blir fiskekvoter som fastställs på bräcklig grund, utan långsiktighet i åtanke.
Osäkra och bristfälliga data
ICES råd präglas av flera problem – bland annat ett osäkert, bristfälligt och ibland felaktigt dataunderlag, något ICES själva ofta lyfter. Ett talande exempel är rådet för skarpsillsfisket 2026: efter tre år med mycket låg återväxt av ungfisk bedöms trenden nu ha vänt, vilket innebär att fisket kan höjas med 36 procent. Men denna slutsats bygger enbart på en obekräftad undersökning i Finska viken.
Samtidigt var fisketrycket på skarpsill under 2024 högre än vad som anses hållbart enligt EU:s fiskerilagstiftning, då Ryssland fiskade mer än väntat. Kriget i Ukraina har dessutom avbrutit datadelning mellan ryska och europeiska forskare, vilket ytterligare försvårar en tillförlitlig bedömning av bestånden och deras utveckling. Det är också svårt att skilja på sill och skarpsill, vilket gör att fångst inrapporteras felaktigt till myndigheterna och på så sätt bidrar med ytterligare osäkerhet i ICES råd.
Allt detta är väsentlig information som, om man vill göra en seriös bedömning, måste inkluderas i beslutet om nästa års fiskekvoter. Allt annat är oansvarigt.
Skarpsillen mår förhållandevis bra. Samtidigt var återväxten av ungfiskar mycket låg 2021-2023. Återväxten bedöms nu har ökat, men uppgifterna är osäkra. För att säkerställa att den positiva utvecklingen håller i sig bör fisket hållas på en låg nivå.
Detta händer nu
I Sverige är det Havs- och vattenmyndigheten som utformar förslaget till svensk position i kvotförhandlingarna, som Regeringskansliet sedan justerar efter synpunkter från bland annat yrkesfisket och andra intresseorganisationer. I augusti lägger EU-kommissionen fram sitt kvotförslag baserat på ICES råd. Därefter tar medlemsländerna fram sina positioner inför förhandlingarna. Miljö- och jordbruksutskottet och EU-nämnden yttrar sig, och i september eller oktober fastställs Sveriges position. Regeringen, genom landsbygdsminister Peter Kullgren, får då sitt mandat att förhandla i ministerrådet. Förhandlingarna inleds redan innan ministerrådsmötet inom Baltfish, medlemsländernas samordningsforum för Östersjöfisket, där Sverige är ordförande mellan juli 2025 och juli 2026.
Så bör regeringen agera
Det krävs mod och envishet för att våga stå upp för vår gemensamma resurs i havet. En stark folkopinion och visionen om en Östersjö full av liv bör ge regeringen det stöd som krävs.
Regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren har tagit flera steg framåt det senaste året för att skydda Östersjöfisken, men de största och viktigaste stegen återstår. Det handlar om att våga ifrågasätta det rådande systemet som reglerar fisket och outtröttligt påtala de risker som ICES råd innebär, och till och med säga nej till höjda kvoter, även om det riskerar att Sverige hamnar i minoritet. Kanske kan en tydlig svensk röst också inspirera andra länder, som Finland, att ifrågasätta den vetenskapliga grunden och arbeta för försiktigare kvoter.
１. Verka för fiskekvoter som är lägre än ICES råd, med hänsyn till osäkerheter i råden och det oroande läget för flera bestånd.
２. Påtala att situationen är allvarlig för sillen och strömmingen, även om ICES råd visar att fisket kan öka i centrala Östersjön. Hänsyn måste bland annat tas till att beståndet ligger under gränsen Btrigger*, vilket enligt lag kräver åtgärder för att öka beståndets storlek.
３. Påminna om det kritiska läget för Östersjötorsken och de värden som förlorats. Historisk har vi fångat cirka 150 000 ton torsk per år. Idag bedrivs inget riktat fiske på torsk då båda bestånden kollapsat. Välmående bestånd av sill och skarpsill är en förutsättning för att torsken ska ha en chans att återhämta sig.
４. Betona att ministerrådet och länderna runt Östersjön har makt att påverka fiskbeståndens utveckling och framtida återbäring – genom att fiska mindre nu kan vi fiska mer och långsiktigt hållbart i framtiden. Alternativet är fortsatt utarmning och slutligen fiskestopp.
５. Lyfta behovet av beredskapskvoter, det vill säga kvoter med en marginal öronmärkt för att säkra livsmedelsberedskapen. I ljuset av rådande omvärldsläge har vi inte råd att mista en så lättillgänglig krismat som sillen.
Läget för torsken är katastrofalt. Det västra beståndet har extremt få lekmogna fiskar och hög dödlighet bland unga individer. Medellängden är bara 32 cm. Östra beståndet är i nuläget dåligt kartlagt på grund av ryskt fiske, men inget tyder på att något av bestånden återhämtar sig inom överskådlig tid.
ICES råd för fisket 2026
| Sill/strömming |
|---|
| Bestånd: Centrala Östersjön Kvot 2025: 83 881 ton (exkl. rysk andel) ICES råd för 2026: 120 378 – 157 996 ton BalticWaters kommentar: Beståndet överfiskades 2024. Felrapportering av sill och skarpsill kvarstår, vilket gör ICES råd osäkert. ICES headline advice strider mot 5-procentsregeln i artikel 4.6 i EU:s fleråriga förvaltningsplan för Östersjön, vilket innebär att kvoten måste minskas med 18 procent jämfört med rådet för 2025. Kvoten bör därför fastställas till högst 103 073 ton, exklusive Rysk andel. Bestånd: Bottniska viken Kvot 2025: 66 446 ton ICES råd för 2026: 55 869 – 62 684 ton BalticWaters kommentar: Fiskarna i beståndet har blivit fetare. Samtidigt består beståndet av få äldre individer vilket påverkar förökningsförmågan negativt. Även om inget fiske sker under 2026 kommer beståndets storlek inte att öka till att uppnå gränsen Btrigger* under 2027. ICES headline advice strider mot 5-procentsregeln i artikel 4.6 i EU:s fleråriga förvaltningsplan för Östersjön, vilket innebär att kvoten måste minskas med 62 procent jämfört med rådet för 2025. Kvoten bör därför fastställas till högst 25 560 ton. |
| Skarpsill |
|---|
| Kvot 2025: 139 500 ton ICES råd för 2026: 176 056 – 230 518 ton (exkl. rysk andel) BalticWaters kommentar: Höjningen av rådet baseras främst på en obekräftad och geografiskt begränsad undersökning som visar en ökad ungfiskåterväxt. Återväxten av ungfiskar var samtidigt på mycket låga nivåer 2021–2023. Läs hela rådet på ICES hemsida. |
| Torsk |
|---|
| Bestånd: Östra Kvot 2025: 430 (enbart bifångst, exkl. rysk andel) ICES råd för 2026: 0 Bestånd: Västra Kvot 2025: 266 (enbart bifångst) ICES råd för 2026: 0 BalticWaters kommentar: Båda torskbestånd mår mycket dåligt. Åtgärder för att minska övergödningens effekter på syrenivåerna i Östersjön kan bidra till att beståndet återhämtar sig, liksom åtgärder för att minska bifångster av torsk. |
Briefen i korthet
ICES råd för fiskekvoterna 2026 visar att flera fiskbestånd i Östersjön mår dåligt. Trots detta kan kvoterna komma att höjas för vissa av dem. Riskerna är flera, särskilt då råden präglas av stor osäkerhet i t.ex. dataunderlag. Givet det allvarliga läget måste fisketrycket hållas lågt tills vidare. Inför årets kvotbeslut krävs att regeringen visar mod och ifrågasätter det system som idag tillåter fortsatt överutnyttjande.
*Btrigger: En vetenskaplig term och referenspunkt i fiskeriförvaltningen. Om Btrigger understigs betyder det att andelen lekmogna fiskar i ett fiskbestånd är på en låg nivå. Om detta sker ska lämpliga förvaltningsåtgärder vidtas för att säkerställa att beståndet byggs upp över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY) på lång sikt.
