I början av en forskares karriär, när meritlistan inte är så lång, är det svårt att konkurrera om forskningsmedel med den mer etablerade forskarkåren. För att ge en skjuts framåt till nyligen disputerade Östersjöforskare startade BalticWaters 2022 ett stipendieprogram. Nu har slutrapporterna från 2023 års stipendiater kommit och de visar att stöden har resulterat i viktig kunskap om Östersjön och gett värdefulla mervärden för våra nya forskare.
Stöden till våra stipendiater har varit viktiga ur flera perspektiv. De har använts till genomförandet av forskningsprojekt som byggt kunskap inom viktiga områden, exempelvis mänskliga påverkansfaktorer på växt- och djurliv, hälsostatusen hos torsken och sillens fantastiska genetiska mångfald. Ytterligare mervärden är att stöden har bidragit till etableringen av forskningssamarbeten och uppväxling till större forskningsprojekt.
Gasläckors effekt på planktonsamhällen
Stipendiat: Carina Bunse
I september 2022 exploderade Nord Stream-gasledningar i Östersjön, vilket gjorde att hundratusentals ton metan läckte ut i havet. En stor del av metangasen tog sin väg upp i atmosfären, där den fungerar som en stark växthusgas. Men en betydande mängd av gasen löstes upp i havsvattnet. Även om metan produceras naturligt i havet, är effekterna av så höga koncentrationer på det marina ekosystemet fortfarande outforskade. Olika planktongruppers motståndskraft för höga metankoncentrationer har undersökts i projektet. Resultaten blir kommer till nytta då man vill förutsäga konsekvenserna av metanutsläpp från mänsklig verksamhet under vatten och de underlättar riskbedömningar och saneringar av industriolyckor.
– Med finansiering från BalticWaters genomförde vi experiment i samarbete med ett internationellt team av forskare, studenter och traineer. Erfarenheten gav mig ovärderlig kunskap i att leda projekt där jag både fick handleda studenter och etablera nya forskningssamarbeten, säger Carina Bunse.
Fiske och fångst av Ålandstorsk
Stipendiat: Maddi Garate Olaizola
Stipendiet användes för att fiska torsk i Ålands hav, transportera den till forskningsstationen Ar på Gotland och låta den leka på laboratoriet. Ålandstorsk är större och friskare än annan Östersjötorsk och är därför särskilt lämplig för att hålla för lek och produktion av larver på laboratorium. Leken resulterade i ägg och larver som släpptes ut i Östersjön 2024. Dessutom genomfördes jämförande studier på torsk i tidiga levnadsstadier från Ålands hav och Bornholm vad gäller flytförmåga i olika salthalter. Inga skillnader noterades vilket innebär att Ålandstorsken inte verkar vara anpassad till de låga salthalterna i Ålandshavet utan komma från samma population som Bornholmstorsken.
Laboratorieexperiment visade att Östersjötorskens ägg kan kläckas och utvecklas på sedimentet – inte bara flytande i vattenpelaren som man tidigare antagit. Det innebär i sin tur att Östersjötorskens ägg kan utvecklas framgångsrikt på havsbotten utanför de historiska lekplatserna, bland annat nära Ålands hav. Kunskapen är viktig för planeringen av stödutsättningar av torskyngel inom projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön och för förvaltningen av Östra beståndet.
Kopplar kroppskondition och hälsoskillnader till immunförsvaret hos Östersjötorsken?
Stipendiat: Maria Cortazar Chinarro
Torskar från Ålands hav är generellt friskare och större än torskar från Bornholmsbassängen. I den här studien studerade Maria gener kopplade till immunförsvaret och bakterierna som lever på fiskens hud – med målet att öka förståelsen för de observerade hälsoskillnaderna hos torskar från de här två områdena. Resultaten visar på skillnader där mångfalden av bakterier på torskens hud verkar öka längre norrut i Östersjön samtidigt som immunförsvaret verkar försvagas. Torskbestånden i Östersjön är hotade på grund av tidigare påverkansfaktorer som överfiske och förlust av livsmiljöer – kunskapen från studien är viktig för att öka förståelsen om torskens motståndskraft och hälsostatus.
– Projektet har främjat ett fruktbart forskningssamarbete med Jane W. Behrens vid DTU i Danmark, och med Yvette Heimbrandt och Ulf Bergström vid SLU, säger Maria Cortazar Chinarro.
Identifiering av lokala strömmingspopulationer i Bottenhavet och deras migrationsbeteende med otolitkemisk spårämnesanalys
Stipendiat: Yvette Heimbrand
Strömmingen i Bottniska viken och centrala Östersjön förvaltas som två separata bestånd samtidigt som genetiska studier visar att det finns en mängd mindre delbestånd. Följaktligen riskerar ett riktat fiske vid lekansamlingar orsaka negativ påverkan på enskilda mindre lokala bestånd. I den här studien har Yvette kombinerat genetikstudier med studier av spårämnen i fiskens hörselstenar (otoliter) för att identifiera lokala populationers kemiska fingeravtryck och migrationsmönster. Resultaten visar att både vårlekande och höstlekande strömming vandrar mellan kust och utsjö men att det finns skillnader där exempelvis gruppen ”rovströmming” en storvuxen och snabbväxande strömming uppvisar ett mer stationärt beteende. Kunskapen är viktig för förvaltningen av strömming för att undvika överfiske och utslagning av lokala bestånd.
– Finansieringen av otolitkemianalyserna från BalticWaters har varit avgörande för samarbeten med genetiker på Uppsala Universitet (Leif Anderssons forskningsgrupp) samt Havs- och vattenmyndigheten, säger Yvette Heimbrand.
Vassen, kustens kompost – klippa eller bevara?
Stipendiat: Åsa Nilsson Austin
Grunda vikar är viktiga livsmiljöer för växter och djur och bidrar även med ekosystemtjänster som rekreation och kolinlagring. Samtidigt är vikarna starkt påverkade av mänskliga aktiviteter. Ofta klipper man vassen i vikar för att öka framkomligheten och motverka igenväxning men även som en åtgärd mot övergödning. När vass skördas och förs upp på land flyttas näring ur havet, men kunskapen är begränsad om vad som händer med kolet och näringsämnena som annars binds av vassen i sediment och i nedbrutet organiskt material.
Resultaten från Åsas studie visar att vassedimentet innehåller många gånger mer kol och näring än den levande vassen. Det innebär att påverkan på sedimentet behöver beaktas när man ska bedöma vilka effekter vassklippning har. Skonsam klippning i små områden ger ofta begränsad påverkan, medan omfattande klippning kan orsaka kraftig erosion, särskilt i områden med finkorniga sediment. Det behövs alltså platsspecifik kunskap för att åtgärder i grunda vikar får önskad effekt.
– Arbetet med vassprojektet blev en språngbräda för fortsatt forskning. Erfarenheterna från det här projektet inspirerade mig att formulera en ny forskningsansökan till Östersjöstiftelsen, i samarbete med forskare från Södertörns Högskola, Stockholms universitet och Göteborgs universitet, som också beviljades finansiering, säger Åsa Nilsson Austin.
Sammanfattningsvis så visar resultaten från våra två första år med stipendieprogrammet att vi har lyckats med våra målsättningar – pengarna har fungerat som ett viktigt stöd för nya forskare i början av deras karriärer och genererat viktig kunskap om vårt innanhav.
