Efter en långdragen vår är sommaren äntligen här. Med förhoppningar om långa, ljusa dagar längs vår vackra Östersjökust är det inte bara vi som fylls av ny energi – även våra grunda havsvikar spirar av liv. För projektet Levande vikar har våren sedervant inneburit ett intensivt provtagningsarbete, samtidigt som åtgärdsförsöken fortsätter i flera projektvikar.
Tvåstegslösning för minskade fosforhalter i Högklykeviken
I Högklykeviken på Gräsö följer forskarna den spännande utvecklingen efter aluminiumbehandlingen som påbörjades under 2024. Vikens dåliga miljötillstånd misstänks ha sitt ursprung i en tidigare muddring av vikens inlopp – en 300 meter lång kanal. Muddringen blottlade näringsrika leror på botten som läckte ut i vattnet likt ett öppet sår. Genom att laga muddringssåret med ett erosionsskydd och tillsätta aluminium i botten för att binda fosforn i sedimentet hoppas forskarna få bukt på övergödningen i viken.
– I år fortsätter vi mäta och följa hur viken svarar på behandlingen, och nästa år slutförs den. Redan nu ser vi att fosforhalterna har minskat med omkring 20 procent, förhoppningen är att de ska minska lika mycket till, säger Linda Kumblad, projektledare för Levande vikar.
Forskarna tar vattenprover i viken. Foto: Linda Kumblad
Den så kallade läggaren blandar ned aluminium i sedimenten vid en av behandlingarna. Video: Linda Kumblad
Mynningströskeln tillbaka på plats i Långbroviken
Längre söderut i skärgården, i Långbroviken på Värmdö, har forskarna återupptagit ett annat fullskaligt åtgärdstest. Förra våren placerades en plåt – en så kallad artificiell mynningströskel – under bron vid vikens inlopp. Förhoppningen var att det förändrade vattenflödet in i viken skulle minska den bottenerosionen som misstänks ligga bakom vikens försämrade miljöstatus.
Sedan dess har forskarna följt utvecklingen med hjälp av noggranna mätningar. Resultaten var lovande: klarare vatten, lägre näringshalter och tecken på en positiv effekt även på fisksamhället. Boende kring viken upplevde också tydlig förbättring – mindre grumlighet och bättre sikt i vattnet.
– Eftersom resultaten hittills varit så intressanta väljer vi att upprepa åtgärdstestet med mynningströskeln. Den här gången följer vi förändringarna i viken ännu mer noggrant, i syfte att fördjupa vår förståelse för de processer som styr miljön och hur allt hänger ihop, säger Emil Rydin, docent i limnologi vid Stockholms universitet.
Plåten sattes upp i februari och kommer att sitta kvar fram till midsommar. Därefter fortsätter provtagning och uppföljning för att utvärdera effekterna av åtgärden. Om resultatet visar på tydligt förbättrad miljö i viken kan mynningströskeln föreslås som en permanent lösning. I så fall krävs dock en ny konstruktion som möjliggör passage för båtar – något den tillfälliga plåten inte gör.
Den artificiella mynningströskeln åter på plats under bron vid Långbrovikens mynning. Foto: Linda Kumblad
Miljöpåverkan av fiskefredning i grunda havsvikar testas
Vårens intensiva fältarbete har även inkluderat Levande vikars fallstudie om fiskeförbud, som görs tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm. Syftet med studien är att undersöka hur fiskbestånd och ekosystemet påverkas när fisket tillfälligt eller helt upphör.
Totalt ingår 20 vikar runtom Stockholms skärgård: fem där fisket är förbjudet året runt, fem där fredningen bara gäller under lekperioden, och tio referensvikar utan några restriktioner alls.
Projektet har bland annat genomfört omfattande provfisken, med särskilt fokus på rovfisk som gädda och abborre – nyckelarter i vikarnas ekosystem. För att få en bredare bild av fredningens effekter kartläggs även bottenvegetation, vattenkvalitet och djurplankton.
– Om det visar sig att fredning inte bara gynnar rovfiskar som gädda och abborre, utan också leder till klarare vatten och mindre trådalger, då har vi ytterligare ett värdefullt verktyg för att restaurera våra kustområden, säger Joakim Hansen, miljöanalytiker vid Stockholms universitet.
Provfiske tillsammans med Henrik C. Andersson, länsfiskekonsulent vid Länsstyrelsen i Stockholm, och fiskeentreprenören Tobias Fränstam. Video: Ebba Rosendahl
Resultat visar att småbåtars miljöpåverkan enkelt kan minska
Inom projektet Levande vikar görs även en fallstudie som undersöker hur fritidsbåtars påverkar miljön i grunda kustområden. Under de senaste åren har forskarna genomfört fältstudier där de själva kört båt i olika områden och samtidigt genomfört mätningar i vattnet. Både testerna och analysarbetet är nu avslutade. Även om viss bearbetning och vetenskaplig granskning återstår, har de preliminära resultaten presenterats under våren.
Studien visar att båttrafik kan grumla vattnet genom att röra upp partiklar från botten, vilket kan försämra livsmiljön för exempelvis bottenvegetationen. Effekten är störst vid leriga, gyttjiga och grunda bottnar, särskilt med större båtar och kraftigare motorer. Även om grumlingen ofta är kortvarig, kan många båtar tillsammans potentiellt påverka ekosystemet.
– Vår uppmaning är att köra lite långsammare och lite mer försiktigt än du brukar där det är som grundast – bara det kan göra stor skillnad och minska miljöpåverkan, säger forskaren Joakim Hansen.
Även ankring kan påverka miljön fysiskt genom att skada eller slita upp bottenvegetationen. För att minska påverkan är det bra om man kan undvika att ankra i områden med känsliga organismer, som ålgräs, eller att använda skonsamma typer av ankare och framför allt inte släpa ankaret i botten när det ska tas upp. Ett bra alternativ är att använda fasta, utplacerade bojar där de finns tillgängliga.
Forskarna kör en båt genom en vik under en fältundersökning. Foto: Mohammad Mousawi
Vattenprover som tagits i samband med båtkörningen. Foto: Linda Kumblad
Ny utredning tar helhetsgrepp om åtgärder för en frisk kustmiljö
Många av våra kust- och havsmiljöer är i behov av åtgärder för att komma till bukt med miljöproblem såsom exempelvis övergödning eller fysisk påverkan – med bland annat grumligt vatten, trådalger, och förändrade ekosystem som följd. Trots det saknas i dag ett helhetsgrepp för ett sådant åtgärdsarbete.
Därför är det mycket glädjande att Havs- och vattenmyndigheten nu gett Stockholms universitets Östersjöcentrum i uppdrag att utreda behovet av ett nationellt kompetenscenter för åtgärder i kust- och havsmiljö. Utredningen ska ta fram förslag på hur ett sådant center kan organiseras, finansieras och arbeta.
Extra positivt är att uppdraget leds av Sofia Wikström och Linda Kumblad – båda forskare i projektet Levande vikar. Det ger en unik möjlighet att även sprida och bidra med erfarenheter från projektets arbete med att restaurera och förbättra miljön i våra grunda kustvikar.
Foto: Linda Kumblad
Projektgruppen Levande vikar önskar er en riktig skön sommar!
Om Levande vikar
Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att förbättra miljön i grunda havsvikar och ta fram kunskap om hur det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt. Dels arbetar projektet med att testa och utvärdera åtgärder var och en för sig i ett antal fallstudier, dels genomförs fullskalig restaurering i några grunda havsvikar längs Svealandskusten.
Levande vikar pågår fram till och med 2027 och genomförs och finansieras av BalticWaters i nära samarbete med Stockholms universitets Östersjöcentrum, med stöd från länsstyrelserna i Stockholm och Uppsala samt Havs- och vattenmyndigheten.
