Våren har slagit full rot i våra grunda kustvikar – och med den är fältsäsongen i full gång. Vi följde med ut på ett provfiske inom projektet Levande vikar, där en pågående fallstudie undersöker hur fiskeförbud påverkar fiskbestånd, ekosystem och vattenmiljön. Kan fredade områden bli en viktig pusselbit för att förvalta och restaurera miljön i våra vikar?
Det är en tidig och klar morgon när vi beger oss ut på det stilla vattnet i Stockholms södra skärgård. Den brummande motorn och svallvågornas rytmiska kluckande är allt som hörs när vi puttrar ut över fjärden. Ombord finns både fiskespön, mätinstrument och en välfylld kaffetermos – allt som behövs för dagens uppdrag: provfiske efter gädda i två grunda vikar.
Provfisket är en del av projektet Levande vikars fallstudie om fiskeförbud, som görs tillsammans med Länsstyrelsen i Stockholm. Syftet är att undersöka hur fiskbestånd, ekosystemet och vattenmiljön påverkas när fisket tillfälligt eller helt upphör. Joakim Hansen, miljöanalytiker vid Stockholms universitet och projektledare för fallstudien, berättar:
– Vi vill ta reda på om fiskefredning kan vara ett sätt att inte bara stärka rovfiskbestånden, utan också för att förbättra miljöstatusen i vikarna.
Båten tar sig in genom vassen till en av studiens referensvikar. Foto: Ebba Rosendahl
Effekter av helårs- och lektidfredning undersöks
Genom en kanal kantad av vass glider vi försiktigt in i dagens första vik. Vid enstaka bryggor skymtar rörelse, men de flesta sommarstugor längs strandlinjen ligger tysta i försäsongens lugn. Ombord finns Henrik C. Andersson, länsfiskekonsulent vid Länsstyrelsen i Stockholm, och fiskeentreprenören Tobias Fränstam, som tillsammans leder dagens provfiske.
Fallstudien bygger vidare på ett tidigare initiativ från Länsstyrelsen i Stockholm, där effekten av fiskeförbud undersöktes i flera vikar runtom skärgården. Resultaten då visade tydligt att lektidsfredade områden har en positiv effekt.
– Vi kunde se högre fångster av gädda i vikarna där fisket var förbjudet, jämfört med kontrollområden. Det ledde till att ett 40-tal nya fredningsområden infördes bara i Stockholms skärgård, berättar Henrik som även arbetade med det tidigare projektet.
Den pågående fallstudien följer upp resultaten, men tar analysen ett steg längre. I förra studien undersöktes bara lektidsfredning, men nu inkluderas även helårsfredning. Totalt ingår 20 vikar runtom Stockholms skärgård: fem där fisket är förbjudet året runt, fem där fredningen bara gäller under lekperioden, och tio referensvikar utan några restriktioner alls.
– En annan viktig skillnad är att vi den här gången även har gjort undersökningar före fredningen införts, vilket ger bättre förutsättningar för att dra slutsatser om orsak och verkan, säger Joakim.
Tobias Fränstam och Henrik C. Andersson i väntan på nästa napp. Foto: Ebba Rosendahl
Kan fler rovfiskar ge friskare havsvikar?
Vi lägger till med båten. Tobias kastar vant ut spöet som sveper över vattenytan och vevar sedan in draget med rytmiska ryck för att väcka gäddornas nyfikenhet. Det dröjer inte länge innan det hugger till. Med vana händer dras gäddan ombord, vägs, mäts och märks med en liten plasttagg i ryggfenan – innan den försiktigt släpps tillbaka i vattnet.
– 56 centimeter, lekt hona, 1,05 kilo, tagg nummer 5201, ropar Tobias till Henrik som antecknar siffrorna i sitt protokoll.
Att just gäddan står i fokus är ingen tillfällighet. Den är inte bara direkt berörd av fiskeförbudet, utan spelar också en avgörande roll i de grunda vikarnas ekosystem.
– Gäddan är en nyckelart i de här vikarna. Som toppredator kan den, tillsammans med annan rovfisk som abborre, reglera bestånden av mindre fisk, till exempel spigg. När rovfisken minskar får spiggen fritt spelrum, vilket i sin tur kan leda till färre djurplankton som betar på växtplankton, och därmed mer algblomning och grumligare vatten. Om rovfiskbestånden återhämtar sig, kan hela kedjan börja vända, förklarar Henrik.
För att fånga upp effekterna av fredningen på hela vikens ekosystem kompletteras gäddfisket med flera andra metoder. Provfiske med översiktsnät används för att kartlägga hela fisksamhället, samtidigt som forskarna samlar in data om bland annat fiskyngel, djurplankton, bottenvegetation och vattenkvalitet.
– Vi studerar hela ekosystemet för att kunna upptäcka även indirekta effekter av fredningen och få en tydligare bild av hur åtgärderna påverkar vikens miljöstatus, säger Joakim.
Tobias Fränstam väger en av gäddorna som nappat på kroken. Foto: Ebba Rosendahl
Fiskeförbud – ett verktyg i förvaltningen?
Efter fyra timmars provfiske styr vi tillbaka mot fastlandet. Henrik konstaterar att det ser ut att vara ett bra år för gäddan, både i fredade vikar och i referensområdena. Provfisket hittills tyder på att fiskeförbudet har god effekt – men det krävs fler turer, mer provtagning, och mer tid innan bilden är komplett.
– Provfisket fortsätter, och tillsammans med alla kompletterande undersökningar kommer vi så småningom få en tydligare bild av vilka effekter fredningsområdena faktiskt har på ekosystemet i sin helhet, säger Joakim Hansen.
– Om det visar sig att fredning inte bara gynnar rovfiskar som gädda och abborre, utan också leder till klarare vatten och mindre trådalger, då har vi ytterligare ett värdefullt verktyg för att restaurera våra kustområden.
Men hur skulle beslut om fler fredningsområden tas emot? Den frågan bekymrar varken Henrik eller Tobias, som båda är hängivna sportfiskare sedan många år.
– Har man fiskat länge och sett hur bestånden har minskat blir det tydligt att vi måste förvalta fiskeresurserna bättre. I dag sprids information om bra fiskeplatser blixtsnabbt, och ny teknik har gjort fisket betydligt mer effektivt. Det ställer nya krav på hur vi reglerar fisket, säger Tobias.
Från bryggan ser vi Henrik och Tobias vinka innan de vänder ut mot nästa vik. Motorljudet tonar bort över fjärden och vi står kvar i stillheten som breder ut sig, spända av förväntan på de framtida resultaten.
Men även om svaren dröjer, vet vi att något har börjat röra sig där nere – för bland vassruggarna simmar hoppet redan.
Video: Ebba Rosendahl
Om Levande vikar
Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att förbättra miljön i grunda havsvikar och ta fram kunskap om hur det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt. Dels arbetar projektet med att testa och utvärdera åtgärder var och en för sig i ett antal fallstudier, dels genomförs fullskalig restaurering i några grunda havsvikar längs Svealandskusten.
Levande vikar pågår fram till och med 2027 och genomförs och finansieras av BalticWaters i nära samarbete med Stockholms universitets Östersjöcentrum, med stöd från länsstyrelserna i Stockholm och Uppsala samt Havs- och vattenmyndigheten.
