Det är inte alltid lätt att avgöra om det politiker säger verkligen stämmer eller inte. För att räta ut några frågetecken har BalticWaters brutit ner några av landsbygdsminister Peter Kullgrens uttalanden om fisket i Östersjön med fokus på det senaste kvotbeslutet. Beslutet, som innebar ett fortsatt riktat sill/strömmingsfiske under 2024, har mötts av omfattande kritik. Mycket av kritiken har Kullgren mött, men i flera fall är hans påståenden både otydliga och osakliga.

”EU-kommissionen föreslog förbud mot allt riktat sillfiske i Östersjön, inklusive det småskaliga. Sill skulle bara kunna fångas av stora båtar som bifångst i skarpsillsfisket. Inga undantag för småskaligt fiske var möjliga, enligt kommissionen.”
– Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i Aftonbladet.

Påståendet är inte riktigt. Det småskaliga sillfisket, vars fångst går till humankonsumtion, hade inte behövt stoppats. Likt undantag som görs för det storskaliga industrifisket, hade det småskaliga kustfisket kunnat ges undantag genom att tilldelats en mindre riktad kvot, medan industrifisket hade kunnat begränsats. En lösning hade kunnat förhandlats fram vid ministerrådsmötet, enligt den kontakt BalticWaters haft med EU-kommissionen. Däremot hade beslutet gått emot kommissionens förslag, och därmed deras tolkning av lagen, men det gjorde ministerrådet ändå i och med beslutet de tog.

”I praktiken innebar kommissionens förslag att enbart det industriella trålfisket, som fångar både skarpsill och sill för annat än humankonsumtion, hade kunnat fortsätta.”
– Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i Svenska Dagbladet.

Det industriella trålfisket hade, även vid Kommissionens ursprungliga förslag, varit de största vinnarna – om inga lösningar om undantag och restriktioner hade förhandlats fram. Och att de fångar sill och skarpsill för annat än humankonsumtion har Kullgren helt rätt i, ca 95% av all sill och skarpsill som fångas av svenska båtar blir till foder. Att fångsterna blir till foder beror på att sillen är känslig och måste hanteras varsamt, och snabbt, om den ska användas för humankonsumtion. Fisk som industritrålats håller enligt Jordbruksverket inte den kvalitet som efterfrågas för livsmedelsproduktion. De storskaliga trålfångsterna resulterar dessutom i tomma nät för det småskaliga kustfisket – som faktiskt fiskar för konsum och som Kullgren säger sig vilja värna

”Men en sak som interpellanten inte nämner, snarare tvärtom, är skarpsillens påverkan på sill och strömming. Skarpsillsbeståndet är inte utsatt på samma sätt som beståndet för sill och strömming. Det har undanträngningseffekter i fråga om mat för sillen och strömmingen. Att helt ta bort skarpsillsfisket skulle definitivt ha en kontraproduktiv effekt på sillen och strömmingen.

Hur fiskar man då stora mängder skarpsill? Jo, primärt genom trål eftersom de oftast går längre ut. De volymerna som man skulle behöva ta upp av skarpsill kan inte tas upp med andra redskap på ett riktigt sätt.”
– Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i interpellationsdebatt ((anf. 93, Interpellation 2023/24:164 av Tomas Kronståhl (S)).

Här använder Kullgren samma argument som fiskenäringen och brister i saklighet eftersom det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för att man skulle kunna reglera sill/strömming eller skarpsillen genom att fiska ner ett av bestånden. Tvärtom – tittar man på beståndskurvorna för sill och skarpsill verkar de följas åt. Dessutom går det inte att fiska skarpsill utan att även få upp sill som bifångst. Att påstå att vi behöver tråla stora mängder skarpsill är kunskaps- och vetenskapsfientligt.  

”Sverige styr inte själv över fiskekvoterna. Vi förhandlar med andra EU-länder och beslut tas med kvalificerad majoritet.”
– Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i Aftonbladet.

Ja, Sverige förhandlar med andra EU-länder där samtliga har ett ansvar. Men inom Sveriges territorialzon, vilket sträcker sig 12 nautiska mil från kustlinjen, har Sverige full rådighet. Och här ska politiker inte skylla på de bilaterala avtalen som Sverige har med Finland och Danmark. De avtalen efterlevs inte och kan sägas upp redan i dag.

”Sverige pressade kvoterna neråt, till en nivå lägre än på många år. Kvoterna ligger dessutom i den nedre delen av det vetenskapligt rekommenderade spannet.”
– Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i Aftonbladet.

Kanske var Sverige en av medlemsstaterna som förde en mer restriktiv linje under kvotförhandlingen i oktober förra året. Vi kan dock aldrig veta vad som försiggår under förhandlingarna eftersom de inte är öppna eller transparenta, något som Sverige bör verka för att förändra.  

Vidare får vi inte glömma att även om kvoterna hamnade ”i den nedre delen av det vetenskapliga rekommenderade spannet” så innehåller dessa rekommendationer stora osäkerheter.

Svagt ljus i mörkret förvillar

Sverige tar små steg i rätt riktning. Att det i år kommer införas trålfiskestopp under vissa perioder är ett sådant steg, men tyvärr infaller dessa stopp under tidsperioder när majoriteten av det storskaliga fisket ute till havs redan går mot sitt slut. Initiativet riskerar med andra ord att bli ett slag i luften.

Landsbygdsminister Peter Kullgren.
Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Men, att Kullgren anser att ministerrådets beslut gick i en positiv riktning är oroväckande då det varken värnar Östersjöns miljö, situationen för fiskbestånden eller det småskaliga konsumtionsfisket. Kärnan i de vetenskapliga underlagen har ignorerats och EU-kommissionens ursprungliga förslag förbisågs. Beslutet ligger inte heller i linje med de lagar och regler som omgärdar fiskeripolitiken. Andra vägar hade kunnat förhandlats fram under ministerrådets möte i oktober, men i stället tillåts ett fortsatt fiske på bestånd i kris.

Vi vill tro på att Kullgren vill värna Östersjöns fiskbestånd och det småskaliga fisket – vi är inte ensamma i det. Här blir såväl uttalanden som handlingar viktiga för att stärka förtroendet och tilliten till vår svenska fiskeminister.