Forskare har gjort en oväntad upptäckt – en ny variant av strömming i Östersjön. Den kallas rovströmming eftersom den, till skillnad från vanlig strömming, livnär sig på småfisk i stället för plankton. Enligt Leif Andersson, genetiker vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien, kan fyndet få stor betydelse för förvaltningen av strömmingen i Östersjön.
Längs vissa delar av Östersjökusten har en ovanligt storvuxen typ av strömming, känd som slåttersill, funnits sedan urminnes tider. Men varför dessa strömmingar växer snabbare än vanlig strömming har länge varit ett mysterium. Nu visar ny forskning från Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, delvis finansierad av BalticWaters, att slåttersillen är en genetiskt unik variant av strömming.
– Den nya varianten har fått namnet rovströmming eftersom den äter småfisk. Det gör att den växer snabbare och blir större jämfört med vanlig strömming, berättar Leif Andersson som länge forskat på strömmingens genetik.
Den nya upptäckten, tillsammans med tidigare genetisk forskning från Leifs forskargrupp, belyser den stora mångfalden hos sillen, och avslöjar samtidigt rovströmmingens tidigare okända roll som rovfisk i Östersjöns ekosystem.
Forskarna fann att en fisk var särskilt vanlig föda för rovströmmingen – storspiggen – en fiskart som ökat kraftigt de senaste årtiondena, vilket har haft stora effekter på kustekosystemet.
– Spiggpopulationen har ökat i Östersjön, troligen som en följd av att rovfiskar, som torsken, minskat. Spiggen äter rovfiskars ägg och larver, vilket skapar en ond cirkel där rovfiskbestånden fortsätter minska, förklarar Leif.
Rovströmmingen kan därmed spela en viktig roll i att hålla spiggen i schack, vilket Leif menar skulle bidra till ökad stabilitet i ekosystemet. Men det är inte tillräckligt att enbart förlita sig på denna nya rovfisk. Under sitt arbete har Leif talat med många fiskare från Upplandskusten, vars samstämmiga uppfattning är att även rovströmmingen har minskat i antal.
– Den mest rimliga tolkningen är att det storskaliga fisket efter strömming ligger bakom förändringen, menar han.
Storleksskillnaden mellan slåttersill, dvs rovströmming, och vanlig höst- och vårlekande strömming. Foto: Leif Andersson
Att rovströmmingen utgör en viktig komponent i Östersjöns ekosystem är tydligt. Men vilken betydelse har upptäckten för förvaltningen av strömmingen?
– Vi har en gängse uppfattning om att det är viktigt att bevara genetisk mångfald, men fiskeriförvaltningen har inte hängt med forskningen. I dagsläget omfattas all strömming av samma kvot, vilket är problematiskt, påpekar Leif.
Han menar därför att förvaltningen av fisket måste förändras så att den tar hänsyn till strömmingens genetiska mångfald.
– Förvaltningen av strömming och sill i Östersjön måste beakta den betydande genetiska mångfalden som finns hos denna art så att unika bestånd som rovströmmingen inte går förlorade.
För att bevara rovströmmingen lyfter Leif fram en särskilt viktig åtgärd – att stärka skyddet i kustnära områden, där rovströmmingen med stor sannolikhet jagar småfisk.
– En utflyttning av trålgränsen för det storskaliga strömmingsfisket skulle på så sätt kunna vara en åtgärd för att skydda denna unika strömmingspopulation, strömmingens mångfald, och i förlängningen bidra till ökad stabilitet i Östersjöns ekosystem, avslutar Leif.
Vill du veta mer om rovströmmingen?
Den vetenskapliga artikeln finns tillgänglig i Nature Communications, läs den här.
Leif Andersson gästade även Sveriges Radio för att berätta om upptäckten, lyssna på inslaget här.
Sillens hemligheter ska avkodas på BalticWaters laboratorium
Trots forskningsframsteg finns fortfarande många gåtor kring Östersjösillens gener. Men forskarna är fast beslutna att lösa dem. Under 2025 kommer en forskargrupp med ledning av Leif Andersson att påbörja ett nytt projekt som ska undersöka vilka gener ligger bakom sillens förmåga att anpassa sig till sin miljö.
Projektet kommer att genomföras på BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium och väntas ge ovärderlig kunskap om Östersjösillens kapacitet att hantera klimatförändringar och kan samtidigt bidra till en mer hållbar förvaltning av fisket.
