Ny vetenskaplig artikel: Avsnörda vikar kan binda in och lagra betydande mängder kol och näring
Sjögräsängar, mangroveskogar och andra kustnära ekosystem har länge pekats ut som viktiga naturliga kolsänkor. En global uppskattning visar att hälften av allt kol som finns bundet i havsbottnen finns i kustnära ekosystem som mangroveskogar och sjögräsängar, trots att de bara utgör ett par procent av havets yta.
Men hur ser det ut här? Har grunda, avsnörda havsvikar längs Östersjöns kust potential att vara naturliga kolsänkor? Enligt en ny studie i Nature Scientific Reports kan dessa miljöer binda in och lagra betydande mängder kol och näring.
Vad är en kolsänka?
Kol i naturen flödar mellan atmosfären (som koldioxid), marken, haven, växter och djur. En kolsänka tar upp och lagrar kol under lång tid. Kolsänkan minskar därmed mängden koldioxid i atmosfären och havet.
– Vi ser att dessa områden spelar en liknande roll som sjögräsängar i andra havsområden, säger Sofia Wikström, marinekolog vid Östersjöcentrum och ansvarig för studien, i en artikel.
– Enligt restaureringslagstiftningen ska man särskilt jobba med att restaurera habitat där man kan få en klimatmildrande effekt – där pekar man ofta på sjögräsängar som exempel från marina miljöer. Men den här studien visar att vi också behöver en bättre förståelse för andra kustnära livsmiljöers kapacitet som kol- och näringssänkor för att rikta restaureringsåtgärderna i Östersjön, menar Sofia Wikström.
Studien är resultat av samarbete mellan forskningsprojekten Levande vikar och CLIM-SCAPE och samarbetspartnern CoastClim.
Vill du läsa mer?
Här hittar du den vetenskapliga artikeln: Influence of landscape characteristics and submerged aquatic vegetation on sediment carbon and nitrogen storage in shallow brackish water habitats