Nästa års fiskekvoter beslutas när EU:s fiskeministrar träffas i Luxemburg 21 – 22 oktober. Just nu förbereder regeringen sin position genom att analysera underlag från expertmyndigheter och ta in synpunkter från riksdagen och andra intressenter. Samtidigt finns en bred folkopinion för att rädda sillen i Östersjön. Sällan har en landsbygdsminister haft så brett stöd, både politiskt och i opinionen, för att stå upp mot de EU-länder som vill öka fisket på utsatta bestånd.
Att kraftigt minska kvoterna är den bästa åtgärden för att på kort sikt vända den dystra utvecklingen för fisken i Östersjön. Sett till fiskbeståndens dåliga skick är det otillräckligt att sätta fiskekvoter i det lägre spannet av de vetenskapliga råden, som lämnas av Internationella havsforskningsrådet (ICES). Även EU-kommissionens förslag är otillräckligt eftersom det baseras på ICES råd.
För att bestånden ska kunna återhämta sig krävs att kvoterna sätts med stora säkerhetsmarginaler, som tar hänsyn till vetenskapliga osäkerheter i forskarnas underlag, vilket BalticWaters skrivit om flera gånger tidigare (se till exempel Östersjöbrief 56).
Vetenskaplig rådgivning är prognoser
Forskning är den bästa kunskapen vi har, men den innefattar också osäkerheter som inte beaktas i fiskeriförvaltningen. Den vetenskapliga rådgivningen är i själva verket prognoser. Precis som meteorologerna utfärdar väderprognoser, utfärdar biologerna i ICES prognoser för hur mycket fiske som ett visst bestånd klarar av. Ibland stämmer väderprognoserna, ibland inte. Det är också viktigt att beakta att ICES enbart svarar på den fråga som ställs av EU-kommissionen – Hur mycket kan vi fiska? ICES uppdrag innefattar inte att svara på eller kvantifiera hur osäker deras data är – vilket behöver inkluderas i råden, och som Sverige kan använda som argument för en ökad försiktighet i kvotbesluten.
Osäkerheter i vetenskapen ger avtryck i förvaltningen
Det är väl känt att de vetenskapliga råden omgärdas av stora osäkerheter, vilket poängteras av både ICES och enskilda forskare knutna till ICES.
I det senaste vetenskapliga rådet för sillen i centrala Östersjön skriver ICES exempelvis att rekryteringen (tillskottet av ungfiskar till beståndet som bedöms fiskbara kommande år) under 2023 och 2024 är osäker, och denna osäkerhet kommer att ge avtryck i fångsten under 2025. Osäkerheten kan också påverka mängden lekmogen sill under 2026. Det betyder att det är svårt att avgöra hur beståndet kommer att utvecklas de närmsta åren, och framför allt – att beståndets förmåga att föröka sig står på spel.
Därtill finns ytterligare osäkerheter att ta hänsyn till, exempelvis omfattande brister i ICES data. Det kan åtgärdas genom att skärpa den svenska kontrollen av fiskets fångster, vilket regeringen bör och kan agera på omgående.
Sill/strömming. Illustration: Sofie Handberg.
Riskmedvetna kvoter är ett måste
Problemet med dagens fiskeriförvaltning är att omgärdas av risk som inte beaktas. Vid kvotförhandlingarna måste EU:s fiskeministrar, inklusive den svenska landsbygdsministern Peter Kullgren, därför påtala dessa risker. Om övriga länder inte vill kännas vid riskerna, måste Kullgren visa politiskt mod och våga stå upp för den svenska opinionen och Östersjöns framtid. Det krävs vilja och envishet för att lyckas i förhandlingarna – inte passivitet. Här har Kullgren och regeringen Kristersson en viktig hemläxa att göra.
Samtidigt har landsbygdsministern på senare tid tagit positiva steg för att minska avståndet mellan Sverige och övriga Östersjöländer. På inbjudan av Sverige träffades fiskeministrarna i Gävle i september, där Kullgren ville visa på konsekvenserna av det storskaliga fisket. Förhoppningsvis kan mötet utgöra en grund för att tillsammans med andra Östersjöländer skapa en framåtsträvande diskussion om problemet.
Kraftiga svängningar i kvoterna gynnar ingen
De senaste årens fiske har präglats av mycket stora svängningar gällande vad som får fiskas. För det mesta har kvoterna minskat, men ibland har de ökat. I centrala Östersjön föreslår ICES en ökning av kvoten med närmare 140 procent. EU-kommissionen är något försiktigare och föreslår en ökning med 108 procent. Samtidigt föreslog EU-kommissionen förra året att inget riktat fiske skulle ske på beståndet under 2024. De kraftiga svängningarna i råden är orimliga och gynnar inte någon – inte fisken i Östersjön och inte heller yrkesfisket.
Grunden för ett välfungerande yrkesfiske är välförvaltade och välmående fiskbestånd, men där är vi inte idag. Fiskeriförvaltningen måste komma bort från dagens jojo-förvaltning och skyndsamt börja bygga upp bestånden i Östersjön så att fiskekvoterna blir förutsägbara och konstanta över tid. Det är ytterligare ett starkt argument som Kullgren kan påtala för sina ministerkollegor – Sverige vill kunna fiska på starka och välmående bestånd, inte på spillror som omöjliggör långsiktighet och företagande.
Diagrammet visar hur fiskekvoterna för sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken varierat sedan 2018. Siffror anges i ton. Kvoterna har varit på högre nivåer och sedan minskat betydligt, och nu föreslås de öka återigen – utan att bestånden fått tid att återhämta sig. Källa: Havs- och Vattenmyndigheten.
Förra årets lagövertramp får inte upprepas
Trots att de vetenskapliga underlagen förra året visade att sillen i centrala Östersjön skulle få svårt att återhämta sig, även om fisket stoppades, beslutade EU:s fiskeministrar att tillåta fortsatt riktat fiske. Beslutet bröt med den gemensamma fiskeripolitiken som kräver att alla beslut ska baseras på vetenskap för att främja hållbarhet. Det kan inte tolereras och får under inga omständigheter upprepas.
Under årets kvotförhandling måste Sverige stå upp för:
- Att osäkerhet och brister i vetenskapliga dataunderlag beaktas vid kvotsättning
- Att begära av EU-kommissionen att ICES uppdrag utökas så att risker i rådet beskrivs och kvantifieras
- Att begära en färdplan för hur bestånden i Östersjön ska återuppbyggas
- Att årets beslut följer lagen (den gemensamma fiskeripolitiken).
Se även BalticWaters tidigare uppmaning till landsbygdsministern inför kvotförhandlingarna.
Höjda kvoter i Bottniska viken, trots oroande tecken
Årets vetenskapliga prognos för fisket på strömming i Bottniska viken publicerades den 16 september. Orsaken till förseningen av rådet, som enligt ordinarie förfarande skulle publicerats 31 maj, var att referensvärden (miniminivåer som ska säkerställa att andelen könsmogen sill i beståndet är tillräckligt stor) för beståndet skulle revideras. Detta gjordes mot bakgrund av att fångsterna och fiskeridödligheten på senare tid har minskat, utan att mängden könsmogen sill har ökat.
Rådet visar att det saknas större och äldre fiskar i beståndet. Det är oroande, då dessa fiskar är viktiga för reproduktionen. Ett ökat fiske i det här läget riskerar därför att försämra beståndets reproduktionsförmåga. Trots det menar ICES att fisket på beståndet kan öka med nästan 20 000 ton, från förra årets kvot på 55 000 ton till årets föreslagna spann på 66 446 – 74 515 ton.
Sett till att beståndet till stor del saknar större och äldre fiskar samt att återväxten av ungfisk är osäker, så måste kvoten hållas på en låg nivå för att ge beståndet utrymme att återhämta sig, förslagsvis 30–50 procent under 66 336 ton. En ytterligare aspekt att beakta är yrkesfiskets felrapportering av sill och skarpsill, vilket ger avtryck i de vetenskapliga råden och förvaltningen.
| Bestånd och ICES råd per område (fiskezon) | Kvot 2024 | ICES råd 2025 |
| Sill/strömming i Bottniska viken (30–31) | 55 000 | 66 446 – 74 515 ton |
Briefen i korthet
EU:s fiskeministrar ska besluta om nästa års fiskekvoter i Östersjön den 21-22 oktober. Under förhandlingarna måste Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren våga stå upp mot övriga EU-länder som vill öka fisket på utsatta bestånd. Som stöd har han en stark svensk opinion och bred politiskt enighet. Han måste även lyfta riskerna med de föreslagna kvoterna, sett till att de vetenskapliga råden från Internationella havsforskningsrådet ICES (som kvoterna baseras på) innehåller osäkerheter som inte beaktas i förvaltningen. För att utsatta fiskbestånd ska få möjlighet att växa till sig krävs just nu lägre kvoter med större säkerhetsmarginaler. Kullgren måste även verka för att en plan för att återuppbygga bestånden tas fram och att kvotbesluten följer EU:s gemensamma fiskeripolitik. Förra året bröt ministrarna mot lagen – det får inte upprepas.
Läs också:
Politiskt PM: Höstens viktigaste fiskeripolitiska frågor
Östersjöbrief 68: Hög tid att landsbygdsministern lyssnar till opinionen – och statsministerns förslag
