Nyligen gick ministerrådet mot EU-kommissionens förslag om att stoppa det riktade fisket efter sill/strömming, bland annat med argumentet att det skulle slå ut det småskaliga fisket. Men i realiteten kan beslutet i stället leda till slutet för det småskaliga kustnära fisket efter sill/strömming. Sveriges nuvarande och tidigare regering har sagt sig vilja värna det småskaliga kustnära fisket, vars fångst primärt går till humankonsumtion – men så länge det storskaliga trålfisket tillåts är det en omöjlig ekvation.

Hur fungerar fördelningen av den nationella kvoten (pelagiska fisket)?

Efter ministerrådets beslut om nästa års fiskekvoter är det upp till varje medlemsstat att fördela den nationella kvoten till sin fiskeflotta. I Sverige fördelas de pelagiska kvoterna ut som kustkvoter, regionalkvoter och pelagiska fiskerättigheter.  

Först gör HaV avsättningar till regionalkvoterna. Regionalkvoter finns för sill i norra och centrala Östersjön och för skarpsill i hela Östersjön som utgörs av procentandelar av Sveriges totala kvot. Enbart de som bedriver pelagiskt fiske i Östersjön och som landar i Östersjöhamnar, samt har pelagiska fiskerättigheter, kan tilldelas regionalkvot.

Kustkvoter delas ut av HaV efter regionalkvoten och fördelas inte ut till respektive kustfiskare utan som en helhet till samtliga fartyg som får fiska på kustkvoten. Utgångspunkten är att de som fiskar på kustkvoten ska ha möjligheten att bedriva ett ”fritt fiske”, det vill säga att storleken på kustkvoten ska vara tillräckligt stor att de inte fiskar upp kvoten under året samt för att undvika fiskestopp.

Pelagiska fiskerättigheter (ITQ) omfattar de större pelagiska fiskefartygen med aktiva redskap, som trål, för fiske efter bland annat sill och skarpsill. Pelagiska fiskerättigheter är giltiga i tio år, är permanent överlåtbara och baseras på tidigare bedrivet fiske.

Omfördelning av kvoter: en svensk kustkvot kan tillfalla en industritrålare

Kustkvoterna må vara högt satta för att möjliggöra ett ”fritt fiske” för de småskaliga fiskarna, men samtidigt berättar många kustfiskare om att de inte ens kommer nära att fiska upp sin kvot under förvaltningsperioden. Kustfiskarna vittnar om att de inte hittar tillräckligt med sill/strömming och nämner de storskaliga industritrålarna som en anledning till fiskbristen. Sill/strömming hinner inte simma mot kusten innan de storskaliga trålarna fiskar upp dem ute till havs. 

Om kustfiskare inte tar upp sin kvot, eller om det finns kustkvot kvar i slutet av kalenderåret, kan kvoten omfördelas till ”en annan kategori av fiskelicensinnehavare under förvaltningsperioden”, enligt FIFS 2004:25 i 14 kap. 9 §. En kustkvot kan således ”vid behov” överföras till ett fartyg med individuella fiskerättigheter och regional kvot. Dessutom kan en kvot bytas mellan medlemsstater, enligt artikel 16.8 i den gemensamma fiskeripolitiken.


Under 2022 fiskade de tjugo största båtarna 95 procent av Sveriges totala fångst.

HaV kan varje år även återkalla en regional tilldelning om tillståndsinnehavaren inte har använt sin tilldelade fångstmängd. Den återkallade regionala tilldelningen fördelas i så fall ut till de övriga fartyg som har regional tilldelning.

Regeringen och Landsbygdsminister Kullgren säger sig vilja värna det småskaliga kustfisket och ett fiske vars fångst går till humankonsumtion, men att fastställa kustkvoten med god marginal för att möjliggöra ett ”fritt fiske” verkar inte gynna dem. Eftersom outnyttjade kustkvoter och regionalkvoter kan överlåtas till de storskaliga industritrålarna, vars fångst går till foderproduktion, är det fortsatt de som gynnas och inte det småskaliga kustfisket.

”Plåster på såren” är inte tillräckliga lösningar

Utöver kvoterna beslutade ministerrådet också om fiskestopp  i vissa förvaltningsområden under 2024. För sillfiske i centrala Östersjön blir det förbjudet att bedriva fiske efter pelagiska arter med aktiva redskap från 1 april till 30 april (delområde 25–26), under 16 april till 15 maj (delområde 27 och 28.2 samt under 1 maj till 31 maj (delområde 29 och 32).

För sillfiske i norra Östersjön (delområde 30–31) finns idag ingen officiell plan för fiskestopp – en diskussion om eventuellt fiskestopp under perioden 25 maj – 30 juni pågår mellan Sverige och Finland.

För skarpsillsfisket i Östersjön införs inget fiskestopp under 2024, vilket kan anses vara märkligt då just det fisket leder till omfattande bifångster av bland annat sill/strömming, men också laxsmolt och torsk förekommer.

BalticWaters är positivt inställd till fiskestopp, men de beslutade tidsperioderna går att ifrågasätta. Majoriteten av fisket sker vintertid, när sill/strömmingen ansamlas i utsjön inför vandringen mot kusten för lek. Majoriteten av skarpsillskvoten fiskas också upp under vintertid. I år hade 80 % av skarpsillskvoten fiskats upp redan i mars. Ovannämnda fiskestopp under senvåren blir således ineffektiva. Vi frågar oss vad ministerrådet använt för underlag när de beslutat om dessa tidsperioder.

Att säga sig vilja gynna det småskaliga, kustnära fisket, vars fångst går till humankonsumtion, samtidigt som industritrålarna får tillgång till en majoritet av all kvot, med fiskestopp i perioder när en absolut majoritet av all kvot redan fångats påminner mest om kejsarens nya kläder. Ännu en gång tas politiska beslut som inte leder någon vart. Vi känner till problemet – de storskaliga trålarna tillåts år efter år fiska enorma mängder fisk, med stora bifångster, i områden och på tidsperioder som maximerar fisket. Det ger inte fiskens möjlighet till återhämtning. Så länge de storskaliga industritrålarna tillåts fiska som de gör idag spelar tilldelningen av kustkvot ingen roll.

Vägar framåt

För att gynna de småskaliga kustfiskare som fiskar för humankonsumtion behöver det storskaliga industrifisket kraftigt begränsas, om inte stoppas. En större kvot för kustfiskarna gör ingen skillnad. Nedan listar vi vägar framåt.



För ytterligare information
Konrad Stralka
Verkställande direktör
070 750 23 31



Frida Tornberg
Verksamhetskoordinator
070 285 87 49