Sillen är en av de vanligaste fiskarna i världen men ändå något av ett mysterium. Hur har den lyckats anpassa sig från iskalla nordatlantiska vatten till Östersjöns unika och föränderliga miljö? Redan nu börjar fiskens hemligheter avslöjas inom forskningsprojektet CLUPEA – det första externa projektet vid BalticWaters fiskforskningslaboratorium. Vi har pratat med Leif Andersson, genetiker vid Uppsala universitet, om hur det går med projektet hittills och vad som är nästa steg.
Även om forskningsprojektet CLUPEA inte har flyttat in på fiskforskningslaboratoriet ännu har Leif och hans forskargrupp fullt upp. Genom att undersöka tusentals sillar från både Atlanten och Östersjön vill forskarna förstå hur fisken har lyckats anpassa sig till olika miljöer. De vill veta exakt vilka gener som styr viktiga egenskaper som salttålighet, temperaturanpassning, lekperiod och synförmåga.
När Leif får frågan om hur det går, skiner han upp.
– Det går utmärkt. Vi har gjort en superspännande upptäckt angående fyra gener som måste ha varit särskilt viktiga för sillens anpassning till Östersjön, berättar han.
Nästa steg är att kartlägga de genetiska skillnaderna mellan vår- och höstlekande Östersjösill för att förstå vad som styr tidpunkten för deras lek. Det är här BalticWaters fiskforskningslaboratorium kommer in i bilden.
– Förhoppningsvis kan vi ta in vårlekande sill från Atlanten till laboratoriet någon gång under mars. Detta blir ett pilotprojekt för att testa att vi kan klara av att göra in vitro-befruktningar på laboratoriet. Pilotprojektet är nödvändigt, så vi är redo när det blir skarpt läge i maj när Östersjösillen leker, säger Leif.
När sillen flyttar in i laboratoriet kan forskarna studera fiskens samtliga levnadsstadier i en kontrollerad miljö – ända ner på gennivå. Resultaten väntas ge ny kunskap om hur livet i havet anpassar sig till förändringar. Den insikten kan inte bara hjälpa oss att förstå sillens överlevnad i Östersjön, utan också bidra till ett mer hållbart fiske och bättre skydd av den marina miljön.
Visste du…
… att sillen är en av världens mest talrika fiskarter, och tack vare dess stora genetiska variation är den mycket användbar för forskning om evolution och miljöanpassning.
… att Leifs forskargrupp sedan tidigare upptäckt att Östersjösillen ser bättre i mörka vatten, jämfört med sill från Atlanten. Allt tack vare en gen som påverkar en specifik ljusreceptor i näthinnan på Östersjösillen.
… att in vitro-befruktning (igenkänt som IVF) är en metod för assisterad befruktning där ägg befruktas med spermier i ett laboratorium.
…att vissa av sillens gener fungerar på liknande sätt hos människor – och att forskningen därför också kan ge ny kunskap om vår egen hälsa.
Projektet CLUPEA – unravelling molecular mechanisms behind adaptation to environmental heterogeneity and change pågår i fem år med start 2025 och finansieras av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. BalticWaters fiskforskninglaboratorium kommer vara en central resurs för projektet.
