Varför finns det en trålgräns?
Trålgränsen instiftades i början av 1900-talet för att skydda de lekande fiskebestånden och det småskaliga kustfisket. Gränsen går 4 nautiska mil (7,4 km) längs med kusten och generellt är trålfiske innanför gränsen förbjudet. Men det finns 16 trålområden i Östersjön där fiske är tillåtet innanför gränsen. Varje trålområde har specifika villkor och ibland behövs inte tillstånd för att fiska i områdena. Fisket regleras då genom begränsningar avseende fartygens storlek, motorstyrka, använda redskap, tillåtna fiskarter och liknande. De olika regleringarna inom varje enskilt trålområde framgår i FIFS 2004:36.
Samtidigt som det larmas om brist på sill och strömming längs kusten har större pelagiska industritrålare fått dispens att fiska innanför trålgränsen. Vissa har till och med fått tillåtelse att använda en maskstorlek på 16 millimeter vid de kustnära områdena, vilket ofta leder till stora bifångster av sill vid fiske efter skarpsill. De här dispenserna bygger dessutom på snart 20 år gamla vetenskapliga underlag. Idag finns vetenskapliga belägg om riskerna med kustnära trålning.
Likt tidigt 1900-tal pratar vi än idag om vikten i att skydda lekande bestånd och småskaligt fiske. Skillnaden mellan då och nu är att vi snart inte har något att skydda efter år av överfiske. Bara under 2021 togs 73 procent av fångsterna upp med trål – innanför trålgränsen. Att flytta ut trålgränsen från 4 till 12 sjömil kan enligt SLU Aqua göra stor skillnad för sillens och strömmingens förmåga till reproduktion och tillväxt. Och på sikt – fisket efter humankonsumtion. Men det förutsätter att det inte finns några undantag eller dispenser för trålare att fiska innanför gränsen.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har börjat minskat antalet beviljade tillstånd för större fartyg i ett mindre område i centrala Östersjön. Under 2023 fick sex fartyg mellan 11,3–23,7 meter tillstånd att fiska i samma område. År 2019 fick sju fartyg mellan 63-15,61 meter tillstånd.
Källa: information som BalticWaters begärt ut från HaV.
Förnya uppdraget till HaV
Trålgränsen bör flyttas ut. Det har konstaterats av forskare, politiker, organisationer och tjänstemän.
Opinionstrycket ledde slutligen till ett regeringsuppdrag om att utöka utflyttningen av trålgränsen till att omfatta samtliga delar av svenskt territorialvatten i Östersjön. Det är ett steg i rätt riktning men uppdragets utformning och genomförande haltar. Uppdraget behövs förnyas, igen.
Sammantaget är det fullt rimligt att genomföra en utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten och se det som en förvaltningsåtgärd. Ett starkt argument för att omvandla ”försöket” till en förvaltningsåtgärd är att det inte finns tid för att göra vetenskapliga försök när beståndsutvecklingen ser ut som den gör.
Det är även viktigt att beakta vad SLU skriver i sitt underlag till HaV: ”den säkraste åtgärden för att öka biomassan av strömming är att minska fiskeridödligheten, det vill säga att minska fångstkvoterna som helhet.” Ett minskat fiske och en utflyttad trålgräns kan enligt SLU ge möjlighet för skydd i de områden där sill- och strömmingen ansamlas inför lek. Idag sker ett omfattande fiske i de här områdena, vilket resulterar i att sill- och strömmingen hinner fiskas upp innan de simmar in mot kusten för lek.
Vägar framåt
År 2021, när Ulf Kristersson (M) var i opposition, skrev han tillsammans med Jessica Rosencrantz (M) en debattartikel om sillen i Östersjön. I artikeln går det att läsa om hur Moderaterna föreslår att HaV ”omedelbart ska upphöra med dispenser för de större fartygen att verka inom trålgränsen” och att ”Sverige måste omgående inleda samråd med Finland och Danmark för att se över de befintliga fiskeavtalen […]”.
Det har nu gått ett år sedan Kristersson, tillsammans med resten av Tidöpartierna, tog över makten. Det är hög tid för landsbygdsminister Kullgren att genomföra de förslag som Kristersson och Rosencrantz la fram till förra regeringen.
Följande tre punkter behöver regeringen agera på omedelbart:
- Trålgränsen flyttas ut till 12 nautiska mil utmed hela ostkusten (ca 22 kilometer).
Regeringen förnyar regeringsuppdraget och instruerar Hav att permanent flytta ut trålgränsen. Det här kan ske när som helst och behöver inte vara kopplat till ett årligt regleringsbrev. - Upphör med dispenser
Varken HaV:s nuvarande uppdrag eller en utflyttad trålgräns kommer göra någon nytta om inte dispenser för industritrålarna tas bort, vilket kan göras ”omedelbart” enligt Kristersson och Rosencrantz.
Innanför trålgränsen ska endast ett småskaligt fiske med passiva redskap tillåtas. - Omförhandla bilaterala avtal
Finland och Danmark får i dag fiska i svenska vatten genom bilaterala fiskeavtal. Dessa avtal är skrivna för 48 respektive 91 år sedan, när fisket bedrevs med helt andra förutsättningar (tex mindre fartyg som inte var lika effektiva). Exempelvis avser avtalet från 1975 mellan Sverige och Finland ”traditionellt fiske” som bedrivs i ”väsentligen samma utsträckning som innan”. När detta skrevs låg uttaget av strömming i södra Bottenhavet på ca 6 tusen ton, medan dagens uttag ligger över 30 tusen ton. Avtalet med Danmark är ännu äldre, från 1932, och har sex månaders uppsägningstid. Om regeringen skulle vilja ändra avtalen finns möjligheten än i dag.
Sverige har rådighet att införa restriktioner längs hela ostkusten – som exempelvis en utflyttad trålgräns. Avtal kan omförhandlas, och om stater inte kan komma överens finns möjligheter att säga upp avtalen. Lekande sill och strömming måste skyddas om det skall finnas förutsättningar att bedriva fiske i framtiden.
För ytterligare information
Konrad Stralka
Verkställande direktör
070 750 23 31
Frida Tornberg
Verksamhetskoordinator
070 285 87 49
