Vad har projektet ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön gemensamt med ett norskt torskavelsprogram som ska främja odlad torsk för livsmedel? Inte mycket kan tyckas, men även olikheter gör att det finns mycket kunskap och erfarenheter att dela.
– Trots att vi har olika mål med verksamheterna, och forskar på torsk från olika populationer, så är det ändå en och samma art och det finns mycket att lära av varandra, säger Johanna Fröjd, projektledare för ReCod, som precis har spenderat en vecka på norska Nofimas forskningsstation på Tromsø.
Forskningsstationen är belägen vid havet, i horisonten tornar snöklädda bergstoppar upp sig och renar betar längs vägen. Men Johanna har bara ögon för en sak – torsk. Hon är här för att besöka Öyvind Johannes Hansen, projektledare för det nationella torskavelsprogrammet som pågått i 20 års tid. Målet med Johannas besök är att få ta del av den kunskap som Öyvinds team samlat på sig genom åren samt dela med sig av erfarenheter med uppfödning av torsklarver för utsättning.
– Det är en otroligt stor skillnad mellan torskarna som hålls här på Tromsø och torskarna vi håller inom ReCod. Tromsø-torskarna är tama och kommer gärna fram och hälsar, helt motsatt beteende jämfört vad jag är van vid, säger Johanna.
Och det är inte så konstigt, för Tromsø-torskarna är nu inne på sjunde generationen och har avlats fram för att vara lugna och växa sig stora fort.
Om Nofima
Nofima är ett livsmedelsforskningsinstitut som bedriver forskning och utveckling för akvakultur, fiske och livsmedel. Ett av deras forskningsprogram är torskavelsprogrammet som syftar till att bidra med ny kunskap för att utveckla torskodling för livsmedelsproduktion. Programmet finansieras av norska staten.
Under början av 2000-talet började Norge satsa på att föda upp torsk för matproduktion. Torskarna hölls i stora kassar ute till havs men de var stressade och växte dåligt vilket gjorde torskuppfödningsförsöken olönsam. Sedan dess har Nofima odlat fram lugna och snabbväxande torskar, där man helt enkelt avlat bort egenskaper som fanns hos de stressade torskarna.
– Tidigare, när fisken var mer stressad, hade industrin sjukdomsutbrott av vibrios*. Det var flera år sedan det hände sist. Fisk som mår bra har bättre motståndskraft mot olika sjukdomar, så det är mycket möjligt att avsaknaden av utbrotten är kopplat till att fisken är lugn och inte stressad, säger Öyvind.
Velmurugu Puvanendran tittar på en torsklarv som förbrukat sin gulesäck och börjat äta. Foto: Johanna Fröjd, BalticWaters
Torskarna som hålls inom ReCod kommer alla direkt från det vilda i Östersjön. De bor på forskningsstationen Ar på Gotland med ett enda syfte – att leka så att nya små larver kläcks fram för att sättas ut i innanhavet. Idag finns bara ett fåtal platser i Östersjön med de syre- och salthalter som krävs för att torsken ska lyckas med sin reproduktion i det vilda. ReCod ska undersöka om det går att hjälpa torsken förbi det sårbara ägg- och larvstadiet och därmed öka antalet småtorskar i Östersjön.
Men ett liv på en forskningsstation är en stor omställning – från att simma fritt i havet till ett liv i bassänger. Efter ca 3 år, när fisken fått äta upp sig och leka naturligt, så släpps tillbaka i havet för att säkerställa genetisk variation hos de torsklarver som kläcks fram.
– ReCod-torskarna är vilda och det gör att vi måste ta extra hänsyn till det när vi hanterar fiskarna, för även om vi gör allt vi kan för att fiskarna ska må bra så är det ofrånkomligt att de kan stressas när vi behöver hantera dom, säger Johanna.
Torskarna inom det nationella torskavlingsprogrammet kommer dock inte simma tillbaka i havet. Det är till och med något man oroar sig för.
– Tillskillnad från oss, som håller tummen att så många som möjligt av torsklarverna vi sätter ut i Östersjön ska växa upp till stora torskar, har man en helt annan hållning i Norge. Här finns en oro över att odlad fisk ska komma ut i naturen och påverka naturliga bestånd, berättar Johanna.
Men det är också det som gör kunskapsutbytet med Nofima och projektet ReCod extra intressant.
Östersjötorsk. Foto: Madeleine Kullenbo, BalticWaters
För även i Norge är ekosystemrestaurering högaktuellt, även om den ännu inte har fokus på stödutsättning av hotade fiskarter.
– Det finns en önskan att hålla sig uppdaterade om stödutsättning som en del i arbetet av ekosystemrestaurering, även om det norska programmet idag inte involverar det. Men det är roligt, att vi som är ett projekt som pågått i snart fem år, har andra erfarenheter att erbjuda ett forskningsprogram som pågått i 20 år. Då blir man stolt, säger Johanna.
– Recod är väldigt intressant då vi även har minskande torskbestånd i delar av Norge. Jag tror att vi måste titta närmare på om vi har samma utmaningar som Östersjötorsken medan det fortfarande finns fisk kvar. Sedan tror jag att kunskapen från vattenbruk sannolikt kommer användas än mer i framtiden för restaurering av ekosystem, säger Öyvind.
Besöket på Tromsø har gett Johanna värdefulla insikter, speciellt i hur flexibelt ett forskningslaboratorium kan byggas, vilket är viktigt input till etableringen av BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium.
– Det finns en stor skillnad mellan laboratoriet på Tromsø och BalticWaters fiskforskningslaboratorium och det är att det norska laboratoriet har genomströmmande vatten medan vi kommer ha recirkulerande vatten. Våra utmaningar kommer att se annorlunda ut, samtidigt som många delar överlappar varandra, säger Johanna.
BalticWaters fiskforskningslaboratorium
För att skapa förutsättningar för ny forskning om Östersjöfisken, stödutsättning av hotade fiskarter, utveckling av akvakultur och kunskapsbyggande, etablerar stiftelsen BalticWaters ett nytt fiskforskningslaboratorium – det första av sitt slag i Östersjöregionen. Fiskforskningslaboratoriet byggs i Studsvik Tech Park utanför Nyköping och väntas stå klart under 2025. Laboratoriet kommer husera BalticWaters projekt ReCod, samtidigt som det kommer vara öppet för forskare och företag från hela världen som vill arbeta med Östersjöns kallvattenlevande fiskar såsom torsk, sill och skarpsill.
Vatten – genomströmmande eller cirkulerande – vilket är att föredra?
Den frågan går inte att svara på eftersom det beror på fiskarten som hålls på stationen och vilka förutsättningar som verksamheten kräver. På forskningsstationen Ar, där projektet ReCod genomförs idag, är det recirkulerande vatten vilket det även kommer vara på BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium. Vatten i bassänger och kläckerier cirkulerar i så kallade Recirkulerande Akvatiska System (RAS) vilket möjliggör att man kan styra exempelvis salthalt. Detta är viktigt, bland annat för att skapa rätt förutsättningar för lek och kläckning i bassängerna. Läs mer om vattenförutsättningar på ReCods hemsida.
Men kanske mest spännande av allt med besöket var att få ta del av 20 års erfarenhet av torsklarver.
– Jag har verkligen fått möjligheten att sätta mig in i livet som torsklarv. En stor utmaning för dem är viskositet, alltså hur svårt det är som så liten att röra sig i vattnet. För dem är det som att borra sig fram i lera när de ska ta sig någonstans, säger Johanna.
Något så oskyldigt som ytspänning kan vara ett hot om man är millimeterstor torsklarv. De kan helt enkelt fastna i ytspänningen och inte ta sig loss, därför är det viktigt att ha en funktion som bryter ytspänning i kläckeriet.
– Det är häftigt att man kan vara så liten att man kan fastna i ytspänningen, men sedan bli en så stor och tuff jägare, säger Johanna.
Johanna med en torsk på Nofimas forskningsstation på Tromsø
Projektet ReCod och Nofimas nationella torskavelsprogram kanske inte verkar ha så mycket gemensamt vid en första anblick. Men det finns mycket att lära av varandra. För även om verksamhetsmål och torskbestånd skiljer sig åt så är det en och samma spännande, mystiska fiskart som båda arbetar med. Och om torsken kommer det alltid finnas mer att upptäcka.
– Jag tror att den här typen av samarbete, förvaltningskunskap och vattenbrukskunskap, är framtiden, avslutar Öyvind.
Och vi kan inte annat än att hålla med.
*Vibrios är en bakteriell sjukdom. Bakterien V. anguillarum, som orsakar vibrios, finns naturligt i bräckt vatten och i marin miljö.
Om ReCod
Projektet genomför på forskningsstationen Ar på Gotland – mitt i Östersjön. Målet med ReCod är att genomföra försök med utsättningar av 4 – 6 dagar gamla torsklarver på några platser utmed ostkusten där vi undersöker om larverna överlever och klarar att etablera sig. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, något som ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet. ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters och Uppsala universitet. Därutöver finns ett antal partners som på olika sätt bidrar till projektet: Leader Gute, Region Gotland, Sveriges Lantbruksuniversitet och Ulla och Curt Nicolins stiftelse. Totalt satsas drygt 50 miljoner kronor på projektet.
Vill du veta mer? Kika in på projektet hemsida.
