I våras genomförde projektet Levande vikar ett unikt åtgärdstest i Långbroviken. Forskarna placerade en plåt vid vikens mynning under några månader för att undersöka om vattenströmmar och vattenståndsförändringar under våren är en huvudorsak till den dåliga vattenkvaliteten. Medan forskarnas dataanalyser inväntas har BalticWaters träffat några av de boende runt viken. De delar samma uppfattning – grumligheten i vattnet har minskat påtagligt sedan åtgärden genomfördes.
Det är en ovanligt varm septemberdag när vi når fram till Långbroviken på Värmdö. Mycket i omgivningen börjar sakta gå in i viloläge i takt med att hösten närmar sig. Många av sommargästerna har lämnat sina bryggor och stugor, men ute på fjärden fortsätter stora färjor och andra båtar att passera viken, på sin väg in och ut från Stockholm.
Tidigare i år inledde projektet Levande vikar ett åtgärdstest här för att undersöka orsaken till den dåliga vattenkvaliteten i viken. Viken har under lång tid präglats av grumligt vatten, övergödningssymtom och gles vegetation och platsen som historiskt var en viktig barnkammare för kustnära fisk har ersatts av en miljö där fisken har svårt att föröka sig.
Medan forskarnas utvärdering ännu väntar, har vi fått nys om att flera av de boende noterat spännande förändringar i viken. Därför har vi tagit oss till Värmdö för att träffa Olof, Birgitta och Lasse, några av de som lever vid viken, för att höra mer.
Hur påverkar grumligt vatten växtlighet och kustnära fiskbestånd i grunda havsvikar?
När vattnet blir grumligt minskar ljusgenomsläppet, vilket gynnar snabbväxande arter samtidigt som känsliga växter som kransalger och ålgräs hämmas. Dessa växter utgör viktiga habitat för kustnära fiskar som abborre och gädda, vars yngel är beroende av dem för skydd och föda. När dessa livsmiljöer störs eller försvinner, drabbas fiskbestånden, vilket i sin tur kan påverka hela kustekosystemet negativt.
Källa: Länsstyrelsen
Långbrovikens inlopp. Foto: Ebba Rosendahl
Åtgärdsförsök väcker hopp om förbättring
Birgitta är uppvuxen vid Långbroviken och har följt hur vattenmiljön i viken förändrats under närmare 70 års tid. Under många år reflekterade hon inte särskilt mycket över orsaken till den dåliga vattenkvaliteten, kanske eftersom det var så det alltid varit.
– Växtligheten i viken har förändrats över tid, men vattnet har alltid varit mer eller mindre grumligt så länge jag kan minnas, säger Birgitta.
Men under de senaste 15 år har hon börjat funderat mer på varför det ser ut som det gör – en fråga som forskarna inom projektet Levande vikar nu söker svar på.
Långbroviken var historiskt mer öppen gentemot den intilliggande fjärden. Viken blev mer innesluten när en vägbro byggdes över mynningen på 1950-talet, vilket minskade vattenflödet och förändrade vattenströmmarna. Forskarna tror att en anledning till uppgrumlingen kan vara starka vattenströmmar från bland annat färjetrafik som orsakar erosion längs strandlinjen vid brofästet och inne i viken. För att undersöka sambandet satte forskarna upp en plåt under bron som skulle snörpa av mynningen och därigenom minska vattenrörelserna och inflödet till viken.
I februari satte forskarna i projektet upp plåten vid vägbron över Långbrovikens mynning. Foto: Linda Kumblad.
Plåten placerades tätt intill brofundamentet och säkrades med fristående betongfundament som förankrades på botten på motsatt sida av bron. Illustration: Madeleine Kullenbo, BalticWaters.
Vill du veta mer om hur det gick till när plåten sattes på plats i Långbroviken? Läs och se mer här!
Intresset för åtgärdsarbetet hos de boende runt viken var naturligtvis stort. Olof, som bott vid i viken i närmare 26 år, berättar att testet förde med sig en känsla av försiktig förväntan.
– Jag hoppades såklart på att åtgärden skulle leda till en förbättring men var samtidigt beredd på att det kanske inte skulle ge några omedelbara resultat, berättar han.
– Det kändes nästan som att köpa en lott, förklarar han. Man hoppas på en vinst, men vågar inte riktigt tro att det ska ske.
Birgitta stämmer in.
– Jag kände mig optimistisk att projektet skulle kunna hjälpa vår vik. Men man vet ju aldrig med sådana här tester, det är svårt att veta i förväg om det kommer ge resultat, säger hon.
Vattnet klarnar – från en dag till en annan
Plåten monterades fast under bron till vikens mynning i februari och där skulle den sitta till strax innan midsommar. Under de första månaderna märke varken Olof, Birgitta eller Lasse någon märkbar skillnad, utan vattnet förblev lika grumligt som tidigare. Tiden gick och det var först veckan innan plåten skulle plockas ned som något hände – och det plötsligt.
– Vattnet var grumligt hela våren, men sen nästan från en dag till en annan, blev vattnet mycket klarare, berättar Olof som fascineras över hur snabbt förändringen kom.
– Tidigare var det praktiskt taget ingen sikt alls. Nu kan jag till och med se mina fötter när jag vilar vertikalt i vattnet! säger han med ett förundrat skratt.
Det var inte bara deras egna fötter som de boende nu kunde se i det klarare vattnet, andra saker började också framträda under ytan. Lasse, som bor tillsammans med Birgitta, berättar:
– Nu ser vi fisk i viken varje dag! Tidigare kunde man knappt se något genom det grumliga vattnet, men nu kan man stå vid bryggan och faktiskt se fiskarna simma runt bland växterna, säger Lasse.
Olof berättar även att växtligheten i viken förändrats i samband med åtgärdstestet.
– Nu täcks botten av lågväxande undervattensväxter i stället för slingerväxter som når upp till ytan, nu kan jag simma fritt!
När vi träffar Olof, Birgitta och Lasse i början av september, ett par månader efter att forskarna tagit bort plåten, berättar de att effekten fortfarande håller i sig.
– Vi var beredda på att effekten skulle avta när plåten togs bort, särskilt eftersom grumligheten brukar öka under sommaren när temperaturen ökar, men vattnet är fortfarande klart, säger Lasse.
Olof och Lasse berättar om förändringarna de observerat i Långbroviken efter åtgärdstestet. Video: Ebba Rosendahl
Observationer kan stärka vetenskaplig utvärdering
Forskarna i projektet har samlat in data innan, under och efter testperioden för att kunna utvärdera åtgärdens effekt på vattenkvaliteten. Forskarna har bland annat följt hur halterna av fosfor och kväve i vattnet förändrats, två näringsämnen som bidrar till övergödningssymptom. Även halten av klorofyll har följts, vilket fungerar som ett mått på mängden växtplankton.
När datainsamlingen är klar senare i höst väntar forskarnas analysarbete. Linda Kumblad, projektledare för Levande vikar, hoppas att de vetenskapliga resultaten kan bidra med viktig kunskap om vägen framåt för att förbättra miljön i Långbroviken – och liknande vikar längs Östersjöns kust.
Men även de boendes observationer spelar en viktig del i utvärderingen av åtgärden.
– Det är jätteviktig information för oss. De boende har vattnet utanför tröskeln och kan notera små förändringar i vattnet från dag till dag, säger Linda.
– Vi gör våra vetenskapliga utvärderingar, och om observationerna från de som bor vid viken stämmer överens med våra data, ger det resultaten mer tyngd, förklarar hon.
I väntan på resultaten utforskar forskarna möjligheter att fortsätta åtgärdsarbetet, men mycket är fortfarande osäkert och det är för tidigt att säga vad framtiden bär med sig.
– Om det visar sig att plåten har haft en positiv effekt vore det intressant att göra ett nytt åtgärdstest. Det skulle hjälpa oss att bättre förstå hur vi kan hitta en mer permanent lösning som också kan användas i andra vikar med liknande problematik, berättar Emil Rydin, forskare i projektet.
Även Olof, Birgitta och Lasse ser positivt på möjligheten till fortsatt åtgärdsarbete i Långbroviken, även om de ser vissa praktiska utmaningar.
– Jag tror att det finns ett brett stöd bland de boende här. Alla jag har pratat med verkar uppskatta att något görs för att förbättra miljön i viken, berättar Olof.
Lasse instämmer men betonar att det inte får bli för krångligt att ta sig ut med båten.
– Om åtgärden visar sig förbättra vattenkvaliteten och gynna fisken i viken är jag helt öppen för det, säger Lasse.
Mer om Levande vikar
Långbroviken har valts ut av projektet Levande vikar som en av fyra vikar som forskarna ska restaurera för att försöka återfå en bra vattenkvalitet och undervattensmiljö. Projektets mål är att presentera vilka åtgärder som är lämpliga för att förbättra miljökvaliteten i grunda vikar, hur effektiva olika åtgärder är och vad som krävs för att genomföra dem. Projektet ska ta fram handfasta råd till kommuner och länsstyrelser samt enskilda husägare och samfälligheter som vill restaurera ”sin” vik. Levande vikar finansieras och drivs av stiftelsen BalticWaters i samarbete med Stockholms universitets Östersjöcentrum, med stöd från Länsstyrelsen i Stockholm, Länsstyrelsen i Uppsala och Havs- och vattenmyndigheten.
