(Av BalticSea2020) Svenska politiker måste engagera sig i processen långt tidigare än dagarna före ministerrådet i oktober. De måste klargöra för tjänstemännen vad som är prioriterat. Vår fiskeminister måste tala med sina kollegor runt Östersjön för att hitta politiska lösningar.
Under 2018 har BalticSea2020 satsat omfattande resurser på att medvetandegöra allmänheten, politiker, medier och tjänstemän om östersjötorskens utsatta situation och att det behövs kraftfulla åtgärder för att rädda den för framtida generationer.
Under året har vi sett hur ett flertal politiska partier ändrat eller förtydligat sin ställning i torskfrågan och nu aktivt vill verka för att rädda torsken. Vi har närmare 70.000 namn som stöder oss och vi har 15.000 prenumeranter av fiskebrief.
Trots alla goda viljor och insatser från ett stort antal aktörer fortsätter den negativa utvecklingen för torsken. 2019 är kanske torskens sista chans, för att rädda östersjötorsken och leva upp till målet om hållbart fiske och god ekologisk status 2020 krävs drastiska åtgärder och politiskt engagemang.
Fångsterna av östersjötorsk är nu en tiondel av vad de var för 10-15 år sedan. De torskar som fiskas är små och klena och kan inte säljas som matfisk. Landningsvärdet är några tiotals miljoner och sysselsätter en handfull yrkesfiskare i Sverige. Torsken är på väg att förlora sin viktiga roll i Östersjöns ekosystem, samtidigt har den också förlorat sin roll som matfisk och därmed sin ekonomiska betydelse.
Ändå fortsätter Kommissionen och EU:s fiskeministrar som om ingenting hänt. För 2019 beviljades kvoter som var högre än alla rådgivare och intressenter föreslagit. Kvoter som ändå inte utnyttjas eftersom beståndet är överskattat och landningspriserna låga. Den svenska regeringen tyckte att beröm för snabba förhandlingar var viktigare än att rädda östersjötorsken.
I februari börjar den omständliga process som leder fram till beslut om 2020 års fiskekvoter. Fiskeministrarna har visat att de kan ta extraordinära beslut för att rädda andra arter och bestånd. Nu är det dags att göra samma sak för östersjötorsken.
EU:s fiske ska vara hållbart och i god ekologisk status år 2020. Det är reglerat i den Gemensamma fiskepolitiken (GFP) och i Havsmiljödirektivet. För att uppnå detta finns förvaltningsplaner för olika fiskbestånd. Dessa kommer behandlas politiskt under 2019. Risken är stor att de urvattnas och att viktiga resultat sopas under mattan.
Hösten 2018 avvisade EU parlamentet ett försök att skjuta fram målet om god ekologisk status till 2023 och att sociala och ekonomisk hänsyn skulle stå över ekologiska åtgärder som fiskestopp. Det blir nya förhandlingar i både EU parlamentet och medlemsländerna under året.
EU:s kommissionär Karmenu Vella vill visa på resultat i slutet av sin mandatperiod, men bidrar istället till att sprida vilseledande information när han hävdar att 7 av 8 bestånd i Östersjön fiskas hållbart. Han räknar nämligen bara de bestånd där det finns vetenskapliga data. För bland annat östersjötorsken saknas data och därför ingår inte den i kommissionärens beskrivning.
2019 kommer kräva politisk närvaro och handlingskraft om torsken ska räddas.
Viktiga händelser första halvåret 2019
Första kvartalet: EU Parlamentet, Kommissionen och ministerrådet förhandlar om förvaltningsplan för ”Western waters”.
Slutet av maj: Internationella Havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga rekommendation för östersjöfisket.
Slutet av juli: Kommissionens utvärdering av förvaltningsplanen för Östersjön lämnas till EU Parlamentet.
Tidigare fiskebriefer:
Fiskebrief 1: Hur stor är fiskenäringen?
Fiskebrief 2: Utkast fortsätter trots förbud
Fiskebrief 3: Östersjötorsken – en unik och isolerad art
Fiskebrief 4: Torskens roll i ekosystemet
Fiskebrief 5: Historiskt låga fångster av torsk i Östersjön
Fiskebrief 6: Torskkvoter i Östersjön
Fiskebrief 7: Vem har rätt till fisken?
Fiskebrief 8: Driver landsbygdsministern fiskefrågorna?
Fiskebrief 9: Ansvaret vilar på fiskeministrarna
Fiskebrief 10: EU:s fiskepolitiska skådespel skadar torsken
