Med höstens kyla förändras livet i vassen. Det blir påtagligt tyst. Det är som natt och dag jämfört med vår och sommar. Då hörs mängder med fågelkvitter, plaskande och rörelse inne i vassen. Skillnaden kanske inte är något man tänker nämnvärt på, men för Åsa Nilsson Austin, doktor i marin ekologi, är det påtagligt. Det är inte så konstigt med tanke på att Åsa har spenderat hundratals timmar i och vid vassen de senaste månaderna.
Tidigt i våras påbörjade Åsa en tvåårig postdoktortjänst vid Stockholms universitet. Dessa år kommer hon ägna åt en fallstudie om vass, som är en av flera fallstudier inom projektet Levande vikar. Men hon är inte ensam i sitt arbete. I labbet bredvid oss sitter Remko Pape, praktikant från Avans Univeristy of Applied Sciences i Nederländerna, och förbereder sedimentprover. Några våningar ovanför oss arbetar Linda Kumblad, systemekolog och projektledare för Levande vikar, och Sofia Wikström, marinekolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Tillsammans har de under våren och sommaren samlat in mängder med prover och data för att försöka få svar på en fråga som verkar så simpel, men är extremt komplex – vilka effekter har vassklippning på ekosystemet i grunda vikar?
Variation i vassen
Vassen i sig är kanske inte något som vanligen beskrivs som komplex. Det är Sveriges största gräs och vanligt förekommande där kust möter hav. Komplexiteten ligger i något annat. Beroende på omgivningen kan miljön i vassen se väldigt olika ut. I exempelvis en innesluten, vågskyddad vik kan det ansamlas mycket sediment i vassen. I mer öppna vikar kan sedimentlagret vara tunt. I vissa vikar växer vassen tätt, i andra mer glest, vilket påverkar sedimenteringen och vattentemperaturen i vassen. Både miljön på land och i vattnet påverkar miljön i vassen.
– Vassen är verkligen kustens kompost. Här samlas organiskt material och bryts ned, men det varierar väldigt mycket mellan olika miljöer. Jag har varit i vassmiljöer med så mycket löst sediment att jag sjunkit ned hela vägen till låret, säger Åsa.
Undersökningar av en komplex miljö
Hur vassklippning påverkar kustekosystemet är inte särskilt beforskat, något som Åsa och hennes kollegor hoppas kunna ändra på.
– Många människor klipper vass i sin vik, i olika utsträckning och på olika vis. Med nya kunskaper från fallstudien hoppas vi kunna ge rekommendationer om under vilka förutsättningar vassklippning kan ha en negativ effekt på miljön, säger Åsa.
För att samla ny kunskap om den komplexa miljön har projektgruppen arbetat i flertalet vikar i Trosa skärgård under sommarhalvåret. Där har de klippt vass och genomfört provtagning i hälften av vikarna, medan resterande vikar har varit kontrollvikar. I kontrollvikarna genomförs ingen vassklippning, men provtagning tas för att jämföra data med de vikar där vassen klippts.
Vid Östanfjärden, även kallad Högklykeviken, önskade boende att klippa vass. Viken, som är en av projektvikarna inom Levande vikar, blev ytterligare ett bra tillfälle att studera effekten av vassklippning. Åsa och hennes kollegor fick då möjlighet att styra hur mycket vass som skulle klippas och var i viken. Linda Kumblad och Sofia Wikström tog prover innan vassklippningen, direkt efter och ännu ett prov några månader efter klippningen för att senare kunna identifiera förändringar i och med klippningen.
För att undersöka vassklippningens påverkan på ekosystemet tittar Åsa och hennes kollegor dels på vassens karaktär såsom skott per kvadratmeter och hur höga och tjocka skotten är. Dels samlar de in dött material från botten där vassen växer, för att se hur mycket som bryts ned och om mängden material förändras när vassen har klippts. De tar även sedimentprover, även kallat sedimentproppar, för att undersöka de olika lagren i sedimentet. Proverna tas både före och efter klippning och torkas sedan för att förberedas för analys.
Isotoper berättar en historia
På labbet börjar sedimentproverna från sommarens provtagningar ta över de vita bordsytorna. Remko, som läser en kandidatexamen i miljövetenskap för hållbar energi och teknik, har hittills mortlat och silat närmare 250 sedimentprover i små plastburkar som sedan staplats noggrant i glasbehållare.
– Inom mitt program genomför vi praktik internationellt under 20 veckor. Just vass är inte mitt största intresseområde, säger Remko och skrattar. Däremot är jag väldigt intresserad av hur den omgivande miljön påverkar vassen och vice versa. Dessutom älskar jag att vara i fält, vilket jag verkligen fått vara under den här praktiken, säger Remko.
Varje sedimentprov, som utgör ett lager i sedimentsproppen från en specifik vik före eller efter vassklippning, mortlar Remko tre gånger till ett fint mjöl. Med hjälp av en tesil sorterar han bort större partiklar som kan påverka proverna. Härnäst ska karbonatet i proverna tas bort och proverna ska förpackas i små tennkapslar. Sen bär det av mot analys av kol- och kväveisotoper på ett laboratorium i Kalifornien.
– Isotoper kan ge information om hur näringsämnen transporteras genom ekosystemet. Analyser av våra sedimentprover kommer bland annat kunna ge svar på hur mycket kol och kväve som lagras i vassen. Stabila isotoper kan även indikera om kolet och kvävet kommer från land eller hav, vilket är intressant för att undersöka var åtgärder för att minska övergödningen i en vik bör göras – på land eller i vattnet. Analyser av sedimentprover tagna efter klippning kommer också ge information om förändringar av mängden kol och kväve i sedimentet, säger Åsa.
Nu väntar höst och vinter och Åsa kommer spendera stora delen av tiden med att analysera resultat från provtagningarna. Innan dess kommer det finns många frågor, men få svar.
– Förutom alla provtagningar av sediment och material i vassen har jag även mätt temperaturen i och runt vassen kontinuerligt hela sommaren, både innan och efter vassklippning, för att undersöka om klippningen påverkar vattentemperaturen. Skiljer det några grader kanske inte det låter märkvärdigt, men det kan påverka många biologiska processer, säger Åsa.
Jag går ut ur labbet och låter Åsa återgå till att analysera temperaturdata. När jag stänger dörren avtar ljudet från Remkos mortlande. Det blir påtagligt tyst. Kanske lika tyst som i vassen.
Mer om projektet Levande vikar
Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att förbättra miljön i grunda havsvikar och ta fram kunskap om hur det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt. Dels kommer projektet arbeta med att testa och utvärdera åtgärder var och en för sig i ett antal fallstudier, dels ska fullskalig restaurering i några grunda havsvikar längs Svealandskusten genomföras. Levande vikar pågår fram till och med 2027 och genomförs och finansieras av BalticWaters i nära samarbete, och med finansiellt stöd från, Stockholms universitet och länsstyrelsen i Stockholm. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillskjutit medel till Stockholms universitet för genomförandet av provtagning och uppföljning i projektvikarna. Totalt satsas drygt 45 miljoner kronor på projektet.
