– Cirkulär gödsel även en beredskapsfråga för Sverige
22 miljoner ton djurgödsel produceras varje år i Sverige. Allt används på våra åkrar, men inte tillräckligt resurseffektivt och tillgång till djurgödsel är ojämnt fördelat i vårt avlånga land. Inom ramen för projektet Cirkulär NP försöker forskare optimera djurgödsel så det blir både effektivt och lätt att transportera. Men det behövs ekonomiska incitament för att främja en cirkulär användning av gödsel på större skala, konstaterar branschen.
– Om vi vill ha mer välmående natur och mindre algblomning i havet, då måste vi också betala lite mer för maten, säger Markus Hoffman på Lantbrukarnas riksförbund som också lyfter att det är en beredskapsfråga för Sverige att ha tillgång till egen gödsel.
1909 framställdes för första gången artificiell ammoniak. Det skulle bli startskottet för en revolution för jordbruket. Av ammoniaken, som är en förening av kväve och väte, kunde man nämligen börja framställa mineralgödsel. Fram till dess hade man varit tvungen att förlita sig på djurgödsel. Men i takt med att den syntetiskt framställda gödseln, kallat mineralgödsel eller konstgödsel, blev tillgängligt så förändrades vår matproduktion i grunden.
– Mineralgödsel var mindre arbetskrävande och lättare att hantera än djurgödsel. Man såg en ganska snabb förändring av jordbruket mellan 50- och 80-talet, berättar Markus Hoffman på Lantbrukarnas riksförbund.
Förändringen innebar möjlighet till större skördar och högre avkastning. Den globala matproduktionen fyrdubblades till följd av mineralgödsel och försörjer idag hälften av världens jordbruksgrödor med näring.
Markus Hoffman. Foto: Lantbrukarnas Riksförbund
Med mineralgödslets intåg i det svenska jordbruket var det plötsligt möjligt att bedriva växtodling utan att hålla djur. Det ledde till en omfattande regional specialisering där gårdar huvudsakligen antingen producerar grödor eller bedriver djurproduktion. Utvecklingen har skapat en obalans i näringstillgången i olika delar av landet.
Källa: Jordbruksverket
– De gårdar som har egna djur är till stor del självförsörjande på näring, men många kompletterar även med mineralgödsel, förklarar Markus Hoffman.
Risken för överdosering av näringsämnen är stor på de stora djurgårdar, trots att det finns lagstiftning som reglerar användning och spridning av gödsel. Då kan näringsämnen rinna vidare och övergöda vattnen. Globalt uppges effektiviteten av gödselanvändning vara så liten som 42 procent.
Helena Aronsson. Foto: Heidi Hendersson
– Näringen utnyttjas inte effektivt, säger Helena Aronsson på SLU som i samarbetsprojektet Cirkulär NP med BalticWaters och Research Institutes of Sweden (RISE) tittar på hur man kan utveckla ett bättre kretslopp för djurgödseln som också omfattar transport mellan gödselrika områden och gödselfattiga.
Det finns alltså ett behov av att effektivisera användningen av gödsel – för näring i sig är det ingen brist på. Djurhållningen i Sverige producerar cirka 22 miljoner ton gödsel årligen och skulle kunna ersätta en del av det mineralgödsel som används inom växtodling. Men djurgödsel består till majoriteten av vatten, vilket gör volymerna stora och dyra att transportera.
Vi har dessa enorma mängder av djurexkrement och ett av de stora problemen med både användning och transport är att det är väldigt vattnigt, förklarar Helenas kollega och forskaren Athanasios Pantelopoulos som experimenterar med olika sätt att optimera gödningsvärdet.
Från 200 gram till 80 gram
Första steget i projektprocessen var att separera ut vätskan ur djurgödseln till en lättare, torr fraktion som är fosforrik och innehåller mycket organiskt material. Men också den torra fraktionen innehåller fortfarande mycket vatten, så mycket som 60–70 procent.
– Den är både tung att transportera och skrymmande att lagra i väntan på vårgödslingen. Torrhalten behöver därför ökas ytterligare för att skapa en produkt som är kostnadseffektiv att transportera. En hög vätskehalt kan också göra att produkten börjar kompostera vilket kan leda till att näring går förlorad, säger Athanasios.
Han visar in oss på ett av labben i SLU:s byggnad. Här finns genomskinliga plastlådor med experiment som görs inom ramen för projektet. Han lyfter på locket på två lådor, en som ser ut att vara fylld med ett svart kolliknande material och en med små jordpellets. Den senare kallas biokol och tillverkas genom upphettning i syrefri miljö upp till 800 grader.
– Vi fyller en metallbehållare med 200 gram gödsel och tar ut 80 gram biokol efter upphettning under ett antal timmar, förklarar Athanasios.
– Vi ska nu göra ett sex månaders experiment med kolet i jordförhållanden som liknar det ute på fältet, berättar Athanasios.
Innan han stänger lådorna stannar han upp.
– Känner du någon lukt? frågar han.
Jag sniffar i luften. Ingenting.
– Du skulle känna doften av djurgödslet innan det behandlas, säger Helena.
Athanasios Pantelopoulos. Foto: Heidi Hendersson
Den starka doften från obehandlad djurgödsel Helena syftar på är ammoniak, vilket bildar hälsoskadliga partiklar och bidrar till försurning och övergödning av Östersjön och andra vattendrag. 90 procent av ammoniakutsläppen till luften i Sverige 2022 kom från jordbruket, varav 78 procent kom från lagring och spridning av djurgödsel.
– Genom att ha en sluten process för behandlingen av gödslet vill vi också minska utsläppen av både ammoniak och växthusgaser, som till exempel metan, förklarar Helena.
Biokol från rötrester som separerats med centrifug: Foto: Heidi Hendersson
Hydrokol från rötrester. Foto: Heidi Hendersson
En länk på vägen till cirkulär gödselanvändning
Projektet Cirkulär NP inleddes 2021 och pågår fram till 2026. Förhoppningen är hitta lösningar, att sprida kunskap och ge exempel på olika sätt som djurgödsel kan användas smartare.
– Vår uppgift är inte att ta fram en färdig produkt för marknaden. Vi är en länk på vägen för att visa möjliga metoder för att åstadkomma hållbara och effektiva gödselmedel som är attraktiva för odlare, säger Helena.
Verkar det som att industrin är intresserad?
– Jo, men när ska det ske? Alla kan se behovet och fördelarna, men någon måste ta risken för att något ska hända, menar hon.
Markus Hoffman på SLU konstaterar att det framför allt är en kostnadsfråga för lantbrukarna.
– Den mineralgödsel vi använder idag är inte cirkulär. Lantbrukare skulle hellre köpa och gödsla med cirkulär gödsel, vilket också skulle förbättra hållbarhetsprofilen. Men det handlar sist och slutligen om pris. Om den cirkulära gödseln är dyrare behöver lantbrukarna kompenseras, säger han.
– Som situationen är nu kan lantbrukarna inte betala mer för en cirkulär produkt. Men kanske skulle matproducenter kunna premiera varor som tillverkats med cirkulär gödsel? frågar Helena.
Den frågan tar vi vidare till Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood – skulle detta vara ett vinnande koncept?
Åsa Domeij. Foto: Elin Andersson
– Det låter jätteintressant, konstaterar hon.
Var extrakostnaden för kunden kommer in beror på om man väljer att baka in premien i försäljning av råvaran, exempelvis mjöl, eller en mer förädlad produkt, exempelvis bröd.
– Om man säljer ett bröd så märks extrakostnaden väldigt lite, eftersom kunden betalar framför allt för brödet, säger Åsa.
En utmaning är dock att få konsumenterna att förstå mervärdet i att betala för varor där cirkulär gödsel ingått i processen. Konsumenter har vid det här laget bra koll på ekologiskt och Fairtrade, men olika typer av hållbar gödsel är nytt för de flesta. Trots det har det redan börjat introduceras på marknaden.
En utmaning är dock att få konsumenterna att förstå mervärdet i att betala för varor där cirkulär gödsel ingått i processen. Konsumenter har vid det här laget bra koll på ekologiskt och Fairtrade, men olika typer av hållbar gödsel är nytt för de flesta. Trots det har det redan börjat introduceras på marknaden.
– Livsmedelsföretaget Lantmännen har ett odlingskoncept som heter ”Natur och klimat” där lantbrukare som odlar vete med fossilfri mineralgödsel får mer betalt. Men det gäller ju att betala lite extra för det där mjölpaketet när man handlar och det är inte alla som vill det. Ett mjölpaket från Natur och Klimat kostar 3 kronor mer, säger Markus Hoffman.
Cirkulär gödselanvändning är också en beredskapsfråga
Vad extrakostnaden för en utökad och mer effektiv användning av cirkulär gödsel skulle bli i praktiken återstår ännu att se, men lantbrukarna är i alla fall med på tåget. SLU har gjort en studie där de frågade lantbrukare hur mycket djurgödsel de använder idag och hur mycket de skulle vilja använda i framtiden och mer än hälften angav att de vill öka sin användning.
– Det handlar inte bara om att man vill ha näringen, djurgödsel bidrar också till att förbättra jordhälsan, förklarar Helena Aronsson.
Många lantbrukare är också öppna till gödsel från slam och människourin. Studier visar att om man kombinerade alla dessa former av gödsel skulle Sverige kunna möta 75 och 81 procent av lantbrukets totala kväve- och fosforbehov.
Både Helena Aronsson och Markus Hoffman lyfter också att det är viktigt för den svenska beredskapen med ett cirkulärt kretslopp. Som läget är idag importerar Sverige all sin mineralgödsel från utlandet vilket gör Sverige mer sårbart i händelse av kriser. Men forskningsprojekt som Cirkulär NP visar att det finns stora möjligheter att öka självförsörjningen genom att effektivisera det cirkulära gödsel vi har på hemmaplan. Det som saknas är de ekonomiska incitamenten för vidareutveckling och storskalig framställning av exempelvis biokolen som tas fram inom projektet
– Det saknas jättemycket pengar och så har det varit under ganska många år, säger Markus Hoffman som varit med och tagit fram en rapport kring kostnaderna för det svenska jordbrukets gröna omställning.
I rapporten beräknas omställningen kosta 80–85 miljarder kronor i investeringar på gårdarna och ytterligare 10–11 miljarder kronor i årliga kostnader. En del av det skulle kunna täckas med politiska stöd och subventioner, men på lång sikt behöver livsmedelspriserna höjas och investeringstakten öka. Inom ramen för Cirkulär NP har man haft lite kontakter med företag som är intresserade av speciellt biokolet, men det är än så länge småskaliga aktörer.
”Att separera en del av den årliga stallgödselvolymen på cirka 22 miljoner ton är en strategisk investering som både ökar hållbarheten i odlingen och djurhållningen, samtidigt som det ökar beredskapen. Ju mer fosfor som omfördelas mellan gårdar desto mindre behöver tillföras lantbruket från svenska eller utländska källor.”
– Skriver Markus Hoffman i LRF:s rapport Livsmedelsberedskap, klimat och natur – Kostnader för jordbrukets gröna omställning.
– Det är svårt för de här små företagen att konkurrera med stora producenter av handelsgödsel. Men vi hoppas att vi kan visa på lösningar och exempel på optimering av djurgödsel, sen är det bara att vänta och se, säger Helena.
Om Cirkulär NP
Projektet Cirkulär NP – Bättre kretslopp för djurgödsel genomförs av BalticWaters i nära samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Research Institutes of Sweden (RISE).
Projektet syftar till att utveckla tekniker för att binda kväve och utvinna fosfor ur djurgödsel och tillverka nya gödselprodukter som går lättare att transportera längre sträckor, från områden med överskott av fosfor till områden med underskott.
Mer information om Cirkulär NP finns på projektsidan.
