Det har gått ett år sedan projektet ReCod tillsammans med Länsstyrelsen Gävleborg släppte ut 56 000 små torsklarver i Gävlebukten – ett försök att bidra till en återetablering av det bestånd som tidigare var en självklar del av ekosystemet. Nu är vi tillbaka, nyfikna på hur larverna klarat sitt första kritiska år. Följ med oss ut på vattnet en tidig morgon när vi söker svaren under ytan.
Solen är fortfarande på väg upp över horisonten när vi tidigt en morgon samlas vid stranden strax utanför Gävle. Yrkesfiskaren Thomas Karlsson är redan i full färd med att göra i ordning båten som stilla gungar i båthuset. På parkeringen packar Ellen Schagerström, projektledare för ReCod, och Niklas Niemi, fiskehandläggare vid Länsstyrelsen i Gävleborg, ur bilen och med vana händer lyfts hinkar, lådor och annan utrustning över till båten.
Flytoverallerna dras på och så är vi redo att ge oss av. Framför oss ligger vattnet tyst och stilla, Thomas nickar gillande – perfekta förhållande för dagens uppgift. Med hans hjälp ska båten ta oss ut till sex olika platser vid Eggegrund, där projektgruppen kvällen innan lagt ut fiskenät.
Ett försök att hjälpa torsken tillbaka till Gävlebukten
Provfisket görs för att följa upp hur de gick för de torsklarver som sattes ut förra året, ett initiativ som möjliggjordes av stöd från Ålandsbanken.
Gävlebukten har historiskt haft gott om torsk, men i dag saknas förutsättningarna för att torsken ska kunna reproduceras här. ReCod har tidigare satt ut torsklarver längre söderut i Östersjön, där salthalten är högre, så försöket i Gävlebukten var en ny värdefull erfarenhet för projektet.
– Inför den här utsättningen födde vi upp torsklarverna i en lägre salthalt än vad vi normalt gör inom ReCod-projektet, för att anpassa dem till Gävlebuktens miljöförhållanden och därmed öka deras chanser att överleva. Men larvstadiet är fortfarande mycket känsligt, så vi får se hur väl de har klarat sig, säger Ellen.
Små torskar i en stor havsbassäng
Vi puttrar ut över den stilla fjärden och letar oss fram till de röda bojar som markerar utsättningsplatserna. Väl framme går arbetet snabbt och metodiskt. Näten dras ombord ett efter ett – fyllda med fisk, men utan en skymt av torsk. Ändå låter Niklas hoppfull.
– Vi hoppas förstås att vi får upp någon av våra torskar. Men det är en stor havsbassäng, så även om larverna har överlevt är det lite som att leta efter en nål i en höstack, säger han.
Med näten fulla återvänder vi mot land. Nu ska näten gås igenom noga och systematiskt. Ett riktigt pillgöra, visar det sig – allt för att inte skada fisken eller näten i onödan. Med varsamma händer lirkas varje fisk loss, artbestäms, vägs och mäts. All data noteras noggrant av Länsstyrelsen och rapporteras in enligt konstens alla regler.
Ingen torsk i näten, men forskningen fortsätter
Strömming, sik, tånglake och skorv är några av de arter som fastande i nätet. Men till slut står det klart – det blev ingen torsk den här gången. Vad innebär det?
– Det är såklart tråkigt att vi inte fick upp någon torsk. Men om det betyder att larver överlevt eller inte vet vi inte. Vi kan bara konstatera att vi inte fick napp just nu, säger Ellen.
Trots utebliven fångst har projektet gjort viktiga framsteg. Erfarenheten av att föda upp larver i en lägre salthalt än tidigare är en lärdom i sig och visar att utsättningar kan anpassas till andra miljöförhållanden, vilket möjliggör fler försök framöver.
Och projektet ReCod blickar redan framåt. Efter flera års arbete med att kläcka fram och sätta ut torsklarver förbereds nu nästa steg: att mata upp larverna till småtorsk på ett par centimeter innan de sätts ut.
– Vi tror att chansen till överlevnad ökar när fisken hunnit växa till sig. Vid 2–3 centimeter är den betydligt mer tålig och dessutom stor nog att inte bli uppäten av spiggen i samma utsträckning, säger Ellen.
De första utsättningarna av småtorsk planeras i Tvären, en fjärd intill BalticWaters nya laboratorium där projektet har sin bas. Men både Ellen och Niklas ser även Gävlebukten som en plats med framtida potential.
– Länsstyrelsen ser gärna att fler utsättningar görs här framöver. Att vi dessutom fick upp gott om skorv är ett väldigt positivt tecken – den är en av torskens viktigaste födokällor och visar att miljön fortfarande har kapacitet att hysa torsk, säger Niklas Niemi.
– Vi är många som längtar efter att se torsken återvända till Gävlebukten. I dag finns det en hög täthet av den invasiva arten svartmunnad smörbult, och ett starkare torskbestånd skulle bland annat bidra till att hålla nere dess antal. Det här arbetet är ett viktigt steg på vägen och ger både oss och allmänheten hopp om framtiden, avslutar han.
Uppföljningen av utsättningen i Gävle genomfördes genom provfiske vid två separata tillfällen. Vill du veta mer? Sveriges Radios reporter deltog i provfisket efter ReCods torskar – lyssna på inslaget i Naturmorgon här.
Om ReCod
ReCod – utsättning av småtorsk i Östersjön är ett av BalticWaters största och längsta projekt. Arbetet startade 2020 på forskningsstationen Ar på Gotland, där vi genomfört försök med att sätta ut 4 – 6 dagar gamla torsklarver på några platser utmed ostkusten för att undersöka om larverna överlever och klarar att etablera sig.
Totalt har nästan 1000 torskar bott på stationen, och tillsammans har de producerat närmare 2,5 miljoner torsklarver som satts ut i Östersjön. Om försöken blir framgångsrika finns möjlighet för återetablering av torsken i Östersjön på fler platser, vilket ökar chanserna att bevara och skydda det unika östra beståndet.
Från och med 2025 drivs ReCod på BalticWaters nya fiskforskningslaboratorium i Studsvik, utanför Nyköping. Här kommer torsklarverna till en början att matas upp tills de är 2–3 cm stora, och sedan till större fisk för utsättning och forskning. Målet är att hitta den ålder och storlek på fisk som har bäst förutsättningar att klara sig i det vilda.
ReCod genomförs och finansieras av BalticWaters, med stöd av Uppsala universitet och andra partners.
