Efter en kall och lång vinter är sommaren äntligen här, vilket märks tydligt i de grunda havsvikarna som myllrar av liv. Varken värme eller kyla stoppar dock forskarna inom projektet Levande vikar. Hittills har 2024 varit fyllt av betydelsefulla händelser och framsteg. Åtgärder har inletts i två av projektvikarna och arbetet med provtagning och analys av insamlade data kommer att fortsätta under sommaren och hösten i alla vikarna.
Den långa vintern har inte stoppat varken forskarna eller provtagningen i vikarna. Foto 1: Linda Kumblad Foto 2: Emil Rydin, Stockholms universitet
Okonventionella åtgärder
Efter tidigare undersökningar har forskarna under 2024 påbörjat genomförandet av två något okonventionella åtgärder i två av projektvikarna.
En artificiell mynning för att minska erosion
I åtgärdsviken Långbroviken på Värmdö har forskarna startat ett unikt åtgärdstest. Långbroviken kännetecknas av grumligt vatten, övergödningssymptom, förhållandevis gles undervattensvegetation och begränsade möjligheter för fisk att fortplanta sig. Viken har tidigare varit mer öppen och haft ett större vattenutbyte än idag. På 1950-talet byggdes en ny vägbro över viken som gjorde den mer innesluten och förändrade vikens vattenrörelser, där allt vattenutbyte med havet nu sker genom den smala broöppningen.
I slutet av februari sattes den tillfälliga plåten upp vid Långbroviken. Den här artificiella mynningen kommer sitta på plats till och med midsommar. Foto: Linda Kumblad, BalticWaters/Stockholms universitet.
Nu undersöker forskarna om den dåliga vattenkvaliteten kan bero på erosion till följd av de förändrade vattenströmmarna som vägbanken med bron inneburit. I slutet av februari installerades en artificiell mynningströskel som minskar vatteninflödet till viken betydligt. Förhoppningen är att ågärdstestet ska ge en större förståelse för hur vattenströmmarna påverkar erosionen, och i sin tur vattenkvaliteten.
Forskarna genomför kontinuerligt mätningar för att följa hur vattenkvalitén påverkas av den artificiella mynningen. Strax innan midsommar tas den bort och under hösten kommer insamlade data att analyseras för att utvärdera om åtgärden förbättrat vikens vattenkvalité. Om den artificiella mynningen visar sig vara en framgångsrik åtgärd, kommer projektet att utforska möjligheterna att byta ut de tillfälliga plåtarna mot en permanent men öppningsbar lösning som tillåter båttrafik. Det här skulle innebära att vattenkvaliteten i viken kan förbättras på lång sikt, samtidigt som området kan fortsätta att användas för rekreation och fiske. Förhoppningen är att metoden kan användas i andra vikar som har liknande problem, som till exempel Sandviken.
Går det att binda fosfor i sedimenten även i grunda vikar?
Många grunda havsvikar utmed Östersjökusten är påverkade av övergödning. De klassiska orsakerna till övergödning är läckage av näringsämnen från bland annat jordbruk och enskilda avlopp som bidragit till ett överskott av fosfor och kväve i vattnet och i bottensedimenten. Oavsett orsak driver hög näringsbelastning på tillväxten av vissa alger som orsakar den grumliga algsoppa som påverkar många vikar.
I en av projektets åtgärdsvikar, Högklykeviken, verkar den kraftiga övergödningen bero på kraftig muddring av mynningen som blottlagt naturliga och näringsrika leror. Muddringen har också ändrat vattenföringen i viken vilket ökat erosionen.
En etablerad åtgärd för att minska fosforhalterna i sjöar, och även på senare tid i djupare havsvikar, är aluminiumbehandling, även kallad fosforfällning. Genom att blanda ner en aluminiumlösning i sedimenten kan en stor del av fosforn bindas, vilket leder till förbättrad vattenkvalité och havsmiljö. Under 2023 gjorde forskarna pilottester med aluminiumbehandling i några av projektvikarna för att undersöka om metoden kan användas även i grundare miljöer.
Resultaten från pilotstudierna visade att Högklykeviken hade goda förutsättningar för aluminiumbehandling. I maj inleddes därför ett fullskaligt åtgärdstest i viken. Två behandlingar redan har genomförts och ett tredje och sista tillfälle planeras senare i höst. Under tiden kommer forskarna att utföra kontinuerliga mätningar för att följa hur grumligheten i vattnet förändras.
Båten, som kallas ”läggare”, tillförde den första dosen av aluminiumlösningen i Högklykeviken i maj i år. Foto: Linda Kumblad, BalticWaters/Stockholms universitet.
Vill du veta mer om aluminiumbehandlingen i Högklykeviken? Läs vidare om åtgärdsförsöket i DN:s artikel och på Stockhoms Universitets hemsida.
Restaurering av ekosystem inte bara viktigt för miljön
Vikten av att ta in den sociala dimensionen i restaureringsprojekt är något som forskare lyft som en framgångsfaktor eftersom det hjälper till att skapa en relation mellan människa och natur. Därför inledde projektet Levande vikar, parallellt med naturvetenskapliga undersökningar och åtgärdsarbete, en enkät- och intervjustudie för att undersöka hur de boende vid projektvikarna upplever och nyttjar sin vik. I maj publicerade Havs- och vattenmyndigheten rapporten Ekosystemtjänstanalyser som stöd för en regional ekosystembaserad havsförvaltning. En del av rapporten lyfter projektet Levande vikars arbete med att inkludera de sociala dimensioner i åtgärdsarbetet – något som ofta glöms bort, men kan ha en stor effekt på resultatet.
Resultaten visar att viken har en stor personlig betydelse för flera av de intervjuade. 97 procent av deltagarna i intervjustudien uppger att de uppskattar att ha viken i sin närhet och 71 procent uppgav att viken bidrar väldigt mycket till deras livskvalitet. Ett tydligt resultat är att en stor andel av deltagarna upplever sig sakna kunskap om vad som är lämpliga åtgärder för att lösa miljöproblem – och det är just den kunskapen som projektet Levande vikar kommer att ta fram.
Forskarna inom Levande vikar arbetar just nu med en vetenskaplig artikel om studien. På sikt, när projektet avslutas 2027, planerar forskarna även att återupprepa enkät- och intervjustudien för att se hur resultatet av åtgärderna upplevs och hur det påverkar hur de boende nyttjar sin vik.
Åtgärder testas enskilt
Parallellt med åtgärdsarbetet i projektvikarna genomförs fallstudier för att undersöka ett antal åtgärder var för sig. Under 2024 har arbetet fortsatt med fallstudierna som undersöker småbåtars påverkan på grunda vikar, effekter av vassklippning, bottenvegetationens utveckling och ökad fosforbindning i sedimentet. Resultaten kommer att presenteras i både vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar. Analys och skrivande av artiklar är påbörjade och kommer att fortsätta under 2024 och 2025.
Kan restaurering av grunda havsvikar hjälpa klimatet?
Forskare från projektet CoastClim förbereder instrumenten inför mätningarna. Foto: Linda Kumblad, BalticWaters/Stockholms universitet
För att öka förståelsen för kustens klimatpåverkan har Levande vikar under våren genomfört spännande provtagningar tillsammans med forskargruppen CoastClim vid Stockholms universitet. Genom att bland annat mäta koldioxid och metan i några av projektvikarna ska forskarna undersöka om de är kolkällor eller kolsänkor. I april genomfördes den första omgången av provtagningar i fyra av vikarna och till hösten planeras en ny uppföljande provtagning i samtliga åtta projektvikar.
Om välmående grunda havsvikar visar sig kunna fungera som kolsänkor, kan restaurering av dem inte bara gynna den marina miljön och människorna som nyttjar den, utan även bidra till positiva klimateffekter.
Projektgruppen Levande vikar tackar för en fantastisk start på 2024
och ser fram emot ett fortsatt händelserikt år.
Om Levande vikar
Syftet med projektet Levande vikar är att försöka visa att det är möjligt att förbättra miljön i grunda havsvikar och ta fram kunskap om hur det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt. Dels kommer projektet arbeta med att testa och utvärdera åtgärder var och en för sig i ett antal fallstudier, dels ska fullskalig restaurering i några grunda havsvikar längs Svealandskusten genomföras. Levande vikar pågår fram till och med 2027 och genomförs och finansieras av BalticWaters i nära samarbete, och med finansiellt stöd från, Stockholms universitet, Länsstyrelsen i Stockholm. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillskjutit medel till Stockholms universitet för genomförandet av provtagning och uppföljning i projektvikarna. Sist men inte minst har fosforbindning i Högklykevikens sediment delfinansierats genom statsstöd till lokala vattenvårdsprojekt förmedlade av Länsstyrelsen i Uppsala.
