Vad gick fel under kvotprocessen 2023?
Varje år beslutas nästa års fiskekvoter inom ramen för en så kallad ”kvotprocess”. Den innefattar publicering av vetenskapliga råd, inhämtande av synpunkter från intressenter, utformningen av förslag från EU-kommissionen och slutligen ett beslut om fiskekvoter fattat av EU:s fiske- och jordbruksministrar. Förra året gick allt bra ända tills ministerrådet samlades. De gick nämligen inte på kommissionens förslag om ett stoppat riktat sill/strömmingsfiske, utan ignorerade kärnan i vetenskapliga underlag samtidigt som försök gjordes att kringgå demokratiska processer.
Sedan dess verkar EU-kommissionen ha vänt kappan efter vinden, först såg de till vetenskapen och föreslog ett stoppat sill/strömmingsfiske i Östersjön för att senare föreslå en lagändring som i stället försvagar fiskeriförvaltningen. Kommissionens förslag om lagändring kom märkligt nog efter ministerrådets beslut om fortsatt fiske där kvoterna sattes mycket högre än vad kommissionen först hade rekommenderat. Dessutom tryckte ministerrådet på för ett ”snabbspår” av lagändringen, vilket hade inneburit att ärendet inte hade behövt behandlats av EU:s fiskeutskott. Lyckligtvis röstades förslaget om snabbspår ner av EU parlamentet och kommer i stället behandlas enligt sedvanlig procedur. I årets Vägen framåt kan du fördjupa dig i några av övertrampen.
Det slutgiltiga kvotbeslutet kommer påverka hela Östersjön – alla fiskbestånd, ekosystem, småskaliga kustfiskare och i längden dig och mig. Men det finns fortfarande en chans att vända den negativa trenden – fiskeåret 2024 kan bli avgörande efter ett dystert 2023.
Det svenska fisket 2023 – vad fiskades?
Sammantaget fångade de 412 svenska fartygen runt 75 195 ton fisk, en knapp minskning med 12 305 ton från föregående år. Av samtliga 412 fartyg fiskade 20 fartyg upp 94 % av all fisk. Sill/strömming och skarpsill utgjorde huvuddelen av fångsterna eller 73 120 ton, vilket motsvarar 97 % av den totala fångsten från det svenska trålfisket.1
Av den totala fångsten (75 195 ton) som svenska fartyg tagit upp har 89 % sålts till foderfabriker, medan 11 % har gått till humankonsumtion.2 Det är framför allt sill/strömming och skarpsill som används till foder, men även spigg. Sedan 2009, då överlåtbara fiskerättigheter infördes, har andelen fisk som går till humankonsumtion minskat drastiskt till förmån för de storskaliga industritrålarna som fiskar för foder.
Fyra fiskeripolitiska åtgärder att bevaka under 2024
Efter den dystra utvecklingen för fiskbestånden, miljön och politiken är 2024 års kvotprocess avgörande. Det är på tiden att det går till på ett lagligt, transparent och demokratiskt sätt.
Nedan presenterar vi åtgärder som måste genomföras för att vända den negativa trenden för Östersjöns miljö och fiskbestånd.
Åtgärd: Trålgränsen flyttas ut utmed hela ostkusten
Havs- och vattenmyndighetens uppdrag om att flytta ut trålgränsen som ett vetenskapligt försök är ett steg i rätt riktning men uppdragets utformning och genomförande haltar. Uppdraget behövs förnyas, igen. Sammantaget är det fullt rimligt att genomföra en permanent utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten och se det som en förvaltningsåtgärd. Ett starkt argument för att omvandla ”försöket” till en förvaltningsåtgärd är att det inte finns tid för att göra vetenskapliga försök när beståndsutvecklingen ser ut som den gör.
Det är även viktigt att beakta vad SLU skriver i sitt underlag till HaV: ”den säkraste åtgärden för att öka biomassan av strömming är att minska fiskeridödligheten, det vill säga att minska fångstkvoterna som helhet.” Ett minskat fiske och en utflyttad trålgräns kan enligt SLU ge möjlighet för skydd i de områden där sill/strömmingen ansamlas inför lek. Idag sker ett omfattande fiske i de här områdena, vilket resulterar i att sill/strömmingen hinner fiskas upp innan de simmar in mot kusten för lek.
Åtgärd: Krafttag mot fusk i fisket
Bristerna i fiskerikontrollen har uppmärksammats om och om igen under årtionden, men trots att både myndigheter och politiker känner till bristerna har inget gjorts för att förändra situationen. I BalticWaters granskande rapport fel och fusk i fisket ges en fördjupande bild av problemet som visar hur myndigheter dömer efter olika måttstockar och att de böter som delas ut knappast avskräcker från ytterligare övertramp.
I slutet av 2023 kom det fram att DG-MARE granskat Europas fiskerikontroll och systematiskt gått igenom fusket i fisket och de allvarliga bristerna i kontrollen. Granskningen, som planeras släppas under 2024, riktar hård kritik mot Sverige och de stora bristerna i svensk kontroll. Fiskerikontrollen måste skärpas rejält och det finns vägar framåt.
Åtgärd: Nationell kvotfördelning som stöder småskaligt fiske
Kustkvoterna är högt satta för att möjliggöra ett ”fritt fiske” för de småskaliga fiskarna, men samtidigt vittnar kustfiskarna om att de inte hittar tillräckligt med sill/strömming eller att fisken är liten och mager. Planerade tillfälliga fiskestopp för 2024 är inte tillräckliga lösningar eftersom de föreslagna tidsperioderna inte har någon större påverkan på det industriella trålfisket. Majoriteten av industrifisket sker vintertid, när sill/strömmingen ansamlas i utsjön inför vandringen mot kusten för lek. Majoriteten av skarpsillskvoten fiskas också upp ute till havs under vintertid, vilket påverkar lekbestånden negativt. I år hade 80 % av skarpsillskvoten fiskats upp redan i mars. Ovannämnda fiskestopp under senvåren blir således ett slag i luften och hjälper inte det småskaliga kustfisket för humankonsumtion.
Om kustfiskare inte tar upp sin kvot, eller om det finns kustkvot kvar i slutet av kalenderåret, kan kvoten omfördelas till ”en annan kategori av fiskelicensinnehavare under förvaltningsperioden”, enligt FIFS 2004:25 i 14 kap. 9 §. En kustkvot kan därför ”vid behov” överföras från en småskalig kustfiskare till en industritrålare med individuella fiskerättigheter och regional kvot. Dessutom kan den kvoten bytas mellan medlemsstater, enligt artikel 16.8 i den gemensamma fiskeripolitiken. Reglerna för hur kvoter kan överlåtas bör ses över så det inte leder till en ytterligare ökning av fiskemöjlighet för industritrålarna. Här behövs tydligare politiska signaler till HaV.
Åtgärd: Sverige verkar för utökade vetenskapliga råd
I dag finns det brister i den vetenskapliga rådgivningen. Underlaget visar inte på hur fisket av en art påverkar andra arter, trots att det inte råder något tvivel om att sillens kraftiga nedgång påverkar exempelvis lax, torsk och säl. Fisket efter skarpsill kan även riskera sill/strömmingsbestånden och fisket efter plattfisk kan få oavsiktliga konsekvenser för torskbeståndet.
Den vetenskapliga rådgivningen tar inte heller hänsyn till fiskens ålder och storlek. Hänsyn för att bevara större och äldre individer i bestånden är avgörande för både miljö och kustfiske och något som ska ingå ICES:s rådgivning för alla arter enligt bland annat Havsmiljödirektivet.
Bristerna i rådgivningen bärs oftast inte av forskarna, de arbetar utifrån de uppdrag de får av politikerna och besvarar de frågor som ställs. Sverige har tidigare ställt frågan om utökade råd till Kommissionen, som i sin tur för frågan vidare till ICES, men vad hände sen? Vi är inte i mål förrän de vetenskapliga råden faktiskt tar med all relevant data!
Ersätt tomma ord med mod och handlingskraft
Om utvecklingen i Östersjön ska vändas, måste tomma ord och handlingsförlamning ersättas med mod och handlingskraft – kvoter ska vara noll om det är så att fortsatt fiske riskerar fiskpopulationers överlevnad. Den dag det finns förutsättningar för att bedriva fiske, ska det göras för humankonsumtion och med skonsamma fiskemetoder samtidigt som en effektiv övervakning säkerställer att allt går rätt till.
Hur vi ska få havet att leva måste lösas i dag, Peter Kullgren kan inte tippa frågan till nästa ministerråd eller politiska majoritet. Att följa vetenskapliga råd och de lagar vi själva stiftat är en självklarhet – om det finns handlingskraft och mod återstår att se.
Läs tidigare Östersjöbriefs här.
