Nästa år tillåts fisket efter sill och strömming i centrala Östersjön öka med 108 procent, och i Bottniska viken höjs kvoten med 21 procent. Det är ett väntat men dystert besked från EU:s fiskeministrar. Den svenska representationen med landsbygdsminister Peter Kullgren i spetsen verkade för en försiktigare kvotsättning, men utan framgång då motståndet från övriga medlemsländer var för stort. Det ett stort nederlag för Sverige och Östersjön.
Regeringen har under året tagit steg framåt för att vidta åtgärder som bidrar till att återuppbygga fiskbestånden i Östersjön. I våras lades en havsmiljöproposition fram, som bland annat föreslår att marina skyddade områden utökas och att rättsskyddet för dessa områden stärks, vilket statsminister Ulf Kristersson medgav ”skulle gjorts för längesedan”. Propositionen innehåller också ett förslag om att flytta ut trålgränsen från fyra till tolv sjömil.
Illustration: Sofie Handberg.
I september bjöd landsbygdsminister Kullgren sina ministerkollegor runt Östersjön till Gävle för att diskutera fisket och visa på dess konsekvenser längs den svenska kusten – ett angeläget initiativ för att främja samsyn kring Östersjön och de problem som det storskaliga fisket orsakar. Inför ministerrådets förhandlingar om 2025 års fiskekvoter var regeringens ambition att hålla nere kvoten för sill i centrala Östersjön under årets kvot på 40 368 ton.
Regeringen har visat att de vill värna Östersjön, men har i dagsläget svårt att driva igenom nödvändiga förändringar. Kvoterna för sill och strömming fastställdes på det lägsta nivån enligt den vetenskapliga rådgivningen från internationella havsforskningsrådet (ICES). ”Längre än så vågade inte jag trycka de här förhandlingarna” medgav Kullgren. Han menar att risken då hade varit att övriga länder inte hade lyssnat på Sverige – och då hade kvoterna höjts mer, hävdar han. Under tidigare förhandlingar har dock andra länder sagt nej till föreslagna kvoter – varför skulle då inte Sverige kunna göra det?
Finland är mycket nöjda med kvoterna för sill och strömming, och menar att kompromissen nåddes med anledning av ett gott samarbete mellan Finland och Sverige. Kullgren uttrycker samtidigt en besvikelse över beslutet och får medhåll av statsminister Kristersson som är mycket bekymrad och ser en uppenbar risk för överfiske. Såväl Kullgren som Kristersson betonar att regeringen hade velat se ännu lägre kvoter men att man fick ge efter för majoritetens vilja. Gällande sillen och strömmingen i Bottniska viken utgör ”majoriteten” dock enbart Finland – bara Sverige och Finland fiskar på beståndet och det kräver därför endast förhandling dem emellan.
Varför är lägsta kvoten enligt vetenskapliga råd otillräcklig?
ICES:s uppdrag är begränsat till att bedöma maximal fångst utan att äventyra beståndens förökningsförmåga. Detta baseras på principen om maximalt hållbart uttag (MSY) som har visat sig problematisk, då den tenderar att leda till överfiske genom att konstant maximera uttaget. Dessutom saknas faktorer i råden, som storleks- och åldersfördelning av fiskbestånd, och beslutsfattare beaktar inte risker och osäkerheter i data och vetenskapliga modeller.
Hur går vi vidare?
Kvotförhandlingarna utföll inte som önskat för svensk del, men det finns fortfarande hopp för Östersjöfisken och framtida fiskemöjligheter. När Kullgren nyligen samlade sina ministerkollegor för att diskutera situationen i Östersjön, och möjliga vägar framåt, var det ett viktigt första steg för att skapa samsyn i frågan. Det är ett arbete som BalticWaters länge efterfrågat. Bilaterala samtal på politisk nivå måste fortsätta.
Det finns konkreta frågor som ministrarna och deras politiskt sakkunniga skulle kunna börja arbeta med omgående, och som skulle ha stor betydelse för Östersjöfisken.
Åtgärder för Östersjöns fiskeministrar att fokusera på nu:
Risker och osäkerheter i de vetenskapliga råden måste bedömas och kvantifieras
Data om fångster är osäkra och vetenskapliga modeller likaså – i dagsläget saknas bedömning och kvantifiering av dessa risker. Landsbygdsministern bör övertyga sina ministerkollegor om att bättre datakvalitet är nödvändigt, och be EU-kommissionen svara på hur detta ska ske. Om ICES ombeds bedöma och kvantifiera risker så har vi kommit en bit på vägen.
Fiskerikontrollen måste stärkas
En effektiv fiskerikontroll som följer den gemensamma fiskeripolitiken är en grundförutsättning för korrekta och säkra data, samt att vi kan lita på vad som faktiskt fiskas. Utöver att utöka kustbevakningens närvaro, krävs bland annat kännbara och proportionerliga sanktioner vid lagbrott så som felrapportering av fångster. Idag är fiskerikontrollen undermålig.
Dialog och samarbete med Finland måste fortsätta
Bortsett från den bredare ansatsen om att samverka med samtliga Östersjöländer, finns en särskild möjlighet i att utveckla samtalen och samsynen med Finland. Sverige och Finland är stora sillfiskenationer och har stort inflytande på fisket i centrala Östersjön och Bottenviken.
I Finland finns inte en bred debatt och opinion för att ta konkreta steg mot att återuppbygga Östersjöns fiskbestånd. Å andra sidan delar vi alla just nu en osäker omvärld, där resurser som fisk är en kritisk pusselbit för vår gemensamma livsmedelsförsörjning och -säkerhet. Att agera skyndsamt för att återuppbygga bestånden ligger i både Sveriges och Finlands intresse. Om det inte finns fisk är det svårt att bedriva fiske och leva av havet – därför måste en förändring ske nu.
Fiskekvoter 2025
| 2024 | 2025 | 2025 | |
| Bestånd och ICES råd per område (fiskezon) | Överenskommelse i ministerrådet (i ton, % förändring jämfört med 2023 års kvot) | Kommissionens förslag (i ton, % förändring jämfört med 2024 års kvot) | Överenskommelse i ministerrådet (i ton, % förändring jämfört med 2024 års kvot) |
| Torsk i västra Östersjön 22 – 24 | 340 (-30%) | 93 (-73%) | 266 (-22%) Enbart bifångst |
| Torsk i östra Östersjön 25 – 32 | 595 (0%) | 191 (-68%) | 430 (-28%) Enbart bifångst |
| Sill/strömming i västra Östersjön 22–24 | 788 (0%) | 394 (-50%) | 788 (0%) |
| Sill/strömming i Bottniska viken 30–31 | 55 000 (-31%) | 66 446 (+21%) | 66 446 (+21%) |
| Sill/strömming i Riga 28.1 | 37 959 (-17%) | 41 635 (+10%) | 41 635 (+10%) |
| Sill/strömming i centrala Östersjön 27–28.2, 29, 25, 32 | 40 368 (-43%) | 83 881 (+108%) | 83 881 (+108%) |
| Skarpsill 22 – 32 | 201 000 (-10 %) | 117 070 (-42%) | 139 500 (-31%) |
| Rödspätta 22 – 32 | 11 313 (0%) | 11 313 (0%) | 11 313 (0%) |
Briefen i korthet
Resultatet från årets kvotförhandling gav dystert besked om kommande fiskeår, där kvoterna för sill och strömming i centrala Östersjön (och Bottenviken) höjs kraftigt, trots svenska försök till mer försiktiga kvoter. Regeringen har under året föreslagit åtgärder för att skydda fiskbestånden, inklusive en havsmiljöproposition. Därtill har landsbygdsminister Kullgren påbörjat bilaterala samtal med Finland. Nu krävs handling. Fiskeministrarna runt Östersjön bör fortsatt föra dialog, särskilt viktigt är samarbetet mellan Sverige och Finland. Frågor som bör fokuseras på är att stärka fiskerikontrollen och säkerställa bättre vetenskapliga råd som reflekterar situationen för Östersjöfisken.
Läs mer:
Östersjöbrief 69: Kullgren måste lyfta riskerna med nästa års kvotförslag
Östersjöbrief 68: Hög tid att landsbygdsministern lyssnar till opinionen – och statsministerns förslag
Östersjöbrief 66: Årets råd förbryllar – tillåt återhämtning av sillen före ökad fiskemöjlighet
Debatt i Altinget: Har Kullgren viljan eller modet att rädda östersjöfisken?
