Det är svårt för ett försvagat torskbestånd att återhämta sig om det inte finns rätt förutsättningar. Historiskt överfiske i kombination med syrebrist, leverparasiter och sälpredation gör det östra torskbeståndet extra utsatt. I Ålands hav verkar torsken däremot må bra. Syreförhållandena är bättre och torsken har god tillväxt och kondition – trots leverparasiter och gråsäl. För att förstå vad som orsakar den markanta skillnaden i tillväxt mellan torsken i Ålands hav och södra Östersjön ska Yvette Heimbrand, forskare på SLU Aqua, och hennes forskarkollegor undersöka hur syrebrist och leverparasiter var för sig, och i kombination, påverkar torskens tillväxt och välmående. Målet är att öka förståelsen för torskens tillväxtutmaningar och därmed bidra till att utveckla förvaltningsåtgärder.
Det är snart fem år sedan fiskestopp på Östersjötorsk infördes, men det östra torskbeståndet visar fortfarande inga tecken på att ha återhämtat sig. Den växer långsamt, är liten och ofta mager. Vad det beror på är något som Yvette och hennes forskarkollegor ska ta reda på och hennes engagemang och kunskap om torsken är svår att gå miste om när hon berättar om projektet.
– Vi samlar in torsk från både Ålands hav och Bornholmsdjupet i södra Östersjön för att jämföra halter av torskens tillväxthormon och relatera det till leverparasitbelastning genom direkta räkningar av parasiter och till syrebrist genom analyser av otoliter, som är torskens hörselstenar, förklarar hon.
Ålands hav och Bornholmsdjupet skiljer sig åt i djup, salthalt och syreförhållanden. Medan Ålands hav har en jämn salthalt på ungefär 7 promille och syrerikt vatten ända ner till botten på 250–300 meters djup, lider delar av Bornholmsdjupet av svår syrebrist och döda bottnar. Där är salthalten runt 7–8 promille vid ytan och vid 100 meters djup går halten upp till 14–16 promille.
Varför Ålands hav har bättre syreförhållanden är tack vare den tröskel in till Ålands hav som spärrar syrefattigt vatten från södra delarna av Östersjön. Dessutom är Ålands hav strömt som gör att vattnet mixas och blir syrerikt ända ner till botten.
Salthalten har betydelse för hur väl torskens reproduktion lyckas. Befruktade ägg kräver dessutom en viss salthalt för att kunna flyta i den fria vattenmassan och inte riskera att sjunka ner till botten där det kan förekomma syrebrist.
Syrebristen sätter sina spår
Genom kontrollerade experiment i laboratorium hos samarbetspartners på DTU Aqua i Danmark ska Yvette och hennes kollegor undersöka hur torskens tillväxt påverkas av syrebrist. Torsk i en bassäng kommer att utsättas för syrebrist, medan torsk i en annan bassäng kommer vistas i vatten med goda syreförhållanden. I övrigt kommer vattnet i bassängerna ha samma salthalt och torskarna ska få identisk föda. Med hjälp av mikrokemiska analyser av otoliterna, som sitter under hjärnan i fiskens huvud, ska Yvette samla in viktig information om torskens livshistoria.
I de här två bassängerna utförs syrebristexperiment. Foto: Sune Riis Sørensen.
– Precis som årsringarna hos ett träd växer fiskarnas otoliter under hela livet och lagrar in spårämnen som reflekterar exempelvis salthalt, syrebrist, tillväxt och metabolisk aktivitet. Vi kan alltså ta reda på väldigt mycket om torsken genom att analysera otoliter, bland annat hur den kemiska sammansättningen förändras vid syrebrist, säger Yvette.
Men syrebrist påverkar inte bara torskens tillväxt och kondition, utan också tillgången på föda.
– När vi har samlat in torsk från Ålands hav har torskens mage ofta varit full av skorv, ett bottenlevande djur som torskarna äter. I södra delen av Östersjön finns inte lika mycket bottendjur på grund av de syrefattiga djupa bottnarna, vilket såklart kan påverka torskens tillgång på föda, berättar Yvette.
Till vänster ser du en hel otolit, torskens hörselsten. Bilden till höger visar hur en otolit kan se ut efter ett tvärsnitt igenom den. Lägg märke till årsringarna, som likt ett träd, tillkommer i takt med att torsken växer. Foto: Yvette Heimbrand.
Maskar i levern
Metoden som forskarna använder sig av för att undersöka hur fisken påverkas av parasitangrepp är inget för den känslige.
– Först väger och mäter vi levern, och för att få ett index på hur pass angripen levern är löser vi sedan upp den och räknar antalet maskar.
Redan nu kan Yvette och hennes kollegor se att mindre torsk från Ålands hav har få eller inga parasiter alls, medan de större och äldre torskarna kan ha flera hundra maskar i levern.
– Det ser ut att vara skillnad på mängden levermask beroende på vilket område i Östersjön som torsken kommer ifrån, men det vet vi mer om först efter att vi har analyserat vår data, förklarar Yvette.
Till vänster: En liten och mager torsk. Foto: Jukka Pönni. I mitten: En stor torsk från Ålands hav. Till höger: En torsklever som är angripen av parasiter. Foto: Yvette Heimbrand.
Aktiviteter i hjärnan
Men hur ska experimenten kunna knytas till torskens förmåga att växa? Jo, genom att analysera torskens hjärna. Syrebristexperimentet och leverparasitanalyserna, var och ett för sig och i kombination, kommer länkas till halterna av tillväxthormon som finns i torskens hypofys (en körtel i torskens hjärna).
– Halterna av tillväxthormonet, som tillverkas i hypofysen, ska undersökas för att jämföra om det finns skillnader mellan torsk i Ålands hav som har god tillväxt och torsk i södra Östersjön som har dålig tillväxt. Vi vill också studera hur tillväxten påverkas av antalet leverparasiter och graden av syrebrist som fisken har utsatts för, säger Yvette.
Projektet är unikt i sitt slag. Studier som tittar på de kombinerade effekterna av tillväxthormon, parasiter och syrebrist på torskens tillväxt har inte utförts hittills. Till hösten planerar projektgruppen att genomföra ytterligare provtagning och ny torsk från Ålands hav och Bornholmsdjupet kommer fångas in. Efter det återstår mycket laboratoriearbete och analys av data, något som Yvette ser fram emot.
– Jag kommer ansvara för de mikrokemiska analyserna av torskens otoliter och Jane Behrens, forskare på DTU Aqua, kommer att ha hand om analyserna av mängden leverparasiter och tillväxthormon. Det ska bli jättespännande att sammanställa resultaten, säger hon.
Det finns således många anledningar att kika in hos projektet igen om ett par månader. Inte minst för att höra om resultaten, men också för att få reda på mer om hur resultaten kan bidra till att utveckla förvaltningsåtgärder för att gynna torskens tillväxt.
Forskarna inom projektet ”Do parasites and hypoxia prevent a recovery of Eastern Baltic cod?”
består av:
– Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua
– Yvette Heimbrand, forskare vid SLU Aqua
– Jane Behrens, forskare vid DTU Aqua
– Karin Limburg, professor vid SUNY Collage of Environmental Science and Forestry i New York, gästforskare vid SLU Aqua
Do parasites and hypoxia prevent a recovery of Eastern Baltic cod? genomförs av Sveriges Lantbruksuniversitet. Via BalticWaters program för forskningsprojekt och förstudier har projektet beviljats anslag om 1 miljoner kronor för den vetenskapliga delen av projektet. De tre andra projekten som anslagits medel kan du läsa mer om i artikeln Fyra nya forskningsprojekt för en levande Östersjö.
