Det är inte bara mänskliga aktiviteter, som båtkörning och muddring, som kan påverka uppgrumlingen i grunda vikar. Naturliga meteorologiska och hydrologiska faktorer, så som temperatur, vind, vågor och strömmar påverkar också.
– Uppgrumling, det vill säga när sedimentpartiklar från bottnarna virvlas upp och blandas med vattnet kallas för resuspension. Förutom att vattnet blir grumligt kan resuspension dessutom påverka frigörandet av näringsämnen från botten till vattnet, vilket i sin tur kan ge upphov till övergödning och algblomningar. Det är därför viktigt att förstå hur hydrologiska processer påverkar kustens ekosystem, säger Hanna Winge, student i meteorologi, oceanografi och klimatfysik på Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Kontinuerlig uppgrumling och sedimentation av partiklar på blad kan resultera i att vattenväxter skuggas från solens strålar, vilket gör det svårt för dem att överleva. Glesas vegetationen ut, eller försvinner helt, kan det få konsekvenser för fiskesamhällena och hela det lokala ekosystemet.
Bottenvegetationen är inte bara betydelsefull för kustfisken, den har även fler viktiga funktioner. Den binder sedimenten, förhindra erosion samt tar upp och lagrar näringsämnen som annars skulle vara tillgänglig i vattenmassan och driva på övergödningssymptomen.
Bild: På vattenytan flyter den utrustning som mäter strömmarnas hastighet i de grunda vikarna. Foto: Hanna Winge.
Hanna har, inom ramen för forskningsprojektet Levande vikar, skrivit sitt masterarbete ”Dynamic behavior of hydrodynamic induced sediment resuspension and nutrients release. Case study of shallow bays in the Baltic Sea”. För att undersöka frågan om hur hydrologiska processer påverkar resuspension av sediment och frigörande av näringsämnen utgick Hanna ifrån projektet Levande vikars fyra åtgärdsvikar – Högklykeviken, Toren, Långbroviken och Sandviken.
I alla fyra vikar har flertalet mätningar genomförts. En del data fanns redan tillgänglig från projektet för Hanna att inkludera i sina analyser, men kompletterande data behövdes samlas in.
– Jag hämtade meteorologiska och oceanografiska observationer från närliggande SMHI-stationer och genomförde ytterligare mätningar av strömmarnas hastighet i respektive vik, säger Hanna.
Många olika faktorer togs med i analyserna; data om strömmars rörelse och hastighet, metrologiska observationer, vattentemperatur och bottensediment. Det Hanna kom fram till var att det främst är förändringar i vattentemperatur som påverkar vattnets grumlighet i vikarna.
– Med ökad temperatur, och med tillgänglig näring i vattnet, ökar den säsongsbetonade tillväxten av alger, vilket troligtvis var huvudorsaken till det grumligare vattnet, förklarar hon.
På vattenytan flyter den utrustning som mäter strömmarnas hastighet i de grunda vikarna. Foto: Hanna Winge.
Hanna fann även ett svagt samband mellan ökad våghöjd i riktning in i vikarna och ökad grumlighet i vikarna. Däremot upptäcktes inget signifikant samband mellan vind och grumlighet.
Osäkerheter i den statistiska analysen gjorde det också svårt att dra slutsatser om hur strömmar som skapats av bland annat förändring i lufttryck eller vattenstånd påverkar grumligheten i vikarna.
– Det jag kunde påvisa var att sediment från bottnar och strandkanter kan eroderas och transporteras av strömmarna under normala väderförhållanden i de fyra vikarna. Så det krävs inga extrema väderförhållanden för att utlösa erosion och transport av sediment i de här vikarna, avslutar Hanna.
Resultaten från Hannas mastersarbete kommer att vara ett värdefullt bidrag till det fortsatta arbetet inom projektet Levande vikar.
Nyfiken på projektet Levande vikar? Du kan läsa mer om det här.
